Timmerskogens överklass

Har hittat det ultimata sättet att motionera och få själslig stimulans samtidigt. Jag laddar ner diverse downloads i min Iphone som jag sedan lyssnar på när jag tar mina motionsrundor. Igårkväll lyssnade jag för tredje gången på Sommar i P1 med Torgny Lindgren, (är lite förälskad i hans sätt att nyttja ordet, språket och berättandet).

Han pratade om lusten tilll musiken som en drift jämställd med andra mänskliga drifter. En drift som frammanade att män i timmerkogen som i brist på annat spelade på såg, "Sandviks Stradivarius". Han berättade att körarna som körde hästarna i timmerskogen var överklassen i skogen, de var de som hade råd att köpa något annat än en såg att spela på.

När han berättar detta förstår jag plötsligt varför min farfar var så stolt och ansåg sig vara lite för mer än andra i byn. Min mammas förklaring, att han var en Skansholmare,som den naturligasts förklaringen av alla, Skansholmare var tydligen lite malliga av sig, föll genast platt, det var för enkelt.

Torgnys förklaring att körarna var timmerskogens överklass gav genast ett förklaringens sken av farfars högmod. Han hade dessutom dragspel i olika varianter och även det förklarade Lindgren. Körarna var de som kunde stå över huggarna, körarna hade råd att köpa dragspel. Körarna hade tillgången till musiken, de kunde tillfredställa den musikaliska driften. De hade makten att förföra och drömma genom musiken.

Så enkelt det blev! Sen att alla pappas syskon är musikaliska , det är väl en annan historia.

En kommentar

  1. Arvid

    Din mamma hade rätt om skansholmarna. När jag började köra bil så fick jag lära mig att seupp i Skansholm för de ansåg sig äga vägen. De hade rätt att gå var de ville efter vägen (ofta mitt efter vägbanan) och korsa den när som helst de hade lust. Ett annat uttryck var sociteten i Skansholm.

Lämna ett svar

E-postadressen publiceras inte med automatik.
Ägaren av bloggen kan dock se ditt IP-nummer samt den epost-adress du anger.