Säkerhetsvakter i skogen…

Ser på nyheterna att Almedalsveckan kräver hård bevakning av våra topp politiker. Tiden för politiker i toppen har efter Anna Lind och Palme blivit annorlunda och man kan ställa sig frågan om vårt demokratiska land är vad det har varit och om det är bra eller dåligt.  Vem vill vara bevakad dygnet runt? och har vårt öppna samhälle blivit ett samhälle där vi bedrar oss själva – vi tror vi lever i öppenhet men är egentligen väldigt beskurna?

Jag tror att de flesta av oss har en frihet att röra oss och känna oss säkra. Jag tror även att vi på landsbygden upplever en högre känsla av trygghet, jämfört med stadsbon, men att det är olika typer av trygghet och olika rädslor. Är rädslan för andra människor mer relevant än rädslan för rovdjur? 

Känner du dig trygg på stadens gator om natten? på tunnelbanan eller bussen? eller känner du en högre nivå av trygghet på hjortronmyren, efter grusvägen eller på skogsstigen? 

För min del så har man inte sett nån björn invid min motionsslinga sedan i våras och jag frågade igår en man, som vistas mycket i skogen, om han visste om nån björn. Den björn som enligt honom var närmast håller till på Prästnäset, och det är ju säkert 5 km bort… Hur stort revir har en björn egentligen?? och kan man ringa säpo?