Vilka far och vilka blir kvar?

I veckan sänder radions P1 i sitt program Tendens om vilka som flyttar och vilka som stannar kvar i Vilhelmina. Lyssna på deras webbradio på http://sverigesradio.se/p1/

Många tankar väcks och många frågor ställs och jag tror att vi var och en som bor i inlandets kommuner som har samma problematik måste ta oss en funderare.

Vad gör vi för att skapa det attraktiva samhället som lockar unga kvinnor att stanna, bo och vara med att skapa det hållbara starka samhället?

Är det att stimulera fler unga kvinnor att starta företag i de områden där de har sina intressen? är det att se till att deoffentliga  verksamheter som finns ligger i framkant. Eller är det genom att visa att kvinnor behövs i vårt lokala samhälle? 

Att chefsposter innehas av starka duktiga kvinnor och att kvinnor som stannar har möjligheter att ta sig vidare karriärmässigt, lönemässigt och livskvalitetsmässigt?

Jag ska följa serien med spänning och se hur de presentera Vilhelmina. Det första programmet gav bilden av ett Vilhelmina där de unga männens främsta intresse är att köra ragggen och det viktigaste är att Statoil är nattöppet!!

 

 

En kommentar

  1. Aroon

    Det är väl oftast så det ser ut. Jag menar samhällen som håller på att dö ut existerar några barer (se på USA:s glesbygd), lite nattliv och den dagliga raggen. I stort kanske det ser ut så här. Samtidigt läggs utbildningssystemen ner. Ungdomar kanske kommer på glid och tar de enklaste vägarna. De som har förmåga utbilda sig drar vidare på andra orter. Kvar blir en befolkning med undermålig utbildning som inte räcker för kravet söka jobb på de enstaka platser som finns i närheten och än mindre i riket som helhet. Man kan säga den som inte har någon/några kontakter får sällan något jobb utan får hanka sig fram genom livet. Duktig på jobba kan man visst vara om man hittar sin rätta nich och behöver inte alls vara någon högubildad för att nå sina mål. Problemet som jag ser att ju mer ett samhälle krymper, blir det som en ond cirkel och snaran dras sakta åt och i slutändan finns ingenting kvar. Vill vi ha ett levande Sverige bör nog politikerna kanske börja fundera lite och kanske styra över lite resurser till de som drar nytta av den export från naturen som vi ändå hushåller med. I annat fall kan man lika gärna kapa Sverige i två delar och säga: Jag tar vad som tillhör mig och du får ta ditt.

Lämna ett svar

E-postadressen publiceras inte med automatik.
Ägaren av bloggen kan dock se ditt IP-nummer samt den epost-adress du anger.