Förbannelse eller frälsning?
Kolonisationen av Norra Sverige debatteras nu igen då en bok om temat uppmärksammats i media. Det är ingen ny tes som förs fram av flera, Nils-Gustaf Lundgren har tex. gett sitt perspektiv i frågan men då mer utifrån samernas perspektiv. Att storsvensken i form av statligt ägda gruv-, skogs- och vattenkraftsbolag, sugit ut norra Sverige, för att gagna de egna intressena som legat längre söderöver i landet, har vridits och vänts på. Nu har Po Tidholm skrivit om ämnet på ett sätt som gör att vi som bor här upplevs som lite menlösa samtidigt som han lyfter fram bilden av Norra Sverige som både det ideala hållbara och det land som sakta dör bort.
Det är bra att ämnet diskuteras och att människor funderar på hur vårt samhälle formats och formas än idag utifrån hur resurserna fördelas från de naturbundna näringarna. Att Norra Sverige inte bara är ”Sveriges Indien” som Axel Oxelstierna sa en gång för långe sen, utan hela Europas Indien i koloniala termer utryckt, det vet vi. Att 80 % av Europas mineraltillgångar finns hör att Europas skogstillångar finns 10 mil öst och väst om Inlandsbanan och att den förnybara vattenkraften finne i de norrländlänska älvarna, det vet vi. Men ändå glesnar landet, skillnader mellan tätort och landsbygd ökar.
Det är dags att vi vågar ställa oss frågan, gör det här beslutet det bättre eller sämre? Blir det här besluten rättvisa för alla som bor i vårt land, gynnar det här beslutet det täta eller det glesa? Storstadsattityden som idag styr många beslut som tas måste få en bredare beslutsbas där det glesa får lika stor vikt som det täta.
Senaste kommentarerna