Svartliden, Blaiken och Björkliden…

Samerna har en särställning som urfolk. Rennäringen ska bevaras. Gruvnäringens påverkan av rennäringen ska hållas på en accepterbar nivå. En grön värld behöver en tuff miljölagstiftning för att bygga en hållbar gruv och mineralpolitik där allas intressen tas tillvara. Så gick tonerna när näringsministern debatterade gruv och mineralfrågor idag i riksdagen. Ska vi få gruvbolag att vilja verka i Sverige eller vill vi att andra länder får stå för gruvbrytningen?

En vanlig elhybridbil innehåller 15 kilo jordmetaller. Antingen kan dessa mineraler brytas i Sverige under en av världens hårdaste miljölagstiftningar och med skarpa arbetsmiljökrav, med effekten att de skapar jobb på landsbygden, tillväxt i andra näringar omkring och skatteintäkter. Eller kan de brytas i andra länder med lägre hållbarhetskrav utan saneringskrav?

Annie sa i sitt tal att debatten kring gruvnäringen präglats av ett uppskruvat tonläge och det är lätt att få intrycket att gruvnäringen tillåts verka utanför lagar och regler. Från idé till etablerad gruva måste ett företag passera sex olika prövningar av fyra olika myndigheter och domstolar. Processen tar flera år och mindre än två procent av prospekteringstillstånden leder till bearbetningstillstånd.

Den nya lagstiftningen är hård, de gruvor som Svartliden, Blaiken etc som idag har stora miljöskulder fick sina tillstånd utifrån den gamla lagstiftningen. I vår nuvarande lagstiftning så är det solklart att förorenaren betalar. Det gäller för gruvnäring och för all annan industri. Det finns tyvärr exempel på gruvetableringar som har gått fel och lämnat efter sig stora miljöskulder och förstör natur för generationer framåt. Sen de här misslyckade gruvorna fick sina tillstånd har lagstiftningen skärpts och kraven på att det ska finnas medel för återställning är mycket hårda. Men det finns ändå gamla miljöskulder kvar så regeringen lägger nu mer än 400 miljoner kronor per år på sanering av såna gamla miljöskulder.

Jag tror och hoppas att det ska gå att förena gruvnäringen med rennäringen och turismen. Vi måste ha ett gemensamt mål om hållbarhet för att komma överens, det måste finnas pengar även om gruvföretag går i konkurs och de som berörs av en gruvetablering måste få större möjlighet att påverka de beslut som tas.
Den gruvskatt som Vänsterpartiet driver är orimlig, det skulle slå undan benen för en svensk gruvnäring. Vi måste behålla positionen på världsmarknaden och samtidigt få samarbeten mellan turism och rennäring. Dialog och kunskap är det viktigaste för att få ett hållbart lokal samhälle där de som lever känner att det finns framtid även för dem.

Jag hoppas att debatten ska leda till större förståelse för olika intressens frågor, vikten av tillväxt i harmoni med lokalsamhället och för ett verkligt långsiktigt synssätt där hållbarheten ligger i fokus.

4 kommentarer

  1. Åsa Össbo

    Det blir väldigt tydligt hur olika perspektiv som föreligger hos de som gör avvägningar i sådana här frågor oavsett beslutsnivå. ”Rennäringen ska bevaras” säger du att näringsministern sa. Bevaras. Men utveckling talas det sällan om. Och utveckling på vems villkor? När renbetesmarker tas i anspråk för olika ändamål handlar det ofta om en avvägning mellan utveckling för vissa (vindkraft-, skogs- eller gruvbolagens målgrupper med önskan om ökad konsumtion av miljövänlig energi, trävaror, metallråvaror) medan det för rennäringens del många gånger handlar om en överlevnadsfråga att få behålla den mark som är i fråga. En mark som under flera hundra år gett åtskilligt av arbetstillfällen och inkomster till lokalsamhället. 30 årsarbeten i 400 år – är det inte mer än 300 årsarbeten i 15 år?
    För många inlandskommuner är gruvor det sista halmstrået att gripa efter, efter decennier av avvecklingspolitik, men det gör inte saken bättre att som vissa kommuner i beslutsprocessen se bara vissa näringsaktörers (exploatörer) syn på saken medan andra näringsutövare (renskötselföretagarna) inte inkluderas i processen då kommunen på förhand bestämt att de inte vill vara med för att de är ju alltid emot. Det strider troligen också mot likställighetsprincipen i kommunallagen.
    Den gruvskatt vänsterpartiet driver är väl det minsta man kan begära, se bara på Australien där man infört en gruvskatt på 30%. Vore inte det att visa varsamhet med naturresurserna och inte upplåta dem som ett smörgåsbord. Och om det tilltänkta området dessutom ligger på områden som endast renskötseln regelbundet använder och har använt före staten och kommuner hade några som helst territoriella anspråk där, ja – då kan man verkligen fråga sig om inte endast de som verkligen kan betala för sig (genom gruvskatt) ska få pröva sina projekt. Sedan blir givetvis följdfrågan, vem som ska ha pengarna/skatten för en eventuell exploatering i ett sådant område.

    • Maria Kristoffersson (inläggsförfattare)

      Jag försöker verkligen se rennäringens intressen och föra dess talan. Det är en oerhört svår fråga och att konflikten om mark och vatten har en så lång historia av statligt maktmissbruk. Vi borde kunna finna former och tekniker för att kunna överbrygga olika näringars intressen. Jag tror att Man kommer att finna dessa nya vägar om man verkligen försöker och skaffar sig kunskap om det samiska samhället, traditioner och historia. Jag gör allt jag kan i de här frågorna ovh det är svårt.

  2. Kalle

    Du skriver att Samerna har en särställning som urfolk. Borde du inte erkänna att det är renägarna som har en särställning? Dom kan förbjuda andra samer att ha renar.

    • Maria Kristoffersson (inläggsförfattare)

      Den svenska rennäringslagen är föråldrad och måste uppdateras. Det är en överledvnadsfråga för en sameby att renägarna kan leva av sitt företagande. då krävs det ett visst antal renar. Det högsta renantalet för en by avgör hur många renar som får finnas i byn. Det här skapar en olöslig ekvation när fler vill in i byn.

Lämna ett svar

E-postadressen publiceras inte med automatik.
Ägaren av bloggen kan dock se ditt IP-nummer samt den epost-adress du anger.