Knyckt av Jämtlänningarna

Knycker fräckt ledarartikeln i ÖstersundsPosten för att ni ska få något att fundera på…tack Marcus Persson för en tänkvärd ledare.

Fånga upp konflikten mellan stad och land
LEDARE Kritiker på vänsterkanten påtalar gärna Centerpartiet nyvunna intresse för att samla ihop en koloni av väljare i storstadsbetongen. Den koloniseringen går ju inte särskilt bra kan man konstatera. Centerpartiet har ett samlat stöd mellan tre till fem procent i svenska storstäder.

Nej det är fortsatt på landsbygden som Centerpartiet samlar sitt största stöd. Det vore klokt att fortsätta gräva där man står.
Centerpartiet har förutsättningarna att bli riksdagens största parti. I stället fick vi se något annat i årets riksdagsval. Om 300 fler hade röstat på Sverigedemokraterna så hade Pelle Åsling (C) sparkats ut ur riksdagen och fått tillbringa mer tid hemma på gården.

Centerpartiet har en läxa att lära – av Socialdemokraterna.
Arbetarrörelsen drivs av en klasskamp. En på många sätt föråldrad analys sedan arbetarklassen allt mer liknar medelklassen. Men i den politiska retoriken känns klasskampen igen. Den genomsyrar Socialdemokraternas politik oavsett om sossarna söker väljarnas förtroende i kommun, landsting eller riksdag. Även om sossarnas politik blivit fruktansvärt otydligt med Stefan Löfven som partiledare så har väljarna ingen anledning att tvivla på socialdemokratins målbild.
Centerpartiet äger inte den förmånen. I kommunvalet är väljarnas bild av partiet tydligare. Målet om en levande landsbygd. Där service och välfärd kommer alla till del även om man bor långt ifrån centralorten.
Men i riksdagsvalet lyckas partiet desto sämre. Man har talat mer om landsbygden än i valet 2006 och 2010 men fångar inte upp den konflikt som finns mellan stad och land. Istället har man kombinerat landsbygden med jobb och en ansvarsfull miljöpolitik. Syftet tycks vara att bli ett ansvarsfullt alternativ till det flummiga Miljöpartiet.
Men det är oklokt att försöka bli ett moget alternativ till flummiga drönare. Centerpartiet borde istället söka förtroende bland samma grupp av verkliga och vardagsnära väljare som lägger sin röst på partiet i kommunvalet.

Man måste bli bättre på att lyfta upp en egen klasskamp i rikspolitiken. Ett parti utan kamp eller konflikt är ointressant. Centerpartiets konflikt står mellan stad och land. För skillnaden mellan stad och land är radikal.
Det märks inte minst på den politiska retoriken. När skattemedel läggs på diverse projekt i Stockholmsregionen talas det om hur politiken går in och investerar i framtiden. Men om samma skattemedel placeras ovanför Dalälven då förändras motivet. Plötsligt talas det om stödpolitik. I den svenska politiska debatten har Stockholm blivit synonymt med tillväxt och Norrland med det tärande.
Lokalt finns eldsjälar som kämpar för en levande landsbygd, vända utflyttningen och säkra jobben. En kamp som också kräver riksdagens hjälp. Trots allt är varje skattekrona som placeras i Stockholm en skattekrona som lika gärna kunde ha placerats i våra bygder.
När inte Centerpartiet lyfter konflikten mellan stad och land då gör någon annan det och lurar väljarna. Vi såg det i årets riksdagsval där Sverigedemokraterna växte i traditionella centerbygder. Sverigedemokraterna lyckades kanalisera landsbygdens oro inför framtiden för att uppnå sina egna mål om en förändrad flyktingspolitik. Men landsbygdens problem kom knappast med flyktingmottagandet.