Muren mellan demokrati och socialism!

1990 åkte jag in i fd Östtyskland. Muren hade fallit och Tyskland skulle enas. Skillnaderna var stora inte bara i hur människor levde utan även i hur samhällen såg ut. Vägarna var byggda av betong med rejäla skarvar mellan varje block vägbana. Det låt i bussen som om vi åkte tåg. I väst var det ett modernt västerländskt land med alla de färger som finns. När vi passerade gränsen var det som att åka in i en svartvit film, tillbaka till 30 talet, förfallet och jämngrått med få färger i landskapet.

Våren hade ännu inte kommit varken till människorna eller till naturen. I affärerna fanns mest kex och läsk. Ingen mat, ingen frukt och hyllorna gapade mest tomma. Människor såg väldigt fattiga ut och hus och byggnader var rejält förfallna och det kändes som om ingen utveckling skett på många många årtionden.

Det var många som var nöjda med att muren fallit och att Tyskland nu skulle enas. Men det fanns även många som var mycket missnöjda och med tydlighet visade oss sitt förakt. Vi hade ingenting där att göra, vi skulle åka därifrån. Många miste sina positioner i det övervakningssamhälle som Östtyskland då varit. Många vann frihet men många förlorade även makt.

Nu när du åker genom Tyskland så ser du inte dessa skillnader. Tyskland är ett land med ett folk och landet har gjort enorma framsteg både ekonomiskt, kulturellt och industriellt. Nog för att de har många problem, som deras energiproduktionen tex. Men man får faktiskt vara lite imponerad av att de på dessa år sedan enandet kommit så långt. Demokratin är nu självklar och få vill minnas det gamla socialistiska samhället som hade lagt hela öst i träda.

Det som förvånar är att så få vill prata om detta socialismen och kommunismens fula ansikte, dess historia och dess arv. Jag tror det skulle vara en nyttig debatt inte minst för Vänstern själva.