Tillbaka till trettiotalet….

Igår infördes gränskontroller i Sverige, någonting som vi inte sett sedan kriget. Jag tycker det är förfärligt på många sätt, främst det mänskliga men även för hur bilden av Sverige som ett öppet, fritt och humanitärt land så över en natt kan vridas åt ett annat håll.

Samtidigt är jag inte naiv utan naturligtvis ser jag de problem som den enorma utmaningen för med sig. Det är klart att det är svårt, tufft och tungsamt när så många människor kommer under så kort tid. Men det går! Ingen ska slå i mig att vi står vid någon sorts gräns för vad vi klarar. Har någon av er som läser min blogg varit tvungen att ändra på något i ert liv pga flyktingkatastrofen? Ja möjligtvis de som jobbar i kommunerna och i landstingens verksamheter där påfrestningen är stor. Men ni andra?

Centerpartiet är det enda partiet som vågar stå upp för det som är rätt, de andra hukar även om en och annan Socialdemokrat som Jens Orback vågar stå med rak rygg i TV och säga sanningar.

Igår så presenterade vi förslag som vi hoppas regeringen tar till sig för att öka på integrationen att gå i snabbare takt. Basen i förslagen är att de som söker asyl ska få jobba i Sverige direkt och att de själva får ansvar för att hitta boende. Det tredje förslaget är att ensamkommande över 15 år ska kunna placeras på vanliga asylboenden. Idag är det under 18 år placerade i HVB hem vilket är kostsamt och svårt då platserna inte räcker till. Vi tycker att det är orimligt att de ska placeras på platser som kostar 2 000 kronor per dag och som egentligen är utformade för att hantera ungdomar med mycket svåra sociala problem.

De som kommit hit är initiativrika människor som lyckats ta sig hela vägen hit. De är starka människor vana att klara sig själva, som riskerat allt för att rädda sina liv. Vi ska ta tillvara deras kunskap, kraft och kompetens och inte låta den försvinna i eviga väntetider på ett trångt asylboende.