Borde vi inte ha en kriskommission i länet?

Jag är på semester med hela familjen samlad på västkusten hos äldsta dottern. Försöker koppla bort politiken men det är svårt då man verkligen ser hur politiken behövs denna sommar.

Bränder och torka sätter landets beredskap och inställning till kris på sin spets. Sommarens långa torka har slagit hårt mot landets jord- och skogsbruk. Det kommer också att blir svårt med renbete i de områden där det brunnit. Det som man blir glad av mitt i eländet är att det finns ett sånt civilt ansvarstagande där människor tillsammans släcker, skyddar och tar hand om varandra. Det gör gott i hjärtat.

Min kompis Pelle Åsling i Jämtland, riksdagsledamot för Centerpartiet har jobbat på för att det när bränderna är släckta kommer så det en tid då vi på allvar måste diskutera dels hur god vår samhällsberedskap egentligen är, och dels hur vi stärker de krafter i civilsamhället som vi nu blir påminda om.

Det är bra att han gör det liksom det var bra att Daniel Bäckström vår riksdagsledamot från Värmland krävde att försvarsutskottet skulle träffas för att diskutera hur regeringen och riksdag ska agera mitt i denna krissommar.

Pelle tog igår initiativ till att de i Jämtland ska skapa en regional kriskommission, under länsstyrelsens paraply, där jordbrukets organisationer, politiken och samhället samlar sig för att hjälpa bönderna i Jämtlands län att hantera det ansträngda läget. Ett mycket bra förslag som vi borde lägga även i länet.

Min systerdotter kämpar på och slår varje lägda runt om i byarna kring Nästansjö för att få ihop föda till sina hästar på Nästansjöstallet. Samma för Ida och Mattias och alla andra med mölkproduktion som kämpar på för sina kor. Ett slit för varje strå. Finns det inte mat till djuren leder det på kort sikt till nedlagda jordbruk och jobb som försvinner, men på lång sikt är problemet större. Vi måste ha mat och vi vill ha ett levande landskap, jobb och företag och vi ska klara oss även om landet är i kris.