Var Alliansregeringen odemokratisk?

VAR ALLIANSREGERINGEN ODEMOKRATISK? Så skriver en av mina fd kollegor Fredrik Jarl i ett inlägg i sociala medier. Tänker att ni borde få ta del av hans tankar så jag klipper in det här.

När allianspartierna efter valet 2006 tog makten och bildade regering fanns det ingen som helst tanke på att låta Socialdemokraterna – det största partiet i riksdagen med 35 procent av väljarkåren – något som helst inflytande över politiken. Var det odemokratiskt?

Det är naturligtvis en retorisk fråga. Sjävklart var det allt annat än odemokratiskt. Allianspartierna samlade en majoritet av väljarkåren, och det betyder att väldigt många väljare röstade på partier som inte fick inflytande över makten. Så fungerar vår representativa demokrati.

Det är alltså inget odemokratiskt i att inte vilja samarbeta och förhandla om det politiska innehållet med andra partier – och detta oavsett hur många väljare de har stöd av. Ju större väljarstöd ett parti har desto större är chansen för att partiet ska få inflytande, givet att partiet har förmåga och vilja till samarbete och att partiets sakpolitik och värderingar inte är alltför långt ifrån övriga partiers.

Lyckas man då inte samla tillräckligt stöd hos övriga partier för att bilda regering så spelar det ingen roll hur många väljare man har stöd av, och det är inget odemokratiskt med det.

Således är det inget odemokratiskt med att inte vilja samarbeta eller förhandla med V och SD. De båda partierna har genom ageranden, uttalanden och sakpolitik visat att de är två partier som inte bör ha något inflytande över regeringsmakten. Låt vara på varsina sätt.

Vi har två partiledare i riksdagen som gör anspråk på statsministerposten. Med sådana anspråk kommer också ett ansvar att skapa grund för en sådan regering. Man det låter lite som ”jag är beredd att regera och bestämma bara ni röstar fram mig”. Ansvaret för att skapa underlaget som krävs för att nå makten ligger på den som har sådana anspråk. Ansvaret ligger inte på någon annan.

Och om läget är låst och ingen av de båda lyckas att nå det som de eftersträvar så borde de – som jag ser det – sätta sig ner tillsammans för att se om det går att hitta en väg ut ur det låsta läget. Det vore i min mening ansvarstagande på riktigt, vilket är något helt annat än att bara prata om ansvar, kompromissvilja och att vara den ”vuxne i rummet”.

Tack Fredrik för texten 😀

Jag hoppas verkligen att de som nu sitter och förhandlar för att komma vidare i denna helt märkliga situationen lyckas. Ingen vill ha ett nyval! Eller så finns det?

Själv håller jag med majoriteten av svenska folket – vi har annat viktigt att hantera än ett nyval. Låt oss vänta till nästa år som är reguljärt ett valår.