En politik för alla söder om Dalälven!

Karin Källström skriver i Östersundsposten så himla bra så jag tänkte ni också ville läsa det.
Länk till artikeln här:

Hon skriver: ”Det har inte gått ett år sedan Ebba Busch besökte Vemdalen. Det har inte gått många månader sedan en opinionsundersökning visade att Sverigedemokraterna var största parti bland Sveriges lantbrukare. Och alldeles nyss valdes Ulf Kristersson till statsminister och poängterade att han var det för hela landet.

Men är det något de senaste dagarna visat så är det att regeringen aldrig trott på konceptet ”Hjärtlandet”. I vart fall inte om det ligger i något av de norra länen.
Jag vill verkligen inte låta som Po Tidholm. Det har vi redan Po Tidholm till. Men det är något med Tidöavtalets skrivningar om att slopa elprisområden och det nya förslaget om elprisstöd som gör mig så gruvligt förbannad att jag nästan – nästan – vill börja skriva långa essäer om koloniseringen av vår nordliga landsända.

Den nya regeringen saknar både ministrar som bor i Norrland och en politik för alla som bor norr om Dalälven.

Om Sverige blir ett enda enhetligt elprisområde kommer konsumenter betala samma pris för el oavsett om man bor i Jämtland eller Skåne. Det är en fin tanke, om det inte vore för det faktum att alla ordningar som innebär nackdelar för norrlänningar anses vara naturlagar, medan motsvarande ordningar som innebär nackdelar för sörlänningar genast måste hanteras.
Det finns nämligen ett stort antal kostsamma nackdelar med att bo i, säg, Kälarne eller Hammerdal, som är fullt accepterat hos den nya regeringen. Skyhög kommunalskatt? Såklart. Att bo i ett område som inte ens nämns i Trafikverkets plan på satsningar de kommande decennierna? Naturligtvis. Högre elnätsavgifter för att bekosta överföringen söderut? Självfallet.
Fördelningspolitiskt är förslaget ett haveri: Miljardärer i Mälardalen får ta del av stödet för att betala elräkningen på sina gods och gårdar men villaägare i norr står utan hjälp.
Det faktum att skillnaden i vind- och vattenkraftsutbyggnaden är så skev att den faktiskt syns okulärt vill regeringen alltså bortse ifrån. Det har knappast varit okomplicerat att bygga vindkraft i norra Sverige (inte heller vattenkraften – men det är väl närmast glömt och förlåtet vid det här laget), men det har gjorts ändå. Det har bland annat lett till att det idag produceras mer el i Sverige än när kärnkraftsreaktorerna i Ringhals stängdes. Problemet är att utbyggnaden och satsningarna har uteblivit i södra Sverige. Så är det också framgent: nio svenska län har noll nya vindkraftverk planerade under de kommande åren. Nu ska moderater nationellt rädda ansiktet på moderater lokalt som blockerat satsningar under det senaste decenniet.
Därutöver ska 50 miljarder riktas i elprisstöd till de södra delarna av landet. Mer kalibrerat än så vill man inte göra stödet. Fördelningspolitiskt är förslaget ett haveri: Miljardärer i Mälardalen får ta del av stödet för att betala elräkningen på sina gods och gårdar men villaägare i norr står utan hjälp. Om man därtill lägger till norrlänningarnas begivenhet att behöva bilpendla till sitt arbete och det faktum att månadskostnaden kan ha ökat flera tusenlappar i månaden även av detta, säger det något om regeringens prioriteringar över landet.

Femtio miljarder! Det ska inte behöva sägas: men det är ohyggligt mycket pengar. Dessutom en del i en i grunden orättvis ordning. Norrbottningar, västerbottningar, jämtlänningar och västernorrlänningar har genom stor påverkan på sina landskap tagit ansvar för svensk elproduktion. Den bragden begravs nu i regeringens energipolitik.”

Håller ni med om det Karin skriver i Öp?