Många frågor och konstruerade svar….

Av , , 1 kommentar 9

Följer den aktuella politiska debatten efter beskedet av Stefan Löfven att han utlyser ett extra val. Det som blir så tydligt är att sociala mediers makt är så mycket större än vad vissa politiker inte riktigt insett vidden av. Gamla intervjuer plockas fram på nätet där det bevisligen är andra sanningar som presentera än de som nu man försöker konstruera. Som det om de utsträckta händernas innehåll och intervjusvaret som den troligt nya moderatledaren gav om stadsbor och lantisar.

Jag rycker det är bra att det plockas fram ur diverse arkiv sådant som ger oss bättre möjlighet som medborgare att bilda en egen uppfattning. Samhället är komplicerat, det finns stora utmaningar och jag är övertygad om att människor är kloka och tar väl grundade beslut. Därför är det så viktigt att vi vågar lyfta blicken och inse att det är upp till var och en att bilda sig en uppfattning och att man måste lyssna på många röster, läsa många artiklar och söka information även där det kräver lite möda.

Det räcker inte längre att läsa Folkbladet eller annan politiskt styrd tidning och tro att allt som där står är sanningen!

90% chans att årets Västerbottning bor i Umeåregionen!

Av , , Bli först att kommentera 9

Måste årets Västerbottning bo i Umeåregionen? Iår kan vi rösta på 10 personer som kandiderar för årets Västerbottning på vk.se. Nio av dessa bor och verkar i Umeåregionen en av dessa bor i Inlandet. Rent statistiskt om vi räknar sannerligen per befolkning så är det 90% chans att årets Västerbottning blir en som bor i Umeåregionen. Finns det verkligen inte kandidater från hela länet?

Jag kan räkna upp en hel drös bara från min egen kommun. Eller är det så att VK fokuserat på den region där man har flest läsare?

Om vi räknar lite snabbt på kandidat per befolkning så borde fem- sex av kandidater vara från Umeåregionen tre-fyra från Skellefteåregionen och en- två från inlandet.

Jag tror inte att det inte finns kandidater från andra delar av länet än Umeåregionen. Jag tror det är som i så många andra sammanhang av centralisering, man ser det man har närmast, känner till och har mött.

Där är risken med att lägga ner små lokala redaktioner och därmed tappa kontakten och kännedomen om det lokala sammanhangen. Så rösta som ni vill på årets Västerbottning, jag kommer att rösta på en inlandsbo!

Fascisterna målar i vackra färger!

Av , , 18 kommentarer 18

Läser detta i Dagens Nyheter och känner att äntligen kan jag knyta fast mina egna tankar i ett sammanhang där de riktigt fastnar. ” SD är enligt denna beskrivning fascister, de målar i glada färger och många ser det vackra i deras framtidsbeskrivning precis som man gjorde när Hitler tog makten. Det etniskt rensade samhället, det homogena och ett samhälle där någon annan tar hand om dig och styr ditt liv blev en dröm.” Det är många Västerbottningar som gått på den här bilden av framtiden, vi andra som ser verkligheten och framtiden med andra ögon måste våga ställa SD mot väggen och säga som det är, de är fascister och de är rasister. De har bytt kragstövlar mot lågskor, hakors mot blommor och koppel mot slipsar. Men deras ideologi är ändå densamma ideologin att människor är olika värda utifrån vart man fötts och vilka föräldrar man har.

”Ska vi begripa SD är det av yttersta vikt att vi förstår optimismen i detta. Fascismen är i dag Sveriges enda framtidstroende politiska rörelse. SD tecknar i vackra färgar ett etniskt rensat, mytiskt och pånyttfött nationalistiskt Sverige inför väljarna. Jämför exempelvis med social­demokratins pessimistiska nostalgi. Det är därför fascismen går framåt i opinions­mätningarna.”

Läs hela artikeln här: http://www.dn.se/debatt/sverigedemokraterna-ar-ett-fascistiskt-parti/

En annan analys av fackpampar!

Av , , 1 kommentar 17

Svenska Dagbladet skrev idag detta, en analys jag tror är väldigt nära sanningen. ”Löfven är en fackföreningsman, den rollen är starkare än den politiska roll han har som statsminister. Fackföreningsrörelsens konfliktförhandling är den kunskap och det inlärda beteende vilken styr hans handlande. Under de senaste dagarna har vi sett fackordförande Löfven försöka inordna det politiska etablissemanget inom arbetsmarknadens ramar, vilket är både tragiskt och kostsamt för Sverige.

Låt oss titta på händelseförloppet utifrån det här perspektivet. Svensk arbetsmarknad är unik jämfört med många andras. Trots konflikter och olika åsikter hålls Saltsjöbadsandan levande och arbetsmarknadens parter är präglade av ett outtalat samförstånd där parterna agerar inom givna ramar. Det politiska livet saknar dessa ramar och därmed också samförståndskravet.

Fackföreningsmannen Löfven visade, både i såväl ord som kroppspråk, en stor förvåning kring att Alliansen inte släppte fram en socialdemokratisk budget när den släppte fram dess regering. För Alliansen är det självklart att hålla sitt löfte till sina väljare, för fackföreningsmannen Löfven är deras aktiva stöd av sin egen politik ett otänkbart brott mot den outtalade samförståndsanda han är skolad i.

Den framsträckta handen är en viktig symbol för arbetsmarknadens parter och har där en tung betydelse, men den saknar politisk motsvarighet. En verklighet som Löfven inte klarade att anpassa sig till, och hans ord fick aldrig det resultat som de fått i den miljö han har erfarenhet ifrån.

Så hettade det till i förhandlingarna, SD lämnade beskedet att de skulle fälla regeringens budget och därigenom var deadline satt. En stressad och hårt pressad Löfven föll ännu djupare in i sitt fackliga agerande.

Jag har själv över 20 års erfarenhet som förhandlare, författare och lärare inom förhandling. Den enda typ av förhandlingssituation som tjänar på en deadline är den mellan arbetsmarknadens parter. Deadline och hotet om konfliktåtgärder hjälper till att tvinga fram eftergifter, vilka alltför ofta manglas fram sista natten, fem i tolv. Det skulle inte behöva vara på detta sätt, det finns avsevärt mycket effektivare förhandlingsmetoder att använda. Tyvärr har beteendet blivit norm mellan arbetsmarknadens parter och fackföreningsrörelsen har fostrat sina förhandlare i den mentaliteten.

I stället för att agera som en politiskt skicklig statsminister, så agerade Löfven som en fackföreningsman som hamrar fram lösningar i elfte timmen. Uttalandet om att regeringens besked skulle komma under budgetdebatten tyder på att Löfven var övertygad om att förhandlingen skulle gå i lås innan omröstningen började.

Utifrån Lövens uttalande och agerande så trodde han nog aldrig att Alliansen skulle stå fast vid löftet till sina väljare, han trodde istället att Alliansen skulle begå politiskt självmord i sann saltsjöbadsanda. Att stå fast vid ett löfte har aldrig varit primärt för arbetsmarknadens parter, den typen av principer försvinner när båda parter har en agenda baserad på lojalitet gentemot samförståndet. Det finns inget långsiktigt alternativ till konflikt, arbetsmarknaden får inte kollapsa och arbetsmarknadens parter är därav alltid tvingade att komma överens.

Här började verkligheten komma ikapp Löfven, men fackföreningsmannen såg Alliansens ståndpunkt som ett utspel för att förändra förutsättningarna i förhandlingen. Enligt läroboken kommer du längre om din motpart tror att du är ointresserad, det bästa sättet är att tacka nej, exakt vad Alliansen gjorde.

Fortfarande fanns den grundläggande principen kvar att ju närmare regeringen kom deadline, desto lättare skulle det vara att komma överens med Alliansen. Jag tror inte att Löfven förstod grunderna till Alliansens agerande, eftersom han saknar referenserna.

Att höra Löfven säga att beslutet om åtgärder skulle komma i samband med budgetdebatten, var ett skolboksexempel på LO:s taktik i förhandlingar. Det handlar om att visa förhandlingsvilja, för i Löfvens värld kommer resultatet alltid minuterna innan deadline.

Nu är det inte en löneförhandling mellan arbetsmarknadens parter som Löfven har försökt att genomföra och på grund av det har vi nu ett nyval vilket en mer erfaren och politiskt skicklig partiledare och förhandlare hade undvikt. Alliansen har stått fast vid sina vallöften och konfliktåtgärden blev en verklighet – budgeten föll.

Löfven agerar än en gång som fackföreningsman och inte som statsminister. Alla som har varit inblandade i arbetsmarknadspolitiska förhandlingar vet att när konfliktåtgärderna utlöses så krävs det ett snabbt agerande. Som part behöver du tydliggöra att ansvaret för konflikten är motpartens, detta är mycket viktigt och visar på styrka. Du behöver visa att du inte är berörd av stritsåtgärderna. Löfven har gjort detta genom att förklara att om de vinner valet i mars så kan de korrigera den nu liggande budgeten i samband med vårbudgeten, trots att Alliansens budget gäller under 2015. Dessutom måste du eskalera genom att komma med motåtgärder och ny deadline. Är hotet om motåtgärder tillräckligt starkt så kommer motparten tillbaka till förhandlingsbordet.

Löfven agerar helt enligt fackföreningarnas förhandlingstaktik. Så fort hans budget hade röstats ned gick han ut och förklarade att Alliansen bar ansvaret för den uppkomna situationen. Löfvens, nu så välkända, utsträckta hand var avvisad och för att skapa tyngd bakom orden lade han fram sin motåtgärd; regeringen kommer utlysa nyval. En motåtgärd med en lämplig och behändig deadline.

Den svenska regeringskrisen är ett faktum och vi står inför ett kostsamt nyval. En politiskt kunnig statsminister som förstår skillnaden mellan politik och fackföreningspolitik hade aldrig försatt Sverige i den här situationen. Det politiska kaos vi ser just nu visar på behovet av rätt kompetens på rätt plats.

Politiker som Göran Persson, Carl Bildt och Fredrik Reinfeldt hade varken grävt gropen eller själv fallit ner i den. Kanske behövs det här extravalet för att dagens socialdemokrati skall vakna upp och inse att det politiska landskapet har förändrats och att det behövs skickliga förhandlare för att kunna navigera det, inte ärvd taktik från arbetsmarknadens parter. För vi får väl anta att hotet om upptrappning av den rådande konflikten inte bara är en motåtgärd i ett försök att tvinga Alliansen tillbaka till förhandlingsbordet.” Mycket väl analyserat.

Stridslysten fackpamp i rutan!

Av , , 2 kommentarer 22

Igår såg vi en stridslysten fackpamp i tv rutan som inte fått igenom det han föreslagit och nu med kraft försöker skylla på någon annan. Jag tror att han trott att politik är som en facklig förhandling där facket har ett förslag som trots förhandling alla ändå vet kommer att vinna. Men politik är inte facket det är mycket mer komplext och makten ligger dessutom inte hos politikerna, makten ligger hos folket.

I våras gick S ut med att de skulle göra allt de kunde för att få Centerpartiet att skadas så att de inte skulle komma in i riksdagen, en massiv kampanj inleddes från S sida för att lyckas med sitt mål, att radera C från den svenska politiska kartan. Hur tänkte Lövfen när han sedan trodde att C ville samarbeta?

Jag tror att S trodde att de skulle få medlöpare av gammal hävd som tidigare genom historien när Fp och C tog ett stort ansvar för landet och valde att samarbeta.

Jag är fortfarande besviken och arg då jag inte tror att Ett extraval inte kommer att lösa de grundläggande problemen. Det enda som skulle lösa problemet är om människor väljer att rösta så att alla partier blir ungefär lika stora. Då skulle alla partier bli tvungna att samarbeta och kravet på samarbete skulle läggas på alla och inte enbart på de små partierna.

För samarbete är mer än ord, samarbete kräver handling, konkreta förslag och ett stort förtroende mellan de som ska samarbeta. Tonen i samtalen måste utgå från respekt, och en vilja att både ge och att ta. Rösterna måste bli milda och ärliga, inte hårda, kalla och med underliggande hot.jag tror att S nu är rejält svaga och att de aldrig igen kommer att vara ett statsbärande parti, de behöver fundera igenom hur de ska lyckas samarbeta med många partier i framtiden, hur de ska agera, tala och vinna respekt igen.

Migrationspolitiken och dess utmaningar måste bli tydligt och ärligt beskrivna och lösningarna på dessa utmaningar måste beskrivas solklart. Alla måste förstå att SD inte har svaret. För de problem som finns i välfärden måste lösningarna lyftas fram tydligare och vara förankrade hos människor som dagligen ser problemen i sin vardag.

Centerpartiets migrationspolitik har lösningar men vi har varit dåliga på att lyfta fram dessa. Idag fungerar den dåligt, dyr och administrativ som håller fast människor i ett system? Vi i C prioriterar jobb, klimat och landsbygd och har där inte lyckats visa på hur det hänger ihop. Att jobben ger grunden för skolan, vården och omsorgen, att klimatsmarta lösningar skapar jobb och att landsbygden är en kornbod för hela landet där alla människor som vill komma hit till vårt land kan bidra och öka välfärden i hela landet.

Jag kommer säker att landa efter denna turbulenta vecka i en tillförsikt för framtiden. Jag vet att svenskarna är ett klokt, demokratiskt folk som vill varandras bästa. Så valet i mars kommer säkert att ge ett bra, stabilt och tryggt resultat.

Mobilisera för ett bättre land!

Av , , Bli först att kommentera 15

Jag har börjat förstå och inse vidden av det som hände igår. Har fram tills idag känt mig förbannad, besviken och förtvivlad. Vad är det för land vi blivit? Vart har det gamla hederliga Sverige tagit vägen? Vad är det för människor som satts till att ta ansvar för vårt land? Vart har socialdemokraternas regeringsduglighet tagit vägen och vad var det som egentligen hände igår? När Lövfen framträddei TV,n och förklarade sitt beslut så upplevdes han som grinig, lynnig och försökte skjuta skulden för sitt eget misslyckande på någon annan. Han tog inte sitt ansvar och ingen tog möjligheten att sända tillbaka budgeten till finansutskottets, varför?

Nu är det redan valrörelse, det märktes redan igårkväll i debatten mellan två rätt lika politiker, Sjösteth och den nya SD ledaren,S retorik är rätt lika. För SD så löses alla problem och stora pengar ska satsas bara vi inte tar in fler invandrare. För V så löses alla problem och pengar kommer att ramla in bara vi förbjuder valfrihet inom vård och omsorg. Nåda partierna är lika verklighetsfrämmande och långt från vad Sverige idag behöver.

Den retorik som drivs handlar om ord, ord som Extrem massinvandring, rika riskkapitalister som smörjer kråset och annat som de verkar tro att svensken tror på.
Jag är besviken på S och jag är besviken på MP, de tog inte sitt ansvar och har nu satt hela landet på pottkanten. SD ska vi ta debatten med, deras världsbild är inte sann. Deras ideologi bygger på rasism och rasismen finns i alla länder. Sverige är ett genomdemokratiskt land och ska så förbli. Vi får inte låta dumhet, ansvarslöshet och käbbel ta över vårt land. Nu måste vi alla mobilisera för ett starkare Sverige efter den 22 mars.

Vem är det som bestämmer, egentligen?

Av , , 1 kommentar 24

I eftermiddag ska SD diskutera hur de ska göra imorgon när budgeten för kommande år ska klubbas i riksdagen. I går kom en Novusundersökning som sa att 34% av SD,S väljare tycker att de ska rösta emot regeringens budget och därmed fälla regeringen.
Centerpartiet vill inte fälla någon regering så vi hoppas att regeringen har diskuterat och förhandlat så att de får förtroende för det budgetförslag de lägger fram.

Oppositionen lägger fram sitt förslag och majoriteten sitt sen är det upp till regeringen att se till att de förhandlat så att de får igenom sina förslag. Löfven har ansvar för att både bilda regering och för att lägga fram förslag som många kan ställa sig bakom, det är hans ansvar som statsminister att se till att han lägger fram en sådanpolitik som får bred uppslutning. Men den politik som lagts fram i sitt samarbete med V och Mp ligger fjärran från den politik som Centerpartiet drivit på för jobben, miljön och landsbygden. Deras förslag med skatt på avstånd, kilometerskatt, höjda arbetsgivaravgifter, kraftigt försvårande för de som skapar jobb och åtgärder som hotar vården och välfärden verkar de hålla fast vid trots att de fått så stark kritik.

Det man kan undra över är hur S tänkt när de kallar sig för en samarbetsregering och att de vill arbeta blocköverskridande men det har bara varit ord och inte synts till i någon handling. Det har mest varit käbbel och styvnackad kritik som upprepats och som hållit fast vid tomma lador och andra uttryck för att göra ner den förra Alliansregeringen.

Ifjor gick man emot praxis när budgeten skulle tas, då delade S och SD upp budget för att bryta ut de delar man inte gillade, nu argumenterar S för att hålla fast vid praxis!!!?

Alla partier måste stå fast vid det man gick till val på samtidigt som det är upp till regeringsbildandet parti måste kompromissa sig dram för att få förtroende för en samlad budget. Nu försöker Lövfen att lägga ansvaret på någon annan är sitt eget parti, dvs att S ska hålla fast vid sin politik och de andra partierna ska stå tillbaka och ge med sig utan att få något tillbaka. En underlig inställning som målar in S i ett hörn. Lövfen sitter i en knepig sits och en svår situation som säkert kommer att vara hela mandatperioden OM han inte väljer en annan strategi.