Om Socialdemokraterna själva fått bestämma hade de små företagen haft det mycket tuffare. De hade även påverkat Sveriges bruttonationalprodukt om inte de små företagen fått hjälp att överleva pandemin. Nu har många företag fått slå igen och många lever på knappa medel och hoppas överleva krisen.

Det är ju företagen som lägger grunden för välfärden, de är de som driver och jobbar i företag som ser till att välfärden får in pengar. Det får vi aldrig glömma bort.

Centerpartiet har under hela coronakrisen lyft företagens och näringslivets perspektiv. Det är tack vare oss kom flera stora krisåtgärder kommit på plats, och vi fortsätter. De största åtgärderna har varit att sänka arbetsgivaravgifterna, att företag kunnat få omställningsstöd riktat till de som drabbats hårdast och att staten tagit vöer sjuklönerna.
Men krisen är inte över och nu vill vi se att fler insatser genomförs. Anders W Jonsson som vikarierar för Annie Lööf berättade igår om tre nya åtgärder.

Du kan läsa om dem här:
1. Förlängt och förbättrat omställningsstöd
I ett första steg vill vi utöka ansökningstiden för stödet, så att fler får chansen innan ansökningstiden tar slut sista augusti.

I ett andra steg vill vi förlänga perioden till att även gälla mellan maj och juli. Det är särskilt viktigt för de företag som i princip har fått näringsförbud från regeringen, såsom nöjesparkerna. För att stödet ska gå till de värst drabbade vill vi också justera hur stort omsättningstappet måste ha varit, från den nuvarande nivån på minst 30 procent i tapp. Den exakta procentsatsen måste undersökas närmare.

2. Stöd till egenföretagare
Egenföretagare har tyvärr fallit mellan stolarna i vissa av vårens krispaket. Det vill vi nu åtgärda. Svenska företagare måste tillåtas verka och få igång sin verksamhet igen, samtidigt som de kan få ekonomiskt stöd. Finlands lösning kan ge Sverige inspiration i utformandet, men den exakta modellen är inte det viktiga, utan att en ny lösning sjösätts så fort som möjligt.

3. Fortsatt statligt sjuklöneansvar
Precis som under våren kan sjukskrivningssiffrorna i höst komma att vara ovanligt höga. Därför vill vi att staten täcker sjuklönekostnader över det normala. Så länge människor med symptom uppmanas att vara hemma från jobbet måste staten ta ansvar – det ska inte drabba företag som sliter hårt för att få ekonomin att gå ihop.

Vad tycker du behövs ytterligare för att hålla företagen igång?

SKR sveriges kommuner och regioner har svarat på hur de ser på vården och hur den kan utvecklas mer nära. Jag är helt enig med SKR och tycker att deras argument och analys överensstämmer med min. De skriver: ”De som önskar att vården ska styras från Rosenbad, och ett antal myndigheter i Stockholm, är skyldiga att fördjupa sina argument. Vad i svensk sjukvård blir bättre av att ett statsråd ersätter 21 regionstyrelseordföranden, hur förbättras den demokratiska insynen av att cirka 4 500 förtroendevalda ersätts av en regering och en handfull generaldirektörer? Blir det fler sjukhus, vårdcentraler, läkare och sjuksköterskor med en statlig huvudman? Ökar tillgängligheten när svenska folket ska köa hos socialstyrelsen?

Det svenska modellen bygger på flernivåstyre, samverkan med respekt för parternas roller. Det bygger på att medborgarna har insyn och möjlighet att påverka sina förtroendevalda även mellan val. Drömmen om ”förstatligande” är den svenska varianten av ”en stark ledare” som pekar med hela handen. Hur god ledare är staten? Vem står som förebild för statlig ”rättvisa och jämlikhet” från norr till söder? Polisen? Arbetsförmedlingen? Försäkringskassan? Få statliga myndigheter får annat än svaga betyg när medborgarna rankar service och bemötande.”

Du kan läsa hela texten här:

Vi ser att vården står inför stora utmaningar och den här pandemin hara gett oss mycket att tänka på men även lärt oss andra sätt att jobba. Det digitala mötet har blivit norm och kommer att så förbli för möten som går att ta digitalt. Jag har stora förhoppningar på de sjukvårdsområden som regionen organiserats i och jag ser att en mer nära vård kommer att gagna oss alla.
Så det känns bra att motargumenten för ett förstatligande av vården blir så starka och så tydliga, tack Carola och ni andra som svarat.

Det där med semester är något som många av oss idag tar för givet, att åka bort, lyxa till det och känna sig som lite annars. Men så är det ju inte för alla. Det är inte det vanliga att unga barnfamiljer har råd med någon semester, hemester är inte alltid självvald.
Ensamstående och äldre med dålig pension har kanske hemester varje år. För många är hemester det vanliga, det som man alltid gör. Så var det även för oss. Min lilla familj hade inte någon semester förrän de två äldsta barnen var rätt stora. Det fanns liksom inget val, hemester var normen och semester var lyxen. När mannen startade företag var det inte heller tal om så mycket annat än hemester, det gick inte att resa bort då vi inte fick ihop ekonomin.

Det är stora skillnader i ekonomi både då det gäller vart i livet man befinner sig men även utifrån vart man jobbar. Det vi ser idag i min kommun är hur svårt det är att få människor att vilja jobba inom omsorgen. Normen idag för unga är att åka iväg och jobba i någon gruva i Norrbotten, vindkraftsparker, vägbyggen eller i Norge. Tjäna bra med pengar och ha råd med både semester och ett bra boende.
Så hur gör vi då med de jobb som är lokala som någon måste sköta för att samhället ska gå ihop? Hur gör vi för att jobben inom omsorgen ska vara mer attraktiva? Att unga människor ska välja att utbilda sig för att jobba med vården om de äldre?

Jag tror att måste finnas både en hygglig lön men även att man som anställd måste ha större möjlighet att lägga sitt schema och att det finns karriärvägar. Att jobba åt ett mer kontrollerande av anställda är fel väg att gå. Då gör vi inte jobben attraktiva.
Man måste kunna kombinera familjelivet med arbetslivet, få vardagspusslet att gå ihop men en partners arbetstider och de tider det finns barnpassning. Arbetsgivaren har här ett stort ansvar föra att både förstå och ge frihet till de anställda att ta ansvar för både sitt liv och sitt arbete.

Stämpelklockans tid är för länge sen förbi!

Vi hade möte idag med kollektivtrafikutskottet för att prata om hur det ser ut. Jag hade ställt en fråga i måndags för att få veta hur vi mobiliserar för detta. Igår var det en presskonferens från svensk kollektivtrafik och folkhälsomyndigheten. Kommunerna gör allt de kan tillsammans med regionen för att få till en trygg trafik nu när skolan börjar. Länstrafiken och regionens gör allt vi kan för att det ska bli bra.

Sveriges kommuner och regioner tillsammans med Svensk kollektivtrafik har tagit fram riktlinjer för hur trafiken ska planeras upp. Det handlar om att skolor lägger scheman så att man kan börja undervisningen olika tider och då ta olika bussar i städer. Att gå eller cykla till skolan. Att jobba hemifrån för de som kan. Att inte resa med kollektivtrafiken om man inte måste. Att man ber föräldrar och elever att samåka, skjutsa barn och skjutsa varandras barn. Att sätta in fler bussar där det går och att informera passagerarna allt man kan. Allt som går att göra för att undvika trängsel och begränsa smittspridning.

Att veta vad som är trängsel är ju svårt utan vi får lita på folkvett och att människor tar ansvar alla tillsammans. Trängsel är ju lite olika, i storstan om bussen är full med både sittande och stående passagerare, på landsbygden om bussens alla säten är upptagna.
Det kan bli stora problem där vi måste styra om trafiken, lägga ner där behovet är litet för att lägga resurser där behovet är stort. Jag hoppas vi slipper det men det kan behövas. Om vi måste göra det ska vi naturligtvis pratas ihop med de som berörs. Det kommer i såna fall bli där det finns flera dubbelturer. I små kommuner går det oftast bara en buss på morgonen och tillbaka på kvällen. I städerna finns fler möjligheter att lägga om trafik.

Våra grannlän jobbar på som vi gör och följer trafiken nära och sätter in fler bussar där det krävs.
Det kommer radioinslag i P4 Västerbotten idag där länstrafikens vd Harriet Söder kommer att berätta hur det ser ut. Igår uppmanade länstrafiken resande att inte resa kollektivt om man inte måste, att jobba hemifrån och att ta sig till skolan gående, på cykel eller att föräldrar skjutsar.

Skolorna kör igång till veckan och universiteten veckan därpå så vi får se hur trafiken kommer att se ut nu när vardagen kör igång.
Det finns en viss möjlighet med extrabussar i länet men de täcker inte om vi behöver glesa ut trafiken helt.
Skolorna håller dialogen med föräldrar för att få veta hur skolskjutsen kommer att se ut. Regionen har i sin tur dialog med kommunerna.

Tillsammans kommer vi att lösa det här det är jag övertygad om där vi alla gör vårt för att klara av att begränsa smittspridning.
Regionen har beställt en trafik av ett bolag som nu levererat trafik men där biljettintäkterna kraftigt minskat. Det betyder att det fattas intäkter för regionen när regionen ska betala trafiken. Så region Västerbottens minus ökar både här och på andra håll. Så det är och blir tufft.

Nu har vi kommit en bit närmare en mer likvärdig vård i hela landet. Centerpartiet har drivit på för att verkligen se till att vården blir mer likvärdig, vi som bor i inlandet vet ju att det inte är så än om ambitionerna varit att vården i regionen ska vara likvärdig.
Vivet att i gles- och landsbygd är det ett tragiskt faktum att många grundläggande samhällsfunktioner, som vård och omsorg, inte fungerar lika bra som i större städer.

Så nu får myndigheten för vård- och omsorgsanalys i uppdrag att genomföra en kartläggning av vården och sen ska de ta fram förslag till åtgärder för att se till att primärvården fungerar bättre som hos oss på landsbygden. I mitt uppdrag i politiken i beredningen för folkhälsa och demokrati ser vi att det är stora skillnader i länet och att förståelsen saknas för hur länet ser ut och fungerar. Så jag ser verkligen fram emot att den här kartläggningen blir av.

Primärvården, alltså vården nära, är en nyckel för en levande landsbygd. Att man vet att det finns tillgänglig vård om man skadar sig eller om barnen blir sjuka är avgörande för att man ska känna sig trygg i sin vardag. Som centerpartist är jag mycket nöjd med att uppdraget nu läggs.

Det finns två stora bekymmer, dels att det saknas personal dels att det är svårt att driva en vårdcentral då det är stora geografiska områden och få befolkning. De modeller som finns bygger på en större befolkning och inte så stora avstånd.

Myndigheten för vård- och omsorgsanalys ska slutredovisa sitt uppdrag senast den 1 november 2021. Så då får vi se vad det blev.