Kommunen ska inte finansiera boende eller skolgång för s.k EU-migranter

Det är viktigt att vi politiker är tydliga. Det är inte kommunens ansvar att ordna och finansiera boende, skolgång eller annat under den korta tid man som individ utan uppehållsrätt vistas i Sverige. Inte heller är det kommunens uppgift att ordna fram någon form av kommunala campingar för tiggare. Skulle vi göra det skulle vi samtidigt ge klartecken för etablerandet av kåkstäder inom Umeå kommun och det kan aldrig bli aktuellt. Om föreningar eller privatpersoner vill ordna boende åt s.k. EU-migranter så är det ju deras sak, men de kan inte räkna med att kommunen ska finansiera det. Det kommer inte på fråga. Det ÄR och har varit Moderaternas linje i Umeå.

Dagens beslut i Umeå om att ge 1,65 miljoner kr för bl.a. ett härbärge för utsatta EU-medborgare är olyckligt och fundamentalt fel.

Precis som den av regeringens utsedde nationelle samordnaren Walfridsson konstaterat, så strider det även mot likabehandlingsprincipen. Om man erbjuder boende för utsatta EU-medborgare, så måste man göra till alla grupper av människor. Det är den enskildes eget ansvar att finansiera sitt boende under den korta tid – tre månader – som man har rätt att vara här, om man inte har jobb eller studerar.

Walfridsson presenterade igår sin rapport till regeringen. Förslag som i många delar följer den linje Umeå har haft hittills. Men samtidigt väljer nu Socialdemokraterna i Umeå att göra tvärtom. Istället för att inskränka hjälpen till akuta nödinsatser, eller möjligen en biljett till hemlandet, så blir det nu ett långsiktigt åtagande för Umeå kommun tillsammans med kyrkan. Avtalet som S har röstat igenom med MP sträcker sig i ett år och fyra månader (!!), och det kan dessutom förlängas efter det. Bl.a. ska Umeå kommun finansiera ett härbärge för EU-migranterna. Istället för akuta insatser i enlighet med gällande lagstiftning, kopplat till att de bara har rätt att vara här i tre månader, så blir det nu långsiktiga och långtgående insatser under minst 16 månader.

Detta är ett mycket olyckligt beslut. På riksplanet är både regeringen och utredaren överens om att fokus måste vara på att göra insatser i tiggarnas hemländer. Tiggeriet ska motverkas. Man ska inte ge pengar till dem som tigger, eftersom det bidrar till att cementera ett utanförskap. Det ska bli lättare att avhysa olagliga bosättningar.