KF, bloggande, missade telefonsamtal
På fullmäktige igår fick vi en rejäl debatt kring två motioner från oss i Alliansen, som båda handlade om hur man ska kunna förbättra företagsklimatet. Glädjande är att vi nu fått igenom ett krav som vi drivit i flera år – nämligen att kartlägga förekomsten av s.k. snedvriden eller osund konkurrens från kommunens sida gentemot det privata näringslivet. Bra att Alliansen och socialdemokraterna (bättre sent än aldrig, för deras del!) går på samma linje i denna viktiga fråga. Och skönt att vänstern tappat sin avgörande påverkan över politiken i Umeå.
Två ärenden blev återremitterade av en minoritet i fullmäktige – både Ljumviken och förslaget att avveckla nuvarande jämställdhetspolicy. Det blir en konstig ordning numera när beslut kan fördröjas genom att återremissförslag (som bara behöver stöd av 1/3) mest används som ett sätt att förhala beslutet någon månad eller två. För i sak sker ju inga förändringar eftersom majoriteten i KF har en annan syn i sakfrågan än den minoritet som lyckades driva igenom återremissförslaget. De aktuella återremisserna handlar ju inte om att inhämta ny information eller klarlägga några oklarheter utan helt enkelt om att göra något som inte har stöd av en majoritet av ledamöterna i fullmäktgie. En mycket konstig ordning.
Noterar att man numera ligger flera steg efter i bloggvärlden om man inte har med sig datorn till fullmäktigesammanträdet. Det bloggas hårt från både politiker och VK:s ledarredaktion från själva sammanträdet. Och här sitter ju jag nu och skriver min blogg över ett dygn efter övriga. Får se om jag ids dra med mig datorn nästa gång…. Det gäller ju att hänga med!
Slutligen……så ska man uppenbarligen aldrig gå någonstans utan mobiltelefonen. Efter dagens KSAU hoppade jag över jag den traditionella presskonferensen för ett annat möte och sedan en tvåtimmars promenad med hunden i skogen. Mobilen blev kvar hemma på köksbordet. Väl hemma hade jag missat en HIMLA MASSA telefonsamtal. Och hade ett antal meddelanden i röstbrevlådan. Som tur var så hade inte någon dödsallvarlig olycka inträffat på de timmar jag hade varit ifrån mobilen, vilket man första hade kunnat befara. Det var ett nyhetsprogram på TV som ville ha en kommentar inför ett reportage om minskningen av statliga jobb i inlandet.
Så någon kommentar i TV blev det aldrig (även om jag så klart ringde upp och försökte nå den som hade försökt nå mig. Man ska alltid ringa upp). MEN hade jag fått uttala mig så skulle jag sagt att staten och dess myndigheter har ett ansvar att ha verksamhet i hela landet, såväl i kusttrakter som i inlandet. Det är ett allvarligt bekymmer om alla myndigheter ska koncentreras till storstäderna.
