Åmselemördaren
I Finland har man än en gång avslagit en nådeansökan från Åmselemördaren Juha Valjakkala. Bra. Såna personer förtjänar att sitta inlåsta för evig tid. Bra att han inte dömdes till ’livstids’ fängelse i Sverige – då skulle han förmodligen ha varit en fri man redan för 9-10 år sedan.

Kriminalisera tidelag
Något som är fullständigt ofattbart är hur det kan komma sig att våldtäkt av djur är tillåtet i Sverige. Att våldföra sig och ha sex med djur (tidelag) i Sverige är inget brott. Det avkriminaliserades 1944, enligt en tidningsartikel jag läste i helgen. Hur jäkla sjukt kan det bli? En man som blev upptäckt att försöka ha sex med ett stackars föl blev hämtad av polisen, men släpptes sen – för det är ju inget brott! Enligt uppgift var det bara sex stycken (!) riksdagsledamöter som röstade för ett förslag att göra tidelag brottsligt. Hur tänker i så fall övriga 343 riksdagsledamöter?

Skärpning. Kriminalisera det omedelbart. Och döm till långa straff för brottet.

Arbetslösheten fortsätter ner
De goda tiderna slår nu igenom på bred front även i inlandet. I Dorotea är arbetslösheten rekordlåg, enligt Västerbottensnytt. Bara 30 personer arbetslösa. Och även i kommuner som Vilhelmina har arbetslösheten på ett år sjunkit med 44%. I kommun efter kommun går utvecklingen nu åt rätt håll. Glädjande nyheter.

Umeås förste kommunalråd Lennart Holmlund (s) verkar i sin blogg önska att han hade en annan befolkning – nämligen öviksborna. Han är avundsjuk på kollegan i Övik Elvy Söderström, som har det så mycket lättare eftersom inget överklagas där.

Jag tror att Holmlund bör tänka ett varv extra. Om han inte ska flytta till Övik förstås.

Jag menar att ett grundproblem i Umeå är att väldigt många tar framgången för given. Det har gått så bra för Umeå under lång tid, att många numera lugnt lutar sig tillbaka och tror att allt kommer gå som på räls – även om man överklagar allt, stoppar allt, protesterar mot allt och gör allt för att hindra tillväxt, nya jobb och nya bostadsområden. Någon annan kommer alltid att ordna så att framgångssagan fortsätter.

Det är dags att tänka om! Dags att lyfta sig i håret och få lite mer fart på Umeå. Jag är själv från Övik. Jag satt i fullmäktige där i början av 90-talet. Då var det en helt annan stämning – de flesta unga hade som enda mål att flytta därifrån. Många äldre också. Befolkningen minskade år efter år. Allt verkade gå åt pipan.

Men man lyckades skapa en positiv utveckling! Och sett ur det perspektivet är det inte konstigt att när nu det hela har vänt så ser självfallet öviksborna positivt på utvecklingen. När man lyckats vända trenden, gjutit liv och framtidstro i näringsliv och medborgare – så inser man att det inte duger att försöka stoppa sånt som ger jobb, tillväxt och större befolkning. För alternativet förskräcker.

17 våningshotell på hamnplan, mitt framför anrika Statt? Inga problem! Bättre det än att investeringen hamnar någonannanstans. Bättre att skatteintäckterna ökar, än att de minskar. Så går snacket.

Åter till Umeå. Istället för att skylla på befolkningen som kollektiv är det hög tid för de politiska partierna, vårt lokala näringsliv, föreningar och organisationer att skapa en ny vision för Umeå. Att spänna bågen högre. Sluta gräla om det som hände för 10, 20 eller 30 år sen. Låt oss istället se vad vi kan göra med utgångspunkt från idag.

I Umeå krävs det faktiskt också duktiga politiker, entreprenörer, mediarepresentanter, offentliganställda i kommun och landsting, företagare, föreningsfolk – allt i en salig blandning, som måste kunna FÖRKLARA VARFÖR tillväxt är nödvändig, varför nya handelsområden, nya handelsetableringar, nya jobb, varför det är viktigt med nya attraktiva bostadsområden, varför det är viktigt med satsningar på infrastruktur……..

Och kunna få en bred acceptans för detta.

Det har man lyckats med i min kära gamla hemstad Örnsköldsvik. Där drar man åt samma håll, när det gäller de breda dragen. Och där behöver inte det ledande kommunalrådet önska sig en annan befolkning.

Umeås förste kommunalråd Lennart Holmlund (s) verkar i sin blogg önska att han hade en annan befolkning – nämligen öviksborna. Han är avundsjuk på kollegan i Övik Elvy Söderström, som har det så mycket lättare eftersom inget överklagas där.

Jag tror att Holmlund bör tänka ett varv extra. Om han inte ska flytta till Övik förstås.

Jag menar att ett grundproblem i Umeå är att väldigt många tar framgången för given. Det har gått så bra för Umeå under lång tid, att många numera lugnt lutar sig tillbaka och tror att allt kommer gå som på räls – även om man överklagar allt, stoppar allt, protesterar mot allt och gör allt för att hindra tillväxt, nya jobb och nya bostadsområden. Någon annan kommer alltid att ordna så att framgångssagan fortsätter.

Det är dags att tänka om! Dags att lyfta sig i håret och få lite mer fart på Umeå. Jag är själv från Övik. Jag satt i fullmäktige där i början av 90-talet. Då var det en helt annan stämning – de flesta unga hade som enda mål att flytta därifrån. Många äldre också. Befolkningen minskade år efter år. Allt verkade gå åt pipan.

Men man lyckades skapa en positiv utveckling! Och sett ur det perspektivet är det inte konstigt att när nu det hela har vänt så ser självfallet öviksborna positivt på utvecklingen. När man lyckats vända trenden, gjutit liv och framtidstro i näringsliv och medborgare – så inser man att det inte duger att försöka stoppa sånt som ger jobb, tillväxt och större befolkning. För alternativet förskräcker.

17 våningshotell på hamnplan, mitt framför anrika Statt? Inga problem! Bättre det än att investeringen hamnar någonannanstans. Bättre att skatteintäckterna ökar, än att de minskar. Så går snacket.

Åter till Umeå. Istället för att skylla på befolkningen som kollektiv är det hög tid för de politiska partierna, vårt lokala näringsliv, föreningar och organisationer att skapa en ny vision för Umeå. Att spänna bågen högre. Sluta gräla om det som hände för 10, 20 eller 30 år sen. Låt oss istället se vad vi kan göra med utgångspunkt från idag.

I Umeå krävs det faktiskt också duktiga politiker, entreprenörer, mediarepresentanter, offentliganställda i kommun och landsting, företagare, föreningsfolk – allt i en salig blandning, som måste kunna FÖRKLARA VARFÖR tillväxt är nödvändig, varför nya handelsområden, nya handelsetableringar, nya jobb, varför det är viktigt med nya attraktiva bostadsområden, varför det är viktigt med satsningar på infrastruktur……..

Och kunna få en bred acceptans för detta.

Det har man lyckats med i min kära gamla hemstad Örnsköldsvik. Där drar man åt samma håll, när det gäller de breda dragen. Och där behöver inte det ledande kommunalrådet önska sig en annan befolkning.

Kom hem igår efter några dagars deltagande i ’Open Days’ med Umeåregionen i Bryssel, där Europas regioner visar upp sig och träffas för att utbyta erfarenheter. Många människor, många intryck så förhoppningsvis har man blivit mer kunnig på området. Hann också med att bli ett år äldre under resan.

Väl hemma är det tusen saker att ta tag i. Även om vi numera kan sköta mycket av jobbet via mail, mobil och sms när man är på resande fot så är det ändå mycket som återstår när man kommer tillbaka efter några dagars fysisk frånvaro.

Ser att landstinget återigen går mot ett ekonomiskt underskott. Trots återkommande (3 st) skattehöjningar från vänsterkartellen i landstinget så lyckas man aldrig få ordning på ekonomin. Inte förvånande. Istället lyckas man bara ordna längre vårdköer, när man drar ned på operationer istället. Att de aldrig lär sig. Men så säger de också nej till alla viktiga förändringar. Landstingsråd Levi Bergström och hans socialdemokrater borde komma på studiebesök hos Umeå kommun – inte minst borde de titta på hur vi jobbar med upphandlingar och alternativa driftsformer. Landstinget i Västerbotten är ju det landsting i landet där man har minst verksamhet utlagt på entreprenad.

Nyligen kallades jag för papegoja på VF:s ledarsida. Noterar, när jag bläddrar igenom de senaste dagarnas VF, att jag på deras insändarsida numera också liknas med ett svin, om jag förstår budskapet rätt. Trevligt debattklimat.

De senaste veckorna har det varit mycket skriverier om råa våldsbrott och kriminalitet som Umeå tidigare varit förskonande ifrån. Problem som vi förr såg i storstäderna har nu tyvärr kommit även till Umeå. Misshandeln av Samuel på Ersboda berör oss alla. Vi kan inte fortsätta att se på när den här råa kriminaliteten kryper allt längre ner i åldrarna.

Alliansregeringen har redan genomfört flera viktiga åtgärder. Några av dem sammanfattas nedan. Det handlar såväl om insatser inom rättsväsendet som inom skolan och socialtjänsten. Allians för Sverige genomför den största satsningen på det rättsväsendet någonsin. Konkret handlar det hittills om 2 miljarder kronor i extra resurser.

Några av de förslag vi har i arbetet med ett tryggare samhälle för alla:

? 3000 fler poliser anställs. År 2010 ska det finnas 20 000 poliser i Sverige.
? Polisutredning ska vara huvudregel för alla brott – även om de begås av personer under 15 år.
? Alla skolor ska ha en kontaktperson hos polisen.
? Barn under 15 år ska i vissa situationer kunna drogtestas utan föräldrars medgivande.
? Intagna på ungdomshem ska ha individuell handlingsplan.
? En läs-, skriv- och räknesatsning genomförs. 900 miljoner ska säkerställa baskunskaperna för elever i årskurs 1-3. Inte sällan har unga kriminella tidigt hamnat efter i skolan. Om inga barn lämnas efter når vi långt. Skolan är viktig för att barn ska känna sig som en del av samhället.
? Ökad tillgängligheten inom barn- och ungdomspsykiatrin – 215 miljoner kronor har avsatts för att förbättra tillgängligheten.
? Regeringen avser att införa en regel i socialtjänstlagen för hur stora arbetsinkomster ungdomar kan ha utan att det ekonomiska biståndet till familjen minskar. På så sätt blir det möjligt för barn till föräldrar som lever på bidrag att arbeta. Detta är viktigt för att dels få in en fot på arbetsmarknaden, dels för att känna att man är en del av samhället.
? Ökad tillsyn av den sociala barn- och ungdomsvården fortsätter under år 2008. Ett nationellt uppföljningssystem och register ska utvecklas för att på ett bättre sätt möjliggöra uppföljning och resultatmätning.
? Regeringen kommer att lägga fram lagförslag för att förbättra återanpassningen till samhället för de ungdomar som dömts till sluten ungdomsvård.

Läser att Peter Eriksson språkrör för miljöpartiet ensamt vill gå till val tillsammans med socialdemokraterna. Ett sådant samarbete ser han som det absolut bästa. Han vill därmed hålla borta vänsterpartiet från ett samarbete inför nästa val. Peter Eriksson säger att Vänsterpartiet känns bakåtsträvande och gammalmodigt. Det är i och för sig inget nytt, de har vi ju alla vetat länge. Det roliga tar inte slut med det. På miljöpartiets kritik svarar Lars Ohly att det i nuläget inte är aktuellt med något samarbete med någon. Ohly menar att om det ska till något samarbete blir det först efter valet i förhandlingar. Det som blir lite humoristiskt är att socialdemokraterna helst inte alls vill samarbeta med vänsterpartiet eller miljöpartiet. Att samarbetet inte fungerar blir alldeles uppenbart då de tre partiernas budgetalternativ presenterades. Då kunde de inte komma överens om något, utan det spretade åt alla håll. Alternativen i svensk politik är glasklart. Mot en enad Allians som trivs tillsammans står en splittrad vänsterkartell som mest bara bråkar med varandra.

I en kommande doktorsavhandling har sprututbytet i Malmö granskats. Resultatet visar tydligt att programmet inte har gett avsedd effekt. Avhandlingen bygger på registeruppgifter de senaste 15 åren från mottagningen i Malmö. Nära 60 procent av de tunga missbrukarna använder sig inte alls av sprutor från mottagningen och bland övriga grupper inte ens hälften. Det konstateras även att trots de fria sprutorna så fortsätter missbrukarna att dela sprutor med varandra. Programmet har inte alls lyckas stoppa spridningen av HIV vilket det är tänkt att det skulle göra. Det finns inte heller något som tyder på att sprututbytesprogrammet lyckats hejda blodsmittan hepatit B eller C.

Förespråkare för sprututbytesprogram har hävdat att det skulle skapa en brygga mellan missbrukare och socialtjänst. Det är något som avhandlingen visar att det inte alls blivit så. Förespråkarnas argument faller som korthus. Frågan var uppe för diskussion i fullmäktige i Umeå efter en interpellation från Moderaterna för en tid sedan. Då var det tydligt att det inte fanns någon majoritet för de här tankarna. Efter den här doktorsavhandlingen är de argumentet än starkare.

I går kväll var det partiledardebatt mellan Mona Sahlin och Fredrik Reinfeldt. En debatt som till största del kom att handla om jobben. Något som Sahlin ständigt försökte undvika var att ge svar på hur deras budget skulle få för konsekvenser. Finansdepartementet har låtit göra beräkningar på vad socialdemokraternas skuggbudget skulle innebära för svensk ekonomi. Jämfört med Alliansregeringens budgetproposition skulle (s) politik innebära:

– Cirka 60 000 färre sysselsatta
– Cirka 20 000 fler arbetslösa
– Cirka 1 procent lägre BNP
– Cirka som 20 mdr lägre finansiellt sparande per år och
– Att skatterna höjs med över 20 miljarder mdr jämfört med BP08.

Ja, trots allt tal om motsatsen struntar även Mona Sahlin i den viktigaste frågan av alla: att återupprätta arbetslinjen och ge människor jobb. Skiljelinjen i svensk politik består.

Har ägnat lite tid åt att titta närmare på socialdemokraternas budgetmotion. De påstod ju igår något oväntat att långtidsarbetslösheten bland ungdomar hade tredubblats sen Alliansen tog över.

Fel, fel, fel.

Men hur har de kunnat komma fram till en sån felaktig siffra? Jo, sossarnas påstående bygger på att de inte ser ungdomar i programåtgärder som arbetslösa. De blundar alltså för de 18 957 arbetslösa ungdomar som i fjol gick i AMS-program, och då kommer man fram till denna slutsats. Suck. Öppet långtidsarbetslös eller arbetslös deltagare i ett arbetsmarknadspolitiskt program – du är ju hur som helst långstidsarbetslös.

Fakta är följande: Under Alliansens tid har långtidsarbetslöheten bland ungdomar minskat med 42%: Från 20 289 ungdomar till 11 597. Allt enligt AMS egen statistik.

Tänkte återkomma sen med mer iakttagelser om s-politiken, som nu börjar bli konkret och därmed möjlig att diskutera.

Det finns flera reflektioner man kan göra om (s)- budgetalternativ, som presenterades idag.

Socialdemokraterna vill bl.a.
– höja skatten för låg- och medelinkomsttagare
– göra det mer lönsamt att INTE arbeta, genom höjning av A-kassan
– besparingar på försvaret
– besparingar på kriminalvården

Dessutom är det tydligt att det inte finns någon samyn mellan socialdemokraterna, vänstern och miljöpartiet. Något oppositionsalternativ till Alliansregeringen finns alltså inte.

Det är intressanta besked. Socialdemokraterna fortsätter alltså på samma sätt som innan valet för ett år sen. Man vill inte ha samsyn med sina ’vänner’ på vänsterkanten, och man vill göra det mindre lönsamt att arbeta.

Mona Sahlin kör alltså på i samma hjulspår som Göran Persson.