Har varit nere hos släkten i Övik i helgen. Passade på att byta till vinterdäck också, utöver lite arbete i trädgården. Tre varv runt Höglandssjön hann jag också med – allt för att hålla stegräknaren igång 🙂

Tillbaka i Umeå nu och strax är det dags för den stora partiledardebatten. Ska bli intressant att följa den, och jag lär väl komma med lite kommentarer i morgondagens blogg. Såg nyss på Rapport att socialdemokraternas och miljpartiets mobbning av vänsterpartiet fortsätter. När partiledarna har suttit under dagen och förberett sig så var så klart Alliansens partiledare samlade tillsammans. Stackars Lars Ohly (v) fick däremot inte vara med sossarna och miljöpartiet på deras uppladdning, utan han fick förbereda sig själv. Återigen visar det bara att det inte finns något samlat politiskt alternativ till Alliansregeringen.

Nu till TV:n!

Ja, snacka om misslyckande och fiasko för s-ledaren Mona Sahlin. Efter att ena dagen uttryckligen sagt att hon stängt dörren till för samarbete med vänstern (även om vänstern skulle ändra sig), så säger hon nu att dörren aldrig varit stängd, utan att hon blivit feltolkad alternativt att hon uttryckt sig otydligt. Att hennes helomvändning beror på att det socialdemokratiska partiet gjort uppror – nej nån sådan koppling finns naturligtvis inte 🙂

Att dra paralleller till den gamla barnsången ligger onekligen nära till hands:

Prästens lilla kråka skulle ut och åka, ingen hade hon som körde.
Prästens lilla kråka skulle ut och åka, ingen hade hon som körde.
Än slank hon hit, och än slank hon dit, och än slank hon ner i diket.
Än slank hon hit, och än slank hon dit, och än slank hon ner i diket.

Mona Sahlin har inte kontroll över sitt eget parti. Mona Sahlin har verkligen inte kontroll över oppositionen. Vill svenska folket verkligen ha henne som ledare för nationen?

Ser att den frispråkige sossen Thomas Hartman börjat blogga på vk.se. Varmt välkommen!

Däremot är Hartman, inte ovanligt i sammanhanget, ute och cyklar i det senaste blogginlägget apropå kameraövervakning. Verkligheten är inte så svart eller vit – det gäller bara att hantera denna verklighet.

Visst vore det jättebra om vi inte skulle behöva någon kameraövervakning överhuvudtaget. Tänk vad bra om alla var snälla mot varandra och aldrig gjorde några kriminella handlingar, aldrig våldtog, misshandlade eller förstörde. Trevlig värld. Men det ser inte ut så. Vi lever inte i ’den bästa av världar’….

Brottsförebygganderådet (BRÅ) har i en rapport som publicerades för inte så länge sedan visat att närvaron av kameror på offentliga platser inte bara skapar en större känsla av trygghet men också på sina ställen har så mycket som HALVERAT antalet anmälda brott. På samma sätt kan vi konstatera att kameraövervakning av skolor i Umeå har stoppat den omfattande skadegörelsen. Och det är inte så konstigt – det är inte så kul för huliganerna att paja fönsterrutor och klottra om de blir upptäckta och det leder till konsekvenser. Att övervaka skollokalers fasader är inget hot mot integriteten, annat än för de kriminella personer som roar sig med att förstöra. Men nu kan pengarna användas till bättre ting än att reparera förstörda fönsterrutor och sanera bort klotter.

Som sagt…välkommen till bloggandet på vk.se!

Sahlin i otakt
Mona Sahlins självsvåldiga beslut att gå ihop enbart med miljöpartiet inför valet 2010 tas inte emot positivt, varken inom hennes parti eller bland s-väljarna. Enligt en undersökning tycker varannan socialdemokrat att det är mycket eller ganska dåligt att man väljer enbart miljöpartiet. Tja, det visar väl bara den extrema splittring som finns inom vänsteroppositionen och det har ju varit tydligt länge att miljpartiet och vänstern inte kan umgås överhuvudtaget. Skulle vara kul att höra vad Umeås s-ledare Lennart Holmlund tycker dock. Är det bra att slå ihop påsen med det extremt tillväxtfientliga miljöpartiet, Lennart?

Grannsamverkan positivt
Forskning som sammanställts av Brottsförebyggande rådet visar att grannsamverkan i bostadsområden kan minska brottsligheten med upp till 25%. Det är mycket positiva siffror och visar att man kan påverka sin omgivning på ett tydligt sätt, bara genom att inte titta bort utan bry sig om vad som händer i sin omgivning. Samtidigt får det inte bli en utväg att börja bilda s.k. medborgargarden, för det är till syvende och sist polisens ansvar att beivra och bekämpa brott. Men medborgarna kan hjälpa till genom att vara uppmärksamma och tipsa polisen om de upptäcker saker som inte står rätt till. En ökande droganvändning är ju en sak som oroar, inte minst här i Umeå. Och utöver att det är ett brott att knarka, så leder det i sin tur till ytterligare brottslighet.

Studiebesök på Dåva 2
Igår arrangerade moderaterna i Umeå ett studiebesök på Dåva kraftvärmeverk som drivs av kommunala bolaget Umeå Energi och fick information om bygget av Dåva 2. Allt som allt en kostnad över en miljard kronor i investering. Det är den största enskilda investeringen i företagets historia och en av de större i Umeåregionen under senare år (jfr Dåva 1 ca 700 Mkr, Volvo Lastvagnar nytt måleri ca 650 Mkr). Dåva 2 byggs för att efterfrågan på fjärrvärme har ökat och förväntas fortsätta öka de närmaste decennierna. Umeå växer snabbt, samtidigt som fjärrvärme har blivit det naturliga förstahandsvalet för nya fastigheter, både stora och små.

Stegräknaren..
…är himla bra för att hålla uppe inspirationen att vara ute och promenera, utöver de sedvanliga svängarna med Winston förstås. Inga onödiga turer varken med bil eller cykel längre – finns det tid att promenera så är det ett självklart val. Det blir en tävling med sig själv när man har stegräknare. Sista tiden har jag legat kring 20.000 steg/dag och det får med mina mått mätt ses som riktigt bra 🙂

Oroande siffra
Bekymrad blir jag däremot när jag läser att pojkar i Umeå utmärker sig genom att ha en, i jämförelse med riket, tidig alkoholdebut. En förhållandevis stor andel pojkar i vår kommun dricker alkohol för första gången när de är 11 år eller yngre (!!) och dessa siffror tål verkligen att funderas över. Även om vi tycker att Umeå kommit långt i det förebyggande arbetet med att motverka alkohol- och narkotikaanvändning så återstår mycket. Om detta handlade också en konferens som jag deltog i under eftermiddagen, även m jag och Lennart Holmlund var tvungen att gå lite tidigare då vi hade ett annat möte som vi skulle hinna till.

Vänstern ställs utanför
Igår meddelade Mona Sahlin att socialdemokraterna och miljöpartiet ska utgöra ett gemensamt alternativ inför valet 2010. Man ska bl.a. tillsätta arbetsgrupper och presentera ett gemensamt valmanifest. Problemet är bara att hon hade glömt att förankra utspelet i socialdemokraternas högsta ledning, så idag är det upprörda reaktioner t.o.m. från den innersta kretsen i partiet. För att inte tala om vänsterpartiet, som är ännu mer upprörda. Lars Ohly hotar att fälla en regering som enbart består av s och mp, och se till att det blir nyval. Mona Sahlin lyckas verkligen förstärka bilden av opposition som splittrad. Är det en sådan regering Sverige behöver när det blåser?

Konskevenserna av s, mp och v:s olika budgetalternativ
Den enda röda tråden bland budgetförslagen är idén att höja skatterna för vanligt folk.
I ett läge där vi behöver ta ansvar för Sverige och svensk ekonomi lägger oppositionen fram splittrade förslag för kraftigt höjda skatter och höjda bidrag som riskerar jobben, svensk ekonomi och löntagarnas marginaler. Det inger inte det förtroende som nu behövs för att möta den internationella ekonomiska oron.

Höjda skatter på arbete och ökade bidrag för dem som inte arbetar innebär i förlängningen ca 60 000 färre sysselsatta och mellan 16 till 20 mdkr mindre i finansiellt sparande och ca 35 mdkr lägre BNP. Med socialdemokraternas politik skulle vi gå tillbaka till ökande utanförskap och färre i arbete. Det betyder i förlängningen minskade resurser till välfärden.

Socialdemokraterna vill även höja utgiftstaket, som är en av hörnstenarna i vårt finanspolitiska ramverk. Säkerligen har socialdemokraterna inga problem att få med sig vänsterpartiet på det. Dessa två har nu inlett en tävlan om vem som är mest ansvarslös i svenska politik.

Att höja skatterna med ca 70 miljarder kronor under de närmaste åren är fel väg att gå, inte minst i detta konjunkturläge. Slår man ut socialdemokraternas skattehöjning på alla som arbetar blir det drygt 5 000 kronor per person år 2009.

Nej, det står allt mer tydligt att valet 2010 står mellan en enad Alliansregering kontra en extremt splittrad opposition, vars enda gemensamma nämnare är höjda skatter. det valet ska vi vinna!

Idag är det först möte på förmiddagen med styrelsen för Region Västerbotten, därefter regionfullmäktige, sedan möte med LAKO och kvällen avslutas med ett studiebesök på Dåva 2 som arrangeras av moderaterna i Umeå.

Splittrad opposition
Vänsteroppositionen i riksdagen kommer med mycket splittrade förslag, så något alternativ till Alliansregeringen finns inte idagsläget. En sak är de överens om – höjda skatter, men på olika nivåer. Sossarnas och mp:s skattehöjningar ligger på hela 20 miljarder kronor, medan vänsterpartiet vill höja med hela 40 miljarder (!) kronor. Samtidigt så accepterar (s) de skattesänkningar som hittills gjorts till dem som arbetar (steg 1 och 2 i jobbavdraget) vilket är ganska ofattbart med tanke på hur ’orättvis’ och ’skrämmande’ den skattesänkningen påstods vara. Men de har väl insett att jobbskatteavdraget inneburit nya jobb.

Landstinget
Ser att landstinget i Västerbotten går mot ett nytt underskott i år. Det är helt horribelt hur Västerbottens läns landsting missköts år efter år – det speklar tydligen ingen roll om det är strålande högkonjunktur eller begynnande lågkonjunktur. Ekonomiskt underskott blir det gång på gång. Och nu talar ett av de styrande partierna (v) om att höja skatten igen. Trots att man redan gjort det tre gånger på 10-12 år. Ett av de största hoten mot länets tillväxt är faktiskt misskötseln av vårt landsting.

Opartiska tjänstemän..
En av de mer bisarra debatterna pågår nu på Vindeln-bloggarna på vk.se. Där kan vi se hur chefsekonomen i Vindeln dag efter dag blandar sig i den politiska debatten i kommunen, gör hätska utfall mot oppositionen och ensidigt tar ställning för den styrande majoriteten. Detta skulle då aldrig kunna ske i Umeå kommun, oaktat vad enskilda tjänstemän gar för politiska uppfattningar. Oproffsigt är förnamnet.

Tjänstemän skall i sin yrkesutövning vara opartiska och tjäna såväl majoritet som opposition. De ska utföra det som politikerna har beslutat, men överlåta den politiska debatten till politikerna. Det är grunden för själva rollfördelningen i Sverige mellan styrande politiker och utförande tjänstemän.

Vi (några politiker och tjänstemän) diskuterade faktiskt detta i Umeå igår, och konstaterade samfälligt att detta aldrig skulle kunna accepteras i vår kommun. Visst kan det hända att såväl politiker som tjänstemän vid något tillfälle går över gränsen för det som kan betecknas som det politiska ansvaret repektive tjänstemannaansvaret, men att göra det systematiskt, medvetet ooh offentligt varje dag….

I Vindelns kommun har de en chefsekonom som i just egenskapen av chefsekonom försöker vara den politiska majoritetens megafon och han verkar dessutom ha tagit på sig rollen som majoritetens främste politiske debattör. Hur ska något av oppositionspartierna kunna ha förtroende för ett sådant agerande?

Nej, något gemensamt budgetalternativ blev det inte från vänsteroppositionens sida i riksdagen. Vänsterpartiet, miljöpartiet och socialdemokraterna går fram med olika alternativa budgetförslag.

Gemensamt är dock att man vill höja skatter. För den enskilde som jobbar blir det tuffa tider. Höjd skatt för alla som arbetar, och därmed mindre pengar i plånboken varje månad, blir det för de svenska löntagarna om socialdemokraterna, vänsterpartiet & co får bestämma. Men med vissa undantag förstås – vänsterpartiet vill höja skatten för dem som arbetar, men sänka skatten för dem som INTE arbetar: det ska bli mer lönsamt att vara arbetslös, mindre lönsamt att arbeta. Traditionell socialistisk politik med andra ord.

Det är fullständigt fel väg att gå för Sverige. Samtidigt är dagens besked bra för den politiska debatten. Det klargör att det bara finna ett politiskt alternativ som är ENAT och tar ansvar för landets ekonomi – nämligen den sittande Alliansregeringen.

De kommande två åren fram till valet ska bli mycket intressanta.

Regeringens besked igår att man höjer insättningsgarantin till 500.000 kr per sparare och bank var mycket välkommet. Det borde lugna spararna så att de inte behöver frukta för sina sparpengar i onödan. Det visar också att regeringen är beredd att göra det som krävs för att bibehålla stabiliteten i Sverige när det blåser som värst.

Spårbilar
Förhoppningsvis tar näringslivs- och planeringsutskottet idag beslut om att gå med i det nätverk av kommuner (KOMPASS) som samarbetar för att utveckla och anpassa spårbilar/spårtaxi till svenska förhållanden. Vi lyckades ju få igenom ett Alliansuppdrag i juni som innebar att vi skulle utreda hur spårbilar skulle kunna passa i den övergripande trafikplaneringen i Umeå. Nu är vi redo att gå ännu ett steg på den vägen.

S-skuggbudget
Återkommer med kommentarer under dagen. Har inte hunnit läsa så mycket annat än vad jag hann skumma igenom i morse, men inte oväntat så delar man ut mer pengar än regeringen. MAn höjer också ersättningsnivåerna, men verkar fortsatt vara emot jobbskatteavdragets senare delar. Det innebär alltså stora skattehöjningar för låg- och medelinkomsttagare. Och något vägpaket i Umeå skulle det inte kunna bli med s-budgeten när de dessutom ska samarbeta med miljöpartiet och vänstern. Ska förövrigt bli intressant att se hur deras ekonomiska alternativ passar ihop…….. Oppositionen bestående av s, v och mp.

Välkommen till verkligheten, miljöpartiet!
Läser just att miljöpartiet genom en medlemsomröstning beslutat att slopa kravet på ett utträde ur EU. Det är bara att hälsa mp välkommen till oss övriga, som insett att det är positivt att gemensamt i samarbete med andra länder kunna arbeta för en bättre miljö, effektivare bekämpa brottslighet m.m. Men att det skulle behöva ta sån tid att komma till insikt. Men bättre sent än aldrig!

Antalet riksdagsledamöter
Mina partivänner, de moderata riksdagsledamöterna Gunnar Axén och Lennart Hedquist, vill minska antalet ledamöter från dagens 349 till 249. Argumenten för detta är dels att riksdagen blir tungrodd med så många ledamöter, dels att det är onödigt kostnadskrävande idag.

Alla inser så klart att det skulle bli en besparing, om än inte så mycket på det stora hela. Men frågan är till vilket pris i övrigt? Fördelen med det antal ledamöter som finns i dag är att även regioner med färre invånare får sina representanter i riksdagen – och det är en mycket viktig demokratisk aspekt. Skulle riksdagen minskas med 1/3 kan vi kallt räkna med att representationen från vissa delar av landet, exempelvis Norrland, skulle bli skrämmande låg, och är det då värt den ekonomiska besparing man skulle göra på riksdagsledamöternas arvoden?

Nej, det förslag som de två moderata riksdagsledamöterna kommit med bör kastas i papperskorgen. I södra Sverige kanske man tycker att detta inte är något stort problem, eftersom man skulle få in riksdagsledamöter från ’sin’ region ändå. Men faktum är att vissa delar av Sverige skulle bli en vit fläck på karten när det gäller riksdagsrepresentation.

Det är ingen positiv utveckling.