Afghanistan
Upprördheten är på sina håll stora (framförallt från vänsterhåll) sedan det blivit känt att svensk militär på plats i Afghanistan fungerar som rådgivare till regeringsförband i strid. I dagens VK kunde vi läsa ett en officer från Umeå också är på plats. Vad är det att bli upprörd över? Svensk trupp har funnits där sedan år 2001, och de internationella styrkorna stöds av FN-resolutioner. De är där för en god sak, och bistår de afghanska trupperna med råd i samband med bekämpandet av såväl talibaner som rena rövarförband. Det vore ju meningslöst att skicka dit personal om de INTE fick bistå med råd – det är ju själva poängen till att de är där.

Umeås höga kommunalskatt
Ser en notis i dagens VK ’Länet från förr’ att den borgerliga majoriteten i Umeå övervägde en skattesänkning med 27 öre år inför 1979-års budget. I artikeln konstaterades att skatten inte hade sänkts i Umeå sedan 1950-talet. Tyvärr känner vi igen samma situation idag. Att Umeå kommun tar ut nästan högst skatt av alla kommuner i landet är sedan länge känt. Sossarna, med Lennart Holmlund i spetsen, tvekar inte att ta ut två kronor högre skatt per hundralapp än riket iövrigt. Till detta ska läggas nettointäkterna från Stornorrforsen som brukar kunna hamna kring 100 miljoner per år. Inte konstigt att kommunen går flera hundra miljoner i överskott år efter år. Det skulle inte förvåna mig en sekund om det blir All-time high i år (igen!) och då torde det vara fjärde året i rad.

Kommunen skulle utan problem kunna sänka skatten med en krona som vi i Alliansen föreslagit utan att behöva göra en enda besparing i kommunens andra verksamheter. Hur många 100 miljoner i plus är det rimligt att kommunen ska ta ut för mycket av sina invånare innan Holmlund tycker det är OK att låta invånarna få tillbaka en del av det som de blir överbeskattade år efter år? Nej, det kommer aldrig inträffa. Det kommer krävas ett maktskifte i Umeå innan det blir verklighet.

Avslutningsvis ser jag att socialdemokraterna vill införa ett muckarbidrag. Nej, det är inte till de värnpliktiga som gjort färdigt sin militärtjänstgöring. Sossarna vill ge pengar (’muckarbidrag’ ) till alla dem som suttit i fängelset och blir frisläppta när de suttit av sitt straff. JA, det var ju en intressant reform. (S) anklagar oss i Alliansen för att vi sänker skatten för dem som arbetar och därmed gör det mer lönsamt att arbeta. Detta, medan de själva vill ge pengar till kriminella – våldtäktsmän, mördare, ekonomiska brottslingar, våldsbrottslingar etc – bara för att de just varit kriminella och nu släppts fria. Vilket beteende är det som ska uppmuntras?

SM-guld
UIK är svenska mästare för sjunde gången efter att ha besegrat Kristianstad med hela 8-0. Därmed har UIK fler SM-guld än någon annan klubb på damsidan. Det är bara att lyfta på hatten (om man hade haft nån sån), applådera och gratulera å det allra varmaste. UIK fortsätter att vara det starkaste kortet som ambassadörer för Umeå. Ett stort GRATTIS!

Regn och handlingar att läsa
Var ute på en långpromenad tidigare idag med Winston, och det var innan det började ösregna. Höstdagarna är generellt härliga men just regnet skulle man kunna klara sig utan. Sen dess har jag suttit och läst handlingar inför veckans alla möten. Ett litet avbrott gjorde jag för att se en glimt av ’Last Night of the Proms 2008’ som gick på en av TV-kanalerna. Storslaget som alltid.

Polisskjutning
Sent på fredagskvällen drog en man kniv mitt på Stureplan i Stockholm. Han hotade att skada poliser på platsen, och uppmanade dem att skjuta honom. Efter att först ha skjutit ett varningsskott tvingades en polis att skjuta mannen i foten. Men typiskt för den svenska debatten så ifrågasätts polisens agerande. Självklart måste polisen kunna skjuta i nödvärn. Och självfallet måste dom som angriper polisen och försöker skada dem räkna med att det kan gå illa. Av allt att döma så har polisen agerat helt enligt regelboken.

Vittnens identitet röjs
Det är fullständigt åt skogen att brottsoffers och vittnens identitet kan avslöjas genom att unga kriminella går till socialen och begär ut sin akt – ofta har ju polisen skickat in information till de sociala myndigheterna om och där står ofta diverse vittnesmål ord för ord, beträffande saker som ungdomarna gjort. Och med dessa dokument kan vittnen och brottsoffer hotas till tystnad av de unga kriminella. Fullkomligt befängt. Denna möjlighet måste täppas till omedelbart.

…har jag förstått. Och självklart hade det varit trevligare om regeringen hade bättre siffror än vad som är fallet idag. Samtidigt ska vi komma ihåg att det är två år kvar till valet, så det finns gott om tid att vända opinionsläget. Oavsett alla undersökningar som kommer och fgår är det faktiskt på valdagen det avgörs.

Visst har jag träffat en och annan moderat som också är orolig. Men det finns ju tydliga ljuspunkter också.

När det gäller förtroendet för oss moderater i flera viktiga sakfrågor ser det bara bättre och bättre ut. Idag är det moderaterna som har högst förtroende när det gäller att ta ansvar för ekonomin, sysselsättning, företagens villkor, brottsbekämpning, skatter och tillväxt. Det fanns en tid då såväl ’ansvar för landets ekonomi’ som ’sysselsättning’ var givna socialdemokratiska paradgrenar. Nu är det moderaternas flaggskepp istället.

Och i valtider är dessa två frågor bland de allra viktigaste.

Idag besöker den moderate EU-parlamentarikern Gunnar Hökmark oss i Umeå. Hökmark var tidigare partisekreterare för moderaterna, och har en lång meritlista i övrigt. Nu är han delegationsledare för moderaterna i EU-parlamentet.

Under dagen kommer han att besöka SLU och FOI, samt släppa en bok i samband med en pressträff på universitetet. Lunch blir det också med lokala moderata företrädare och medlemmar.

Avslutningsvis apropå min blogg igår – japp, visst var det en vänsterpartist som hade läst mitt blogginlägg och tolkat det som fan läser bibeln. Ingen mindre än vänsterns gruppledare Tamara Spiric. Men jag noterar att jag får beröm (kors i taket) för att jag uppmärksammar frågan, även om Tamara kräver att jag i min blogg borde ha kommit med heltäckande lösningar för alla jämställdshetsproblem i samhället, tydligen. Men nu var det inte det bloggen handlade om utan just hur vi ska kunna förändra de politiska arbetsformerna så att det blir lättare att kombinera politiskt engagemang med ett liv vid sidan om politiken. Därav mitt konkreta exempel på att man lätt kan halvera mötestiden på kvällar och helger. Självklart finns det mycket annat att göra – det var ETT exempel.

Sen att det skulle vara särskilt männen som uppvisar ’aggressiva attityder’ och strukturer i politiken – nåja, vi ser nog exempel på sådant beteende hos säväl män som kvinnor i politiken, och då är verkligen inte lokalpolitiken i Umeå något undantag.

….så har tydligen någon eller några läst mitt tidigare blogginlägg idag om politikens arbetsformer.

Blev just uppringd av en journalist som berättade att någon/några blivit upprörda och tolkat min blogg som att jag cementerar könsrollerna, och vill få kvinnor att välja mellan antingen karriär eller familj…?!?!??!!!!? (error, error).

Hur läser de då?

Min poäng var följande: Det är ett allvarligt problem att så många – och då främst kvinnor – hoppar av politiken, och en stor bov enligt min mening är politikens otidsenliga arbetsformer. Man förväntas ställa upp och gå på möten varje kväll i veckan, mer eller mindre. Och gör man inte det så lever man inte upp till de höga förväntningar som alla med förtroendeuppdrag bedöms efter. Och det ställs faktiskt hårdare krav på kvinnor, beroende på hur vårt samhälle ser ut. För även om vi lever i ett förhållandevis jämställt samhälle så vet vi att kvinnor är dom som i större utsträckning tar ansvar för hem och familj. Jag tror att de allra flesta kan instämma i att så är fallet. Vi som är aktiva i de politiska partierna har ett ansvar att underlätta för alla att vara delaktiga i politiken, på var och ens villkor. Det måste gå att kombinera politik, arbetsliv och familj. Exakt samma uppfattning och synpunkter har jag framfört i debattartiklar under våren (i bl.a. VK) tillsammans med Moderatkvinnornas ordförande i Sverige, Magdalena Andersson – och då har ingen hört av sig med så här vansinniga tolkningar.

Men nu har blogginlägget tydligen tolkats av någon som att jag cementerar könsrollerna (!) och vill tvinga de kvinnliga politikerna att välja mellan familj och karriär/politik (!). När det är PRECIS TVÄRTOM.

Ska bli himla intressant att läsa morgondagens tidning. För den som kommer med såna synpunkter har VALT att läsa min blogg som Fan läser Bibeln. Förmodligen är det väl någon extrem vänsterpartist…

Som sagt – det blir intressant att slå upp morgondagens tidning.

Avhoppen bland unga förtroendevalda politiker blir allt fler, och störst är avhoppen bland kvinnor under 30 år. Medelåldern i Sveriges kommunfullmäktigeförsamlingar var enligt uppgift efter senaste valet över 50 år, och med de avhopp som vi nu ser så ökar medelåldern ytterligare.

Jag tycker att det här bara visar att politikens arbetsformer måste ändras. Särskilt tydligt blir det när vi betraktar avhoppen bland kvinnor, det är ju inte heller bara de yngsta kvinnorna som hoppar av utan även de som nått mycket långt. I våras var det Stockholms finansborgarråd Kristina Axén Olin som hoppade av.

Det är hög tid att se över politikens arbetsformer och de krav som ställs på såväl toppolitiker som fritidspolitiker. Inte minst måste vi se hur arbetsformerna slår mot kvinnorna, som faktiskt hoppar av i större utsträckning. Det ställs oerhört höga krav på kvinnor inom politiken och de har många roller att fylla som både framgångsrika karriärkvinnor och föräldrar. De förväntas kunna balansera och kombinera föräldraskapet med karriären, de ska vara omhändertagande och ansvariga för familjen och samtidigt prestera på topp politiskt. Samtidigt ska man som offentlig person tåla att konstant granskas kritiskt av medier och leva upp till motstridiga krav från alla håll och kanter.

Normala arbetstider förekommer sällan och som politiker är man i tjänst alla dagar om året och förväntas prestera maximalt. Ständigt! Och man premieras ofta utifrån delaktighet: ju fler möten man kan delta i på helger och kvällar, desto mer engagerad och duktig blir man sedd som. Så kan vi inte längre ha det. Vi måste komma bort från den oskrivna regeln ’flest möten vinner’ – det vill säga kommer högst på valsedeln och får de tyngsta uppdragen. Dubbelarbete är således bara förnamnet på många kvinnliga politikers vardag.

Det är därför dags att vi förändrar politikens arbetsformer. Det handlar både om våra interna strukturer och arbetsformer, men också om hur politiken förutsätts fungera i stort. Jag tror att vi nu måste skapa en stabil grund för viktiga attitydförändringar under kommande år. Vi måste kunna ge möjligheter för att alla ska kunna vara delaktiga och aktiva i politiken efter vars och ens förutsättningar. Att ta på sig ett förtroendeuppdrag ska inte behöva vara liktydigt med att ’offra’ varje kväll i veckan, och varje helg, för partiets räkning.

Vi har alla ett ansvar. Själv har jag försökt dra mitt strå till stacken genom att på senare år i det närmaste halvera mötestiden på kvällarna i de olika fora där jag själv sitter ordförande. Och gissa vad? Det har gått alldeles utmärkt och ingen klagar över att få komma hem till familjen i hyfsat vettig tid. Det blir inte bättre politik för att människor tvingas offra kväll efter kväll på sena sammanträden.

Mitt motto, som jag fick lära mig för många många år sedan, är:
När du kallar till ett möte – kom ihåg att du stjäl andra människors tid.

Slutsats: Inga möten i onödan. Tiden kan användas till bättre saker.

Debatten blir ibland lite upp och ned. Inte minst när det gäller debatten mellan Alliansen och vänsterblocket beträffande den ekonomiska politiken.

Vi vet att det med sossarnas politik blir mindre lönsamt att arbeta. Man höjer skatterna. Det betyder mest för dem som har minst. Man ska höja a-kassan mest för dem som tjänar bäst. Man ska höja sjukersättningen mest för dem med de högsta lönerna.Det är sannerligen inte en politik för ökad rättvisa.

S-politiken skulle försämra arbetsmarknadens funktionssätt och leda till att den arbetslöshet som är förenlig med prisstabilitet skulle öka.Vad betyder det? Jo, det betyder att sysselsättningen skulle bli lägre. Det betyder att arbetslösheten skulle bli högre. Det betyder att utanförskapet skulle öka. Det betyder att vi vänder tillbaka på vägen mot full sysselsättning och marscherar tillbaka mot bidragsberoende och utanförskap. Det är det socialdemokratiska alternativet.

Socialdemokraterna vill att arbetsgivaravgifterna ska höjas. För unga människor handlar det om en höjning på ca 20 miljarder kronor. Man säger dessutom nej till den sänkning på 10 miljarder som alliansen nu föreslår. Sammantaget höjs arbetsgivaravgifterna, även om vi beaktar socialdemokraternas löften om enskilda sänkningar, med ca 25 miljarder kronor.Sossarna vill återinföra förmögenhetsskatten och återställa 3:12-reglerna. Innan de presenterat något alternativ kan man också anta att de säger nej till sänkt bolagsskatt. Då försämrar man investeringsviljan. Då försämrar man företagsklimatet. Sammantaget innebär förslagen på skattehöjningar i storleksordningen 70 miljarder kronor. Det betyder att skattebelastningen för varje löntagare ökar med ca 15 000 kronor varje år.

Vad blir den samlade effekten av socialdemokraternas politik, skattechock och bidragssatsningar? Finansdepartementets beräkningar visar att sysselsättningen på kort sikt minskar med ca 50 000. På lång sikt handlar det om ca 70 000.Det är här konsekvensen av socialdemokraternas politik är som tydligast – på sikt 70 000 människor färre i sysselsättning.

Ja, så var rubriken igår på en nyhetslänk på Västerbottensnytts hemsida.

Av allt att döma så är de flesta kommuner som svarat på Västerbottensnytts enkät positiva till Umeå kommuns nya befolkningsmål på 200 000 år 2050. Det är bra att den informationen kommer fram. Det finns inget motsatsförhållande mellan tillväxt i Umeå och tillväxt i resten av länet. Tvärtom är länet gynnat av att ha en kommun som kan axla rollen som tillväxtmotor i Norrland.

Annars finns det ju politiska företrädare som i denna fråga försökt skapa en konflikt mellan Umeå och övriga delar av länet, men det är skönt att se att motståndet till Umeås tillväxt verkar vara högst begränsat. Och motståndet verkar vara begränsat framförallt till ett parti. Och Bjurholm, med moderata kommunalrådet Ingemar Nyman i spetsen, hade svarat klockrent på Västerbottensnytts enkät. Bra så. Tillväxt är någonting positivt, och absolut avgörande för denna landsändas utveckling på både kort och lång sikt.

Varslen på Volvo är så klart mycket olyckliga. Olyckliga för dem som drabbas, olyckligt även för Umeå eftersom det är ett så pass stort företag. Förhoppningsvis blir det inte så många som 370 i slutändan, och det svänger ju snabbt i fordonsindustrin. Just nu är det en direkt reaktion på finanskrisen som sprider sig över världen. Åkare som tänkt köpa nya lastbilar beviljas nu inte de lån som är nödvändiga, och tvingas stoppa beställningarna. A och O är att USA snarast får ordning på den akuta finanskrisen och återställer förtroendet för den amerikanska ekonomin. För Volvofabriken i Umeå så ska vi ändå ha i minnet att man gjort och gör stora investeringar här från Volvos sida, så det är ingen fara för fabriken som sådan utan vi får hoppas att konjunkturen snart vänder upp igen.

Nya spår blir det för den kommunala trafikplaneringen. Igår tog vi beslut om att – efter ett Alliansuppdrag som vann bifall i fullmäktige – utreda hur såväl spårbilar/spårtaxi som trådbussar skulle kunna fungera i den övergripande trafikplaneringen i Umeå. SIKA kom nyligen med en utredning som påvisade att investeringar i spårbilar var samhällsekonomiskt lönsam, leder till mindre buller och mindre utsläpp än vanlig kollektivtrafik. I nästa led ska vi som kommun också söka medlemskap i det nätverk av kommuner som jobbar med att utveckla hur system med spårbilar ska kunna fungera utifrån svenska förutsättningar.