Upphandlingsbeslut utifrån kvalitetskriterier

Upphandlingar och privata utförare inom kommunens ansvarsområde brukar kunna bli en het potatis i den politiska debatten i Umeå, även om det är framförallt är vänsterpartiet som numera spjärnar emot av ideologiska skäl. Socialdemokraterna vacklar – ibland är det bra, ibland är det dåligt.

Externa utförare finns inom en rad områden och berikar verksamheten. (Inom hemtjänsten finns det numera elva externa utförare om jag kommer ihåg rätt) Konkurrens och valfrihet är bra, vilket vi gång efter gång kunnat konstatera. Men länge påstods det i debatten att de privata alternativen vann upphandlingarna genom att pressa priserna – låga kostnaderna på bekostnad av kvaliteten, brukade invändningarna vara.

I Umeå har man på sistone valt att upphandla utifrån en given pengasumma. Alla som vill lägga anbud vet på förhand vad det får kosta, och utvärderingen sker istället strikt utifrån kvalitetskriterier. Vilken kvalitet kan man erbjuda på olika områden.

Igår togs beslut om vem som skulle få driva äldreboendet Skräddaren på Teg. Fem intressenter lämnade anbud, varav ett var kommunens egen verksamhet och fyra övriga var externa. Carema fick bäst betyg på alla områden: service, bemanning, medinflytande etc etc. Mycket gott resultat, alltså.

Bekymmersamt är att kommunens egen socialtjänst hade det sämsta anbudet. Vi måste titta närmare på vad detta beror på. Får man större frihet att arbeta och organisera sitt arbete på äldreboendet hos de privata utförarna, eller vad beror det på? Oavsett anledning måste vi försöka bli bättre på att lära av andras erfarenheter.

Och inte vara rädd för konkurrens.