I praktiken ett snusförbud – Moderaterna röstar nej till förslaget

I dag kommer kommunstyrelsen i Umeå att behandla en uppföljning av det tobaksförebyggande arbetet i kommunen. Ett av förslagen är att i praktiken införa ett snusförbud för all kommunanställd personal som i sitt arbete kommer i kontakt med barn och unga. VK skrev den 26 september om förslaget i artikeln "Slutsnusat i Umeås skolor" .

Moderaterna kommer att rösta nej till förslaget.

Detta är nu tredje gången vi tar strid i den här frågan. Två gånger har vi lyckats stoppa eller mildra förslagen. Och nu blir det alltså strid en tredje gång.

Varför är vissa i både tjänstemannaledningen och den politiska ledningen så besatta av att jaga snusare? Vi moderater har hela tiden drivit linjen: gärna "morötter" och hjälp för dem som vill sluta att snusa, men inte förbud.

Den här gången slår man knut på sig själv, i rädslan för att väcka tidigare års debatt. Man är kreativa och döper helt enkelt om "tobaksfri arbetstid" – som man hela tiden har önskat införa – och skriver i besluts att-satsen att "barn och unga har rätt till tobaksfria möten med vuxna i all kommunal verksamhet". En liten retorisk finess för att de äntligen ska få införa sitt efterlängtade snusförbud.

Det är bara pinsamt. Umeå kommun har gång på gång skämt ut sig i sin arbetsgivarroll. I flera års tid när man vid två tidigare tillfällen försökt införa snusförbud (vilket får betecknas som en ganska extrem åtgärd – bara 14 av landets 290 kommuner har gått så långt), och nu senast när man använt sig av integritetskränkande frågor för att utreda arbetsförmåga hos kommunanställd personal.

Och nu ett tredje försök att införa snusförbud för all personal som träffar barn eller unga under arbetstiden. Finns det inte någon med fingertoppskänsla i högsta ledningen? Lite sunt förnuft skadar inte.

 

 

 

 

Etiketter: , , ,

En kommentar

  1. alfredo castro

    Snus-kig

    Av alfredo castro, onsdag 17 oktober 2012 klockan 09:06, 0 0

    Jag tackar för att några medborgare med social kurage, försvarar de mänskliga rättigheterna.

    Snus förbjudet, lojalitets klausul, kränkande tester, osv. går rakt emot grundläggande principer rörande de mänskliga fria rättigheterna. Dessutom är fascistiska handlingar i mening korporativistiska tendenser, dvs. att staten via sina myndigheter (korporationer), omyndigförklarar medborgarna.

    B Mussolini, påpekade att han inte skulle följa den dumme tysken (Hitler) misstag att bestämma själv och få medborgarna emot sig.

    Istället Mussolinis fick sin vilja igenom via institutionerna (korporationerna).

    Tyvärr som en del forskare har påpekat, Sverige uppvisar många korporativa tendenser.

    Om Sverige skulle bli dömd i europadomstolen skulle vårt land med all sannolikhet blivit allvarligt prickat.

    En demokrati utan de mänskliga fria rättigheterna, är som B Allenius har mycket rätt påpekat, inte värd namnet.

    När jag diskutera med vännerna i utlandet (Spanien, Frankrike, Italien, Latinamerika), häpnar dessa individer och oberoende av varandra svara reflex mässig, och frågar om Sverige är en demokrati.

    Jag skäms!

    Principen om att varje individ får verka hur som helst under förutsättning att handlingen inte skadar andra, som författaren Octavio Paz skrev, är grundregel nog för skapandet av ett någorlunda hälsosamt samhälle.

    Att däremot påstå att förbudet mot snus inte är ett uttryck för överförmynderi är rent nonsens och lika absurt som sentensen om att individen är fullständigt fri att bestämma över sin livsvärld och vardag.
    Att förbjuda rökning i de offentliga lokalerna däremot är helt legitimt med tanke på den ovanförda principen om att inte skada andra.
    Krogar och dylikt skall emellertid vara rökfria.
    Vän av ordning och konsekvens frågar sig då vad blir nästa förbud:

    Att äta godis under arbetstid, är ohälsosamt, tar tid från det egentliga arbetet och bör förbjudas. Allt förbjud i folkhälsans och den allmänna ordningens namn, för att utmönstra allt som stör perfektionen i organisationen.

    Att även de så kallade frihetsliga (liberala) partierna medverkar i detta förmynderi, är inte att förvåna mot bakgrunden av Björklunds brutna vallöfte 2006 om att utöka lärarens frihet genom att tillåta lärarna bestämma mer över sin vardag och minska den växande byråkratin. Vad resultatet blev av detta vet vi alla lärarna dvs. det diametral motsatta!
    Och det vi även vet från forskningen och litteraturen är att följderna av ett förbudssamhälle automatiskt genererar ett angivarsystem. Har man glömt de surna erfarenheterna från den reellt existerande socialismens mörka historia?
    Det är lätt i sådana stunder att reflektera över vårt samhälles säregenheter, där vi behandlar våra barn som om de vore vuxna för att sedan när de har blivit ”myndiga” bli behandlade som barn av makten.

    Det är också passande i sammanhanget att erinra sig en av de absolut ledande maktforskarna i världen, nämligen M Foucault som påpekade att makten och dess kontrollmekanismer utövas i små portioner (som snuspåsar), i de västliga demokratierna i motsats till diktaturer där man utövar maktmissbruk i megaomfattning.
    Bit för bit, nästan i omärklig grad krymper individens frihet parallellt med kontrollens ökning tills det till slut inte kvarstår någon frihet

    Mot den bakgrunden är det inte svårt att förstå varför de socialistiska experimenten och dess resultat, den reellt existerande socialismen, kollapsade så rejält i de länder där den implementerades.
    Ty om staten garanterar min hälsa till ett lågpris, då dör jag hellre om priset för detta är min frihet.
    I detta sammanhang är det också enkelt att erinra sig Orwells dystra och dystopiska framtidsprofetia. Ipredlagen, och alla andra små maktåtgärder av omhändertagande, små rara förbud… Fint som snus.
    Tur nog lever vi i ett fritt land ärade medborgare, där det som inte är obligatorisk är förbjudet.

    · PS: En liten lätt rund kommunalråd påpekade att en snusande lärare är en dålig förebild för sina elever. Må hända skulle Orwell ha svarat på denna bisarra beskyllning.

    · Själv hade jag som elev fantastiska lärare som både rökte och drack vin.

    · Tack vare dessa ”dåliga” förebilder blev jag lärare, och är evig tacksam för dessa politisk inkorrekta individer.

    · Men om politikerna vill fullfölja den totalitära vägen till den perfekta medborgare via hälsovägen, varför inte prioritera i rätt ordning enligt farlighetsprincipens normer. Och då är på sin plats att först och främst förbjuda söta produkter som florerar för övrigt mycket frekvent i de kommunala institutionerna och orsakar allvarliga sjukdomar och skapar därmed en och annan lite överviktigt politiker som fungerar därmed som dåligt förebild och hälsotecken i betydligt större omfattning än vad snusande lärare någonsin kan bli.

Lämna ett svar

E-postadressen publiceras inte med automatik.
Ägaren av bloggen kan dock se ditt IP-nummer samt den epost-adress du anger.