Ett välkommet valfokus

VK har denna vecka startat sin valbevakning på allvar och det är mycket välkommet.

I en artikelserie har de nu börjat belysa de ekonomiska utmaningar som Umeå kommun står inför. Vi gruppledare har blivit kontaktade för att kort ge svar på ett antal frågor, och det finns all anledning att komma tillbaka till detta löpande under månaderna fram till valet. Däremot kan nog de som vill ha detaljerade besked om budgeten för de olika nämnderna redan nu bli lite besvikna, då detta inte kan ges förrän vi är färdiga med budgetprocessen för 2015. Och den har som bekant just startat.

Jag noterar dock att det låter som vanligt från (S). På Umeåpolitikern Andreas Lundgrens blogg kan vi läsa att allt egentligen är regeringens fel, som sänkt skatterna och inte gett kommunerna tillräckligt med pengar:”Det stora fundamentala problemet, elefanten i rumemt så att säga, är att vi har en regering som totalt misslyckats med att få ned arbetslösheten. Det ger mindre skatteintäkter och skattesänkarpolitiken har sedan försämrat förutsättningarna att stötta kommunerna ekonomiskt. Stadsbidragen räknas helt enkelt inte upp i den takt som krävs och därför kan inte kommunerna parera lika lätt i lågkonjunktur. Det är ett praktfiasko helt enkelt och som skadat Sverige för lång tid framöver.”

Verkligheten är en annan. Under Alliansregeringens tid vid makten sedan 2006 så har resurserna från staten till kommuner och landsting ökat. Aldrig tidigare har välfärden fått så mycket pengar som idag. Det är sanningen.

Under de senaste åren, inte minst från talarstolen i Umeå fullmäktige, har vi fått höra att regeringen ”slaktar välfärden”. Men siffrorna talar sitt tydliga språk. Det är ju ren lögn – tvärtom har våra kommuner och landsting aldrig fått så mycket pengar av staten som under dessa år. Statsbidragen har ökat. De har ökat så pass mycket att Umeå och övriga kommuner kunnat göra rekordöverskott under flera år.

Låt mig göra en liten tillbakablick över ekonomin. 2005 gjorde Koncernen Umeå kommun (förvaltningsdelen plus bolagen) ett plus på 160 miljoner kronor, som egentligen var ändå bättre (+110 mkr pensionsinlösen) så i själva verket var det plus 270 miljoner. För 2006 gjorde Koncernen Umeå kommun ett plus på 274,6 miljoner kronor. 2007 gjorde Koncernen Umeå ett plus på 286,9 miljoner kronor. 2008 gjorde Koncernen Umeå ett plus på 50 miljoner kronor (plus extraavsättning till pensioner med 123 mkr). För 2009 gjorde Koncernen Umeå ett plus på 159 miljoner kronor (trots avsättningar till både pensioner och Kulturhuvudstad). 2010 var det alltime-high. 2010 gjorde Umeå kommun 213 mkr i plus, och räknar vi hela Koncernen Umeå kommun 298 miljoner kr i plus. Resultatet då var belastat med särskilda nedskrivningar på 118 mkr, så resultatet var egentligen för koncernen över 400 mkr plus! För 2011 gjorde Koncernen Umeå ett överskott på 64 miljoner kr, och på slutraden för själva förvaltningssidan stod det ett 0-resultat. Då ska man komma ihåg att vi gjort särskilda utrangeringar på över 70 miljoner i anläggningsregistret och avsättningar till bl.a. kollektivtrafik och pensioner. Så egentligen var även 2011 ett starkt ekonomiskt resultat på 221 miljoner kr för koncernen Umeå. Men sen har vi gjort en rad avsättningar, vilket påverkar resultatet så att det landar på 64 miljoner kr för hela koncernen. Så här har det fortsatt och även åren 2012 och 2013 har vi gjort överskott i Umeå kommun.

Samma sak kan vi se ur ett riksövergripande perspektiv. 2010 gjorde kommun- och landstingssektorn ett plus på 19 miljarder kr. Under den värsta krisen så har alltså våra kommuner gjort rekordresultat. Viktigt att säga detta. 2011 blev det ett överskott för sektorn på 6,3 miljarder. Även för 2012 blev det ett plus på 18 miljarder. 2013 blev det ett plus på 15,7 miljarder för hela sektorn.

Så att skylla på regeringen för sakernas tillstånd håller inte!

Umeå står de närmaste åren inför många utmaningar. En tillväxt i befolkningen förutsätter fortsatt utbyggnad av god kommunal service, infrastruktur och ett gott företagsklimat. När människor flyttar till Umeå ökar behovet av välfärdstjänster i form av förskolor, skolor och äldreomsorg. Vi ska kunna erbjuda god välfärd både till yngre och äldre. Vi ser ju också detta i de volymökningar som kommer i de olika nämndernas ansvarsområden.

Umeå kommun står inför ett besvärligt ekonomiskt läge de kommande åren. Den långa raden av ekonomiska rekordår har brutits och en sämre utveckling av skatteunderlaget jämfört med tidigare prognoser har vi kunnat se. Förändringar i det kommunala utjämningssystemet, mindre intäkter från vattenkraften, volymökningar inom för- och grundskola samt äldre- och handikappomsorgen är några av de faktorer som förklarar varför utgångsläget är som det är.

Samtidigt har Umeå betydligt bättre förutsättningar än andra kommuner. Vi är en kommun med tillväxt i befolkningen. Tillväxten hämmas dock av ett för lågt bostadsbyggande. Bostadsbrist och för få nya jobb gör att människor i större utsträckning än nödvändigt väljer bort Umeå till förmån för andra städer.

Här är två av de viktigaste faktorerna för fortsatt god utveckling, liksom att kunna klara ekonomin för de kommunala verksamheterna: fler människor i arbete ger ökade skatteintäkter till det offentliga. Bättre tillgång på bostäder ger fler människor möjligheten att kunna flytta till Umeå (alt. stanna kvar efter avslutade studier). För oss moderater är fortsatt ekonomisk och befolkningsmässig tillväxt högprioriterad. Detta kommer också i hög grad att prägla den politik vi går till val på i september.

Det blev ett lite längre blogginlägg än vanligt, men jag hoppas att åtminstone några orkade läsa igenom det hela.