Inför försörjningskrav för anhöriga till arbetskraftsinvandrare

Om du flyttar till Sverige för att jobba och vill ta hit din familj, då tycker vi att du ska betala för deras levnadskostnader. Det ska inte skattebetalarna göra.

Idag finns inget försörjningskrav för anhöriga till arbetskraftsinvandrare. Vi vill ändra på det — och införa försörjningskrav. Vill du ta hit anhöriga ska du ha råd att betala bostaden, mat, kläder, hygien, telefon, hushållsel, försäkringar och andra mindre utgifter för tillfälliga behov.

3 kommentarer

  1. Bergis

    En helt sjuk situation vi befinner sig i oss just nu. Tunisier som som sätter sig på en gummiflotte över Medelhavet och kräver asyl i Tyskland eller Sverige fast deras land inte är en krigshärd.

  2. Brorson

    Innan jag kommenterar detta vidare, kommer jag med ett nytt förslag (om AD) och förtydligar ett av mina tidigare förslag (om Af).

    1. Arbetsdomstolen i Stockholm, som bara handlägger mål mellan organiserade arbetsgivare och organiserade arbetstagare) ersätts med fyra – fem regionala arbetsdomstolar och en arbetsöverdomstol. Dessa domstolar ska handlägga alla tvister enligt arbetsrätten, samt vissa tvister mellan huvudentreprenör och underentreprenör, om underentreprenören är en ensamföretagare (utan egna anställda), som har huvudentreprenören som sin enda kund, d.v.s. när entreprenadförhållandet har stora likheter med en anställning.

    2. De statliga arbetsförmedlingarna avskaffas och ersätts av kommunala och privata arbetsförmedlingar, som ägs av branschorganisationer (förmedlar arbetskraft till de egna medlemsföretagen), fackföreningar (förmedlar jobb till de egna medlemmarna) och aktiebolag (åtar sig alla arbetsförmedlingsuppdrag, men med speciell inriktning på särskild inriktning att hjälpa arbetsgivare som söker särskilt kvalificerad arbetskraft samt hjälpa arbetssökande med särskild kompetens. Om man ar sådan är det kanske inte så lätt att finna rätt arbetsgivare.

    De kommunala arbetsförmedlingarna, som i mindre kommuner kan slås ihop med näringslivskontoret, bör ha en speciell inriktning på att hjälpa företag den egna kommunen att finna arbetskraft samt att hjälpa långtidsarbetslösa och övriga svårplacerade att få jobb. De statliga arbetsförmedlingarna har visat sin närmast totala inkompetens, när
    a) när socialtjänsten i de flesta kommuner hittar fler jobb åt de svårplacerade än den statliga arbetsförmedlingen i kommunen.
    b) när jordgubbsodlare m.fl. som behöver säsongsarbetskraft, måste rekrytera sådan från andra sidan jordklotet därför att byråkraterna på Af inte i sin vildaste fantasi kan föreställa sig vilka kvalifikationer, som behövs för att plocka jordgubbar på ackord och ändå komma upp en en rimlig inkomst (150 – 200 kr / tim).

    Nej. det behövs inga långa utbildningar eller ens kunskap i svenska språket och heller ingen lång yrkeserfarenhet för att plocka jordgubbar timme efter timme, dag efter dag och kanske vecka efter vecka. Svenska konsumenter är säkert villiga att betala extra för svenska jordgubbar. men inte hur mycket som helst. Det är ytterst konsumenternas betalningsvilja som bestämmer vilken ackordslön, som odlaren kan erbjuda.

    Och naturligtvis ska den möjliga förtjänsten vara högre än a-kassan under lika lång tid. Men hur finner man den arbetskraft, som klarar denna form av ihållande kroppsarbete i högt tempo dag efter dag? Odlarna och deras branschorganisation vet kanske. Kanske också de av mig föreslagna kommunala arbetsförmedlingarna i kommuner med denna typ av företag. – Naturligtvis ska det vara möjligt att pausa utbetalningarna från a-kassan, medan man har en sådan korttidsanställning.

  3. Brorson

    Försörjningskrav för anhöriga till arbetskraftinvandrare är en självklarhet. Men finns inte det redan – eller tillämpas inte reglerna? I föregående kommentar försökte jag vidga frågeställningen till om det verkligen behövs så mycket arbetskraftinvandring. Jag vill också ställa frågan om det är förenligt med internationell solidaritet att snylta på andra länders olycka genom att stjäla deras bästa arbetskraft, som behövs för dessa länders återuppbyggnad, när det har lugnat ner sig, och för vården av alla krigsinvalider.

    Felet är en nästan total-inkompetentstatlig arbetsförmedling, som inte förstår vilka kvalifikationer som behövs för ett – idag sällan förekommande – traditionellt kroppsarbete. Och kanske i någon mån ett felaktigt regelverk. Felet är en nedlåtande syn på traditionellt kroppsarbete hos både Af-tjänstemän och politiker till höger och vänster, att det är något som vem som helst klarar av om ingen speciell utbildning krävs. Med detta följer synen på arbetslösa, som undviker sådant arbete – eller rentav fått sparken efter en tids provanställning – att de bara är lata.

    Och det är inte bara borgerliga politiker, utan även sossar, som totalt har tappat kontakten med i synnerhet denna del av arbetarklassen, de lågutbildade med låga löner och nästan ingen anställningstrygghet. Som överger S och kanske röstar på SD. Jag vill sätta fokus på att vi behöver ingen arbetskraftinvandring, när den sökta arbetskraften finns i Sverige, bland de arbetslösa eller bland sommarlediga skolungdomar. Hur finner man den rätta arbetskraften bland alla arbetslösa? Det är frågan.

    Det är helt galet att importera arbetskraft, när vissa, men tillräckligt många arbetslösa skulle klara samma jobb. En arbetsgivare betalar ackordslön till den utländska arbetskraften, som har dryga utgifter för resor hit och hem, samtidigt som det svenska samhället har utgifter för de arbetslösa. Det är fel att dra in a-kassan för den som vägrar ta ett anvisat jobb, när han /hon vet att han / hon inte kan prestera det som arbetsgivaren rimligen kan kräva – men byråkrater och politiker tycker att det är ett ”okvalificerat” jobb, som vem som helst klarar av.

    När jag i anslutning till ett tidigare inlägg fördömde förslagen från C och L att försämra arbetsrätten och skrev att man i stället borde söka lösningar som är bra för båda parter, och i det sammanhanget föreslog nedläggning av den statliga arbetsförmedlingen, som bör ersättas av kommunala och privata arbetsförmedlingar, så var syftet just detta: Att söka lösningar som är bra för båda parter i stället för bra bara för den ena partin och dålig för den andra.

    När C och L kräver ökad arbetskraftinvandring, har de skrivit ihop sig med S, som fått med åtgärder mot utnyttjande av den importerade arbetskraften. När det verkliga motivet för S förhoppningsvis är att skydda den svenska arbetskraften (och indirekt det svenska a-kassesystemet) mot arbetslöshet och lönedumpning. S vågar inte längre öppet stå på svenska arbetares sida ens i en så elementär fråga som rätten till ett arbete, som man kan försörja sig på.

Lämna ett svar

E-postadressen publiceras inte med automatik.
Ägaren av bloggen kan dock se ditt IP-nummer samt den epost-adress du anger.