Idag publicerades ytterligare en mätning, SIFO, som visar att socialdemokraterna har rekordlågt stöd bland svenskarna. Inte sedan mätningarna började på 1960-talet har man haft så låga siffror. Likande siffror kom tidigare i veckan från Novus och Synovate.

Raset kanske inte är så förvånande. Ett parti utan ledare (efter att Mona Sahlin meddelat att hon slutar vid extrakongressen), där allt går ut på att positionera sig och hitta stöd av olika falanger, ledande företrädare som byter uppfattning, alla skyller på alla. Ja, det klart att partiet tappar i förtroende.

Samtidigt bäddar ju detta för den S-politiker som en gång ska ta över efter Mona Sahlin. Det kan ju liksom inte bli mycket värre…

Frågan är vilken inriktning politiken får, när socialdemokraterna tillslut får arbetsro efter kongressen.

Moderaterna har numera etablerat sig som Sveriges arbetarparti. Moderaterna har starkast stöd bland dem som arbetar, medan (S) bara ligger på andra plats. Frågan är om (S) tänker gå till höger eller vänster i den konkreta politken – kommer de att söka sig tillbaka till den gamla arbetslinjen eller fortsätta värna bidragslinjen?

Om de väljer det sistnämnda är det nog kört för (S) för lång tid framåt.