Fler i barnfattigdom under S-styret

 

 

På kort tid har nu tre olika repliker publicerats på debattsidan riktade till mig beträffande barnfattigdom. Lite intressant då debatten var mellan mig och Lennart Holmlund. Men det är förvisso en fråga för debattredaktionen. Nu senast Sune Markusson (VF 2/3) som landar i slutsatsen att det är nuvarande regerings fel att människor i vårt land lever i fattigdom.

 

Barnfattigdom är oacceptabel. Politiken måste syfta till att minska utanförskap och få fler människor i arbete. Enligt Rädda Barnens definition av barnfattigdom så har andelen i Sverige tydligt minskat från 1997 till 2008. Det var alltså betydligt fler som levde i denna situation när socialdemokraterna styrde vårt land. År 1997 var det 22,3% och 2008 11,5% som levde i barnfattigdom. Avsevärt bättre under Alliansen än under S-styret alltså. Samma slutsats kan läsas i en rapport från socialstyrelsen.

 

Efter en tuff internationell finanskris har nu dessutom det ekonomiska läget vänt till det positiva. Svensk tillväxt är nu den bästa på 40 år och det ökar möjligheterna för Alliansregeringen att ytterligare stärka de svenska barnfamiljernas ekonomiska situation.

 

Men de rödgröna har inga svar på hur människor ska få arbete eller för den delen mer pengar i plånboken. Är det verkligen genom att höja skatten för den ensamstående mamman? Ska vi öka skattebördan för dem som har det tufft, i linje med vad vänsterpartiet och många socialdemokratiska företrädare vill? Eller ska vi sänka skatten för dem, så att den ensamstående mamman får mer pengar att röra sig med när räkningarna är betalda?

 

Alliansens politik på nationell och lokal nivå syftar till att få människor i arbete. Fattigdom bland barn beror på utanförskap. Det enskilt viktigaste är att människor ska gå från utanförskap till arbete. Så minskar vi bäst barnfattigdomen. Och ju fler människor som arbetar, desto mer skattemedel kommer in till kommuner och landsting.

 

Anders Ågren

 

Kommunalråd (M)

 

Umeå