Otryggheten och oron över brott ökar i Sverige – den högsta nivån sedan mätningarna startade!

 

Igår släpptes årets upplaga av Nationella trygghetsundersökningen (NTU). Det är de värsta resultaten sedan mätningarna startade 2006.

Det är en allvarlig läsning. Utvecklingen i vårt land går åt fel håll och vi måste få en regering som tar frågan om lag och ordning på allvar.

Otryggheten och oron för brott har generellt ökat. Mest ökar oron bland unga män, där bland annat oro för att utsättas för personrån ökat tydligt.  Det visar Nationella trygghets­undersökningen (NTU) 2020 som Brottsförebyggande rådet, Brå, publicerar varje år. Andelen som känner oro över brottsligheten i samhället har ökat från 43 procent 2019 till 47 procent 2020, vilket är den högsta nivån sedan mätningarna startade. Särskilt bland unga män 16–19 år, har oron ökat de senaste åren. Till exempel oro för personrån som ökat från 11 procent 2017 till 19 procent 2020, och oro över brottsligheten som bland unga män ökat från 22 till 32 procent under samma tidsperiod.

Sverige behöver en ny regering!

3 kommentarer

  1. Brorson

    Liberalernas riksorganisation presenterade häromdagen ett väl genomtänkt och bra förslag till kriminalpolitik i 34 punkter. Jag gissar att Johan Persson, som tidigare var rättspolitisk talesperson för L, ligger bakom. Persson är sedan länge känd förespråkare för ”hårdare” straff och torde i nuläget vara förespråkare för fortsatt allians-samarbete med M och KD.

    Det liberala 34-punktsprogrammet står inte i vägen för detta. Jag har tidigare skrivit att ett borgerligt treparti-regeringsalternativ (M, KD och L) har större chans att vinna val än ett borgerligt fyrparti-alternativ (M, KD, L och C). C:s orealistiska energipolitik och, både orealistiska och inhumana migrationspolitik samt dogmatiska löntagar- och fackföreningsfientliga idéer om arbetsrätten kommer inte att locka tidigare S-, V- och MP-väljare till parti- och blockbyten.

    Jag har därmed inte sagt att jag är nöjd med Moderaternas idéer om arbetsrätten, men hoppas och tror att M, utan de ideologiska låsningar som präglar C, har lättare att komma överens med LO och PTK om lösningar som är bra för båda parter på arbetsmarknaden. Jag har i flera kommentarer till tidigare inlägg på denna blogg, beskrivit hur jag vill lösa den knuten. LO och PTK representerar mycket stora väljargrupper, som inget parti, som vill ingå i en regering, kan bortse från.

    Peder Westerberg, gruppledare för L i Umeå verkar inte alls vara inne på samma linje som Sabuni och Persson, att brottsligheten ska bekämpas nu och inte först om 15 till 20 år, om ens då. Så här skrev Westerberg på sin VK-blogg 7 okt: ”Förslagen som presenterades idag innehåller också det viktiga brottsförebyggande arbetet som tyvärr inte nämns ofta av andra partier. För att bekämpa kriminaliteten måste man komma till roten med dom verkliga problemen. Tror man att man kommer åt problemen genom att arrestera bort dom, då är man helt fel ute” . 

    För det första verkar Westerberg ha sovit under de senaste veckornas rättspolitiska debatt i Umeå, då både Hans Lindberg, s, och Anders Ågren, m, har skrivit inlägg om det brottsförebyggande arbetet i kommunen, för det är ju vad kommunalpolitikerna kan bestämma över. Vad har L i Umeå gjort under tiden förutom att diskutera gästhamn (för knarksmugglare?) i centrala Umeå och cykelbana till Holmsund?

    För det andra har Westerberg missat att 26 av de 34 punkterna INTE handlar om det långsiktiga brottsförebyggande arbetet, utan om det som måste göras NU för att brottsligheten ska börja minska redan inom ett par år och inte först i en oviss framtid.

    Och för det tredje har Westerberg helt fel, när han skriver att det vore fel att arrestera (och låsa in) alla, som redan har begått brott, däribland de unga påläggskalvarna i de kriminella gängen. I 34-punktsprogrammet står uttrycklien att unga förbrytare inte ska släppas ut på gatorna direkt.

    Westerberg verkar inte stödja den partiledare., som han vurmade så för i partiledarvalet inom L. Var hennes hudfärg det enda som Westerberg såg hos henne, inte vad hon kunde tänkas komma att uträtta?

  2. Brorson

    Umeå-liberalen Peder Westerberg, som tycker att den liberala partiledningen är fel ute med 29 av sina 34 förslag till åtgärder mot brottsligheten, som tycker att det är helt fel att arrestera kriminella och tycker att vi ska vänta tills skolresultaten har blivit bättre och tills nästa generation dagisbarn vuxit upp innan vi ö.h. börjar bekämpa brottsligheten, vill nu avskaffa den allmänna rösträtten, eftersom han tror att många väljare kommer att rösta fel, d.v.s. på SD.

    Westerberg befarar att Jonas Sjöstedt, v, om han gör allvar av sitt hot om misstroendevotum mot regeringen Löfven, ger SD en möjlighet att komma till makten. Jaha. och hur skulle det gå till? Om SD ställer krav, som inget annat parti går med på, och lägger ner sina röster i en statsministeromröstning, kommer den statsministerkandidat, som talmannen föreslåratt bli vald – med ”passivt stöd, av SD.

    Och vem kommer talmannen att föreslå i första hand, om inte ledaren för det största partiet i det största blocket, d.v.s. Kristersson eller Löfvén. Och det är väljarna som avgör vilk. et block som blir störst. Nu handlar det visserligen om ett nyval efter en misstroendeförklaring mot nuvarande regering, men samma risk finns ju att SD avgör statsministervalet genom att lägga ner sina röster i det ordinarie val, som hur som helst kommer att ske 2022.Och vad ska tokliberalerna i Umeå göra ät det – avskaffa den allmänna rösträtten?

    Tror någon på fullt allvar att Stefan Löfvén skulle tacka nej till en ny period som statsminister, bara för att han kanske får den chansen med passivt (!) stöd av SD? Varför skulle SD agera så. Möjligen i besvikelse för att Kristersson vägrar gå med på eventuella särkrav från SD? tt Löfvén är beredd att gå med på vad som helst från vem som helst, har vi sett av det ständiga kryperiet för Mp.Så varför skulle inte S vika ner sig på samma sätt för SD, om det gäller regeringsmakten?

    Men vilka är det som gör allt för att ge SD denna maktställning, om inte de liberaler som likt tokliberalerna i Umeå är beredda att utplåna sitt eget parti i syfte att rädda kvar SNP-regeringen? Må vara att den strategin kommer att leda till motsatsen mot vad tokliberalerna i Umeå har tänkt sig. Varför inte lyfta blicken från historieböckerna och se dagens verklighet som den är? Nämligen att ett starkt liberalt parti , som ingår en en borgerlig trepartiallians, skulle kunna vara en käpp i hjulet för SD.

    För helt klart är det den typ av tokerier, som Umeå-liberalerna står för, exempelvis att det är helt fel att arrestera kriminella, som få rfolk att rusa till SD- för att rädda det lilla som finns kvar av det Sverige, som en gång var.

    .

  3. Brorson

    Tokliberalerna i Umeå verkar inte alls vara överens med Liberalernas partistyrelse om hårdare tag mot brottsligheten. Det är helt fel att ens försöka ”arrestera bort” brottsligheten tycker L-token Peder Westerberg i Umeå. En övervintrad Fpu-are, stödde fångupproret 1970? Jag hörde nyligen ett radioreportage om den händelsen:

    ”Samtidigt pågår en febril aktivitet utanför fängelsemurarna. På Riksförbundet för kriminalvårdens humaniserings, KRUM:s, kansli arbetar aktivister dygnet runt med att samordna aktiviteterna mellan fångarna. KRUM har också ett nära samarbete med journalister på Ekot och får via Sveriges Radio ut sin information.” Medan upproret pågick för fullt på det första fängelset, förberedde journalisterna upproewr på nästa fängelse genom att låta fångarna där lyssna på upproret i det första fängelset i direktsändning.

    Så agerar public service: man skildrar inte bara vad som sker. Man skapar också själv nyheterna. Så här beskriver SR sin uppgift: ”Grunden i vår journalistik är trovärdighet och opartiskhet. Sveriges Radio är oberoende i förhållande till politiska, religiösa, ekonomiska, offentliga och privata särintressen.” Sanningen är ju att public service går kriminellas ärenden. Det gör också ”liberalerna” Peder Westereberg och Mats Nilsson i Umeå. Vilket de döljer genom att råskälla på oppositionen för att vara ett ”blåbrunsvart högerblock”.

    Den kritik, som jag har mot oppositionen är att densamma talar för lite om vad som ska hända sedan domen har fallit. Hur brottslingarna ska hindras att begå nya brott – inifrån fängelset, efter tiden i fängelse eller med hjälp av kumpaner utanför fängelset.

    Det är både möjligt och nödvändigt att ”arrestera bort” brottsligheten. Det kan tyckas omöjligt, när nästa skikt inom de kriminella gängen tar över, sedan det översta skiktet har låsts in. Sedan andra skiktet också har arresterats, tar tredje skiktet vid, därefter fjärde skiktet, o,s.v. Men de är inte heller några duvungar utan har begått brott, som borde ha renderat de flera år i fängelse. Och det redan innan de blivit straffmyndiga, d.v.s fyllt femton år.

    Moderaternas förslag om dubbla straff för gängkriminella var nog bra när det först framfördes, men otillräckligt i dagens läge med accelererande gängkriminalitet och rekrytering av 10 till 12-åringar till gängen. När vittnen inte vågar vittna är chansen att dessa grova förbrytare åker fast för de grövsta brotten, som de har begått. Om då straffet enligt straffskalan är fängelse i ett år, betyder det två år, som blir ett år i praktiken.

    Jag har via denna blogg framfört egna förslag: 1. Återinför påföljden internering för grova återfallsförbrytare i syfte att hindra dem att begå nya brott. 2. Sänk straffbarhetsåldern från 15 till 10 år och inför särskilda ungdomsfängelser för åldersgrupperna 10 – 17 år.

Lämna ett svar

E-postadressen publiceras inte med automatik.
Ägaren av bloggen kan dock se ditt IP-nummer samt den epost-adress du anger.