På ett år har Moderaterna ökat med sex procentenheter i opinionen

Av , , 3 kommentarer 11

Igår kväll publicerades en ny Sifo-undersökning i SvD.

Moderaterna går starkt. På ett år har Moderaterna ökat sex procentenheter. Medan andra partier och debattörer fokuserar på spelteori, så fokuserar vi på sakpolitik.

Sverige behöver en ny regering, med Ulf Kristersson som ny statsminister!

Vill du också engagera dig för maktskifte – nationellt, i regionen, i kommunen. Ja ,då är det bara att höra av dig till oss eller gå in på Moderaternas hemsida och bli medlem.

3 kommentarer

  1. Brorson

    För att någon ska väljas till statsminister, krävs att denne föreslås av talmannen och att en majoritet av riksdagens ledamöter INTE röstar nej till denne. Det krävs i princip inte en enda ja-röst. Sossarna, som larmar om att Kristersson kan bli statsminister med stöd av SD, tiger som muren om att Löfvén PÅ SAMMA SÄTT kan bli omvald som statsminister med stöd av SD. Agerandet av S tyder på att Löfvén är beredd att bli omvald med stöd av SD. Att han är beredd att göra exakt det, som hans partikamrater i regeringen beskyller Kristersson för.

    Vi måste nämligen skilja mellan aktivt stöd (röstar ja) och passivt stöd (avstår från att rösta): Talmannen misstänker att SD kommer att avstå och föreslår Löfvén, SD avstår från att rösta, och Löfvén är vald. Eller hans efterträdare som partiordförande för S, om han inte vill bli omvald.

    Eftersom Magdalena Andersson, som är den mest populära S-ministern troligen vill fortsätta som finansminister, är Morgan Johansson den mest troliga efterträdaren till Löfvén som statsminister. Johansson har alla behövliga kvalifikationer som statsminister i enSMp-regering i minoritet. Han har ju förhalat nästan allting som han haft ansvar för, exempelvis genomförandet av riksdagsbeslut.

    Minoritetsregeringar är av ondo. Så gott som allting måste göras för att bilda en majoritetsregering. Om det trots allt inte går att bilda en majoritetsregering, om det blir en minoritetsregering, är en enpartiregering att föredra. Regeringen måste ju ändå ta stöd av oppositionen för att genomföra sina förslag. Under alliansregerings-tiden tvekade inte S att ta stöd av SD för att fälla regeringens förslag. Morgan Johansson tycker att man ska kalla en spade för en spade. Det tycker jag också när Morgan Johansson vill begrava den parlamentariska demokratin med stöd av SD.

    Hela gris-debatten, som handlar om att ta stöd av dem som man kallar grisar, präglas av ”Det är inte vi, det är dom”. Beskyller andra för att vilja göra det man själv är beredd att göra.

    Svara
  2. Brorson

    Den socialdemokratiska falang (bl.a ministrarna Johansson, Hultqvist och Ygeman), som leds av chefsdemagogen Anders Lindberg på Aftonbladet, tar stora politiska risker, när de liknar oppositionen vid grisar och nazi-kollaboratörer som är beredd att göra en nutida, svensk Hitler till statschef. Jag har sett borgerliga debattörer befara att dessa sossar har inspirerats av Trump, som har underkänt valresultat. För vad har de tänkt göra om en opposition, som de beskriver på det viset, skulle vinna valet?

    Lindberg har redan börjat angripa yttrandefriheten och påstår att en facebook-grupp, som vill att Tegnell åtalas för dödsfallen, för hot mot demokratin. Han beskyller samma fb-grupp för att skada Sveriges ”intressen” för att den har uppmanat utländska regeringar att skydda sina befolkningar mot smitta som sprids av svenskar i utlandet. Trumps mest avgörande misstag, som kostade honom presidentposten, var ju att han litade på Tegnell, medan Biden iförd munskydd höll valmöten med nästan ingen publik. Trump trodde väl att ett ”socialistiskt” land som Sverige inte kunde ha fel, när man avstod från tvingande åtgärder. Lindberg ropar nu på det psykologiska försvaret mot nationens fiender, som förnekar att Sverige gjorde rätt när alla andra (utom Trump) gjorde fel.

    Nu varnar Lindberg med förfalskade historiska exempel (kommunisternas skuld förtigs) för att SD ska släppa fram Kristersson som statsminister. ”Släpper fram” är ett mer korrekt ord än ”väljer”. Kommer då sossarna själva att avstå från regeringsmakten, om SD signalerar att man kommer att släppa fram (avstå från att rösta) den socialdemokratiska statsministerkandidaten? Frågan är inte bara, om SD blir ”vågmästare” även efter nästa val, vilken statsminister SD kommer att släppa fram, utan även hur SD kommer att rösta i kommande omröstningar i riksdagen.

    Liberalernas partiledare under hösten 2018 Jan Björklund befarande att SD, efter att ha släppt fram Kristersson som statsminister skulle komma att rösta på sossarnas budget i budgetomröstningen några veckor senare. Med trolig följd att Kristersson hade utlyst nyval. Ett nyval, som hade kommit olägligt för L, eftersom Björklund skulle avgå. Därför släppte han fram Löfvén som statsminister under ytterligare en mandatperiod, Vi fick jök-en, som nästan helt har förlamat det svenska riksdagsarbetet.

    Enligt min mening gjorde Björklund fel. Han glömde SD-väljarna, hur de hade reagerat, om det parti som de röstat på först skulle släppa fram Kristersson som statsminister och bara några få veckor senare ha utlyst hans avgång. Jag tror att det hade blivit ett svidande valnederlag för SD. Som helt enkelt inte hade agerat så korkat. Efter åtta år i riksdagen har SD lärt sig både de formella och informella spelreglerna och hade inte agerat på ett sätt som hade skadat de själva.

    SD hade naturligtvis kunnat släppa fram Kristersson, men väntat på ett senare tillfälle att fälla honom. Men det kunde ha dröjt, och Kristersson hade haft en bra förhandlingsposition både gentemot SD och gentemot S. Och det är ju inte helt säkert att en ny alliansregering hade behövt stöd från vare sig S eller SD.

    DET är vad sossarna är mest rädda för. Ygeman, som på de ministerposter han haft har visat sig vara den mest inkompetenta av alla S-ministrarna, hoppas förstås efterträda Löfvén tack vare sitt välsmorda men munläder.

    Svara
  3. Brorson

    Sverige behöver en ny regering. Men med det sagt måste vi konstatera att även en socialdemokratisk enpartiregering vore en ny regering. Troligen en bättre regering än den nuvarande SMp-regeringen.

    Moderaterna har den bästa politiken på flera områden, men speciellt inom energi / kärnkraft, migration / integration och kriminalpolitik. Men har bra politik inom andra områden också, exempelvis arbetsmarknad. Förslaget att långtidsarbetslösa, som går från bidrag till lön, ska få dubbelt jobbskatteavdrag var välkommet. Det behövs en morot.

    Risken med piskor, är att de som drabbas anpassar sig neråt, försöker leva på ännu lägre inkomster i stället för att öka sina inkomster genom arbete. Människor resonerar inte alltid lika rationellt som företag. Och det är viktigt att inte försämra för anställda i låglöneyrken, så att ingen vill bli arbetare över huvud taget. När vissa sossar försöker sprida ut att M har gjort ”en riktig högersväng”, så ser jag ett närmande till LO. Men för viss vänsterintelligentia har ju LO och dess medlemmar länge varit ”höger”.

    Moderaterna har helt klart chansen att nå över 30 % väljarstöd i nästa val. Mer bekymmersamt är det för de båda övriga partier, som bör ingå i alliansen, KD och L.C ställde till så mycket elände för den förra borgerliga alliansen, så att det är bäst om C inte ingår. Kanske i regeringsunderlaget, men inte i regeringen. Det är faktiskt antal väljare, so stödjer ett regeringsalternativ och inte antalet partier som ingår i regeringen.

    Vore det verkligen omöjligt för KD och L att nå upp till 9 – 10 % vardera om M får 30 %? Åjo, det har de lyckats med förut. Det är M som nu har lyckats med något, som partiet aldrig tidigare har lyckats med. Dessa tre partier måste allvarligt fundera på varifrån de nya väljarna ska hämtas. Att bara kivas med varandra om de redan övertygade borgerliga väljarna duger inte.

    Svara

Lämna ett svar

E-postadressen publiceras inte med automatik.
Ägaren av bloggen kan dock se ditt IP-nummer samt den epost-adress du anger.

Presentation

Sysselsättning: kommunalråd (M) i Umeå

Ålder: 52 år
Bor: Öst på stan

Familj: gift med Åsa, två bonusbarn

Utbildning: fyraårig teknisk linje på gymnasiet, gjorde värnplikten som kompanibefäl i Sollefteå (I 21) 15 månader, därefter Gymnasielärarutbildningen vid Umeå Universitet. Lärarexamen 1996 i ämnena historia och svenska, och sedan en fil. mag i historia

 

Senaste inläggen
Sök
Kategorier
  • Inga kategorier
Arkiv
RSS Nytt från vk.se