Kommer Socialdemokraterna nu att bryta alla kontakter med LO?

LO:s ordförande Susanna Gideonsson har i ett uppmärksammat utspel gått ut med förslaget att Socialdemokraterna borde ta stöd av SD för att höja pensionerna. Hon menar att det handlar om att försöka hitta en politisk väg framåt. Tidigare har även SSU, socialdemokraternas ungdomförbund, öppnat för att ta stöd av SD.

Men hur kommer nu Socialdemokaterna hantera LO?

Att ta stöd av SD och göra upp i sakfrågor har ju, av socialdemokraterna, setts som ett hot mot demokratin i Sverige. Tar man stöd av SD, så är demokratin i fara, har ju bl.a. nuvarande partiledaren Stefan Löfven tidigare uttalat. Det har ju varit närmast svavelosande angrepp på oss moderater de senaste åren, för att vi i riksdagen kunnat tala – och förhandla med – alla partier. Inklusive SD. Detta har ju enligt S och andra på vänsterkanten inneburit att den svenska demokratin har hotats.

Med samma logik, så måste väl Socialdemokraterna nu anse att LO hotar demokratin?

Så det rimliga utifrån den logiken vore väl om (S) nu kapade alla kontakter med LO.

 

En kommentar

  1. Brorson

    Är det en testballong? Medan dörren till SD står aningen på glänt, är dörren till V fortfarande stängd. För det har ju C ställt som villkor för att stödja S. De S-väljare, som inte kan tänka sig att rösta på vare sig SD, M eller KD, kommer nu ännu större skaror än tidigare att söka sig till V. Som M tydligen kan tänka sig att både samtala och förhandla med. För det har du ju själv skrivit: alla partier.

    Hur många väljare blir då kvar hos S? Nu fattas bara att det blir ett slut på de interna striderna inom L, och att L profilerar sig som ”borgerlig vänster”, så kommer den del av den välbeställda medelklassen, som hittills stött S, att överväga en röst på L.

    Nooshi har gjort klart att det är slut på de tider, när V var beredda att ändra sina åsikter för att undvika att V-förslagen stöddes av SD. Men när det kommer till ”samtal”, så tror jag nog att hon föredrar M framför SD som samtalspartner. Det tror jag vore bra för Sverige.

    För V är ju faktiskt bäst på fördelningspolitik, medan M är bäst på att göra så att det finns något att fördela. Vilket är en förutsättning för att en bra fördelningspolitik ska kunna genomföras i praktiken. Medan den rödgröna röran (SMpC) är ett hot mot både välståndet och dess fördelning.

    Naturligtvis hoppas jag att V äntligen ska komma över Tjernobyl-traumat, som legat och skvalpat sedan kommunisttiden. Den tidens Vänsterparti (kommunisterna) hade ju hävdat att ”kapitalistisk kärnkraft” är osäker och farlig medan ”socialistisk kärnkraft” är säker. När så Tjernobyl inträffade, svängde Vpk bara ett halvt varv, och vägrade inse att det är socialismen – snarare än kärnkraften i sig – som är farlig.

    Det vore väldigt bra om V skulle återgå till den teknikoptimism, som dock fanns inom partiet under Vpk-tiden. Kärnkraft är dock en verksamhet, som kräver både handfasta poliska beslut och statlig tillsyn och kontroll. Här finns en viktig uppgift för ett vänsterparti i ett kapitalistiskt samhälle!

Lämna ett svar

E-postadressen publiceras inte med automatik.
Ägaren av bloggen kan dock se ditt IP-nummer samt den epost-adress du anger.