Umeå styrs av två politiska partier: Socialdemokraterna och Miljöpartiet.

I dagens VK kan vi läsa hur Miljöpartiet och dess gruppledare Nils Seye Larsen (tillika ordförande i kommunstyrelsens Hållbarhetsutskott) i ett pressmeddelande (!) har gått ut och avfärdar planerna på en fast förbindelse mellan Umeå och Vasa, mellan Västerbotten och Österbotten.

Han gör också bedömningen att kostnaden för en fast förbindelse blir 100 miljarder kronor, vilket verkligen är en nyhet för mig och många andra. Varifrån har han fått den summan? Nåväl.

Det är nästan exakt på dagen ett år sedan Umeå kommunfullmäktige i bred enighet (med undantag för Arbetarpartiet) ställde sig bakom förslaget till Gemensam utvecklingsstrategi mellan Umeå kommun och Vasa stad. I och med detta ställde sig även fullmäktiges ledamöter bakom arbetet med en fast förbindelse över Kvarken, som en av många viktiga delar i strategin. Märk väl – MP röstade ja till den strategin.

Nu – ett år senare – så svänger Miljöpartiet i Umeå gällande frågan om fast förbindelse. Trots att detta är en mycket viktig del av Umeås långsiktiga arbete för att stärka vår region, och förbindelserna mellan Finland, Sverige och vidare till Norge och Atlanten.

Trots att Miljöpartiet ställde sig bakom den gemensamma strategin med Vasa för ett år sedan, så försöker man nu medvetet sätta krokben för vårt gemensamma arbete med Finland, med Vasa och Österbotten.

Intet nytt under solen. Miljöpartiet i Umeå är ett ständigt återkommande hot mot Umeås utveckling och tillväxt. De var emot ringleden (trots att det var den enskilt viktigaste delen för att komma tillrätta med luftproblematiken i Umeå), de motarbetar flyget och flygplatsen, de motarbetar satsningar på vägar och bilen och gör allt för att försvåra för den majoritet av befolkningen som är beroende av ett fungerande trafiksystem med plats även för bilen. Och nu tar de strid mot vårt arbete med möjliggörandet av en fast förbindelse över Kvarken.

Jag kommer att lyfta detta till kommunfullmäktige i någon form. Ett av de två styrande partierna i Umeå tar nu alltså avstånd från arbetet med en fast förbindelse över Kvarken. Ett arbete som kommunstyrelsens ordförande Hans Lindberg (S) dessutom är starkt engagerad i.

Så vad blir följden av detta då?

Hoppar Miljöpartiet nu av samarbetet med Socialdemokraterna i Umeå, med två år kvar till nästa val? För det kan ju omöjligen fortsätta som vanligt efter det här skadliga utspelet.

Bra för demokratiarbetet – det ska bli enklare för de politiska ungdomsförbunden att släppas in på skolorna i Umeå!

Idag har ett enigt kommunfullmäktige beslutat att bifalla en motion från Madelene Nord (M) och Joline Göttfert (M), med syftet att underlätta för de politiska ungdomsförbunden att släppas in på skolorna. Det är mycket positivt.  Det visar också att partierna ser betydelsen av att enklare än idag kunna ge möjlighet för ungdomsförbunden att besöka skolor och träffa skolelever i Umeå.

Om man som ung vill påverka och ha inflytande på riktigt – då ska man engagera sig i ett politiskt ungdomsförbund.

Det bästa – och viktigaste – Umeå kommun kan göra för att uppmuntra ungas demokratiska engagemang är att göra det enkelt för Umeås skolelever att komma i kontakt med ungdomsförbunden och ge ungdomsförbunden goda förutsättningar att verka.

Då gäller det att göra det enklare för ungdomsförbunden att komma in på våra skolor. Idag är det inte enkelt. I Umeå är de politiska partierna och ungdomsförbundet bara välkomna vissa dagar och tider. De får maximalt besöka skolan två gånger per termin och de får endast vara två personer som kommer dit från varje organisation.

Nu är det länge sedan jag själv var ung, och gick på gymnasiet. Men på den tiden, i slutet av 80-talet i Örnsköldsvik på Parkskolan, så fick man söka upp rektor eller studierektor på dennes kontor, och be om lov att sätta upp bokbord och anmäla externt besök. Det var aldrig något problem att få tillstånd för bokbord, även om kampanjen skulle göras bara några dagar senare.

Skolan välkomnade vårt engagemang, oavsett från vilket ungdomsförbund det var.

Att besöka skolor, ställa upp bokbord och bjuda in till dialog med förbipasserande elever och kanske värva några medlemmar – har historiskt varit ett av de vanligaste sätten för unga att komma i kontakt med ett parti och ett ungdomsförbund.

I min roll som ordförande i SKR:s demokratiberedning så diskuterar vi detta återkommande. De politiska ungdomsförbunden på nationell nivå, från höger till vänster har alla uppmärksammat oss på hur svårt det är för ungdomsförbunden att komma i kontakt med unga på skolorna.

Det har blivit sämre sedan skollagen ändrades 2018 och beslutanderätten flyttades helt till respektive rektor. Många rektorer runt om i landet väljer att vägra ungdomsförbunden tillträde till skolorna och när de faktiskt får komma på besök är detta ofta belagt med så många förbehåll och detaljer att besöken blir svåra att genomföra.

Så här kan vi inte ha det. Om vi vill att ungdomar ska engagera sig i samhället och i politiken. Om vi vill att unga ska få ökad delaktighet – då kan inte det största hindret för delaktighet vara att skolorna själva helst inte vill släppa in ungdomsförbunden.

Umeå kommun ska nu efter dagens beslut ändra sin policy för besök från ungdomsförbund, i syfte att underlätta för skolelever att kunna träffa ungdomsförbunden på skolorna.

Just nu genomförs en folkräkning. Det handlar om att ta reda på vilka som befinner sig i landet och vem som bor var. Som en del i detta genomför Skatteverket just nu en uppstädning i folkbokföringen som lett till att tiotusentals människor, som har utvandrat från Sverige, avregistrerats från folkbokföringen. Extra medel för kontroller har tillförts myndigheten för att kontrollera och rätta avvikelser i befolkningsregister.

En korrekt folkbokföring ger staten bättre förutsättningar att bekämpa brott och ger avgörande kunskap i arbetet med att motverka exempelvis bidragsbrott och problem som trångboddhet.

Skatteverkets kontroller med start i maj år 2023 medförde att 237 invånare i Umeå avregistrerades som invånare i Umeå kommun förra året.

Från maj 2023 till den sista juli 2024 har 448 individer tagits bort. Dessa individer försvinner ur våra register, som utvandrade från landet. För Umeå år 2024 är prognosen att man kommer avskriva 520 individer som felaktigt registrerade invånare i kommunen.

Det här är bra. Kontrollerna ger resultat! Vi ska ha ordning och reda i våra system. Det minskar också möjligheterna för kriminella att utnyttja våra system.

Folkräkningen ger resultat.

I dag hade migrationsminister Maria Malmer Stenergard en pressträff där hon redovisade migrationens utveckling under 2024.

Antalet asylsökande har minskat med 27 % och ser ut att bli det lägsta antalet asylsökande sedan 1997, enligt Migrationsverkets prognos för helåret.

Antalet beviljade uppehållstillstånd minskar. De asylrelaterade, som inkluderar anhöriga men inte massflyktsdirektivet, minskar med 16 procent.

Arbetskraftsinvandringen minskar med 40 %. Sammansättningen ser också annorlunda ut, med en större andel högkvalificerade arbetskraftsinvandrare som kommer till Sverige jämfört med tidigare. Det är bra för Sverige!

För första gången på över 50 år har Sverige nettoutvandring, dvs fler som utvandrar än invandrar.

Det spelar roll vilka partier som styr, och vilken politik som regeringen driver! Vi ser nu resultat av den moderatledda regeringens politik: vi lägger om migrationspolitiken och får ordning på folkbokföringen. Skatteverket har på regeringens uppdrag också genomfört särskilda åtgärder för en korrekt folkbokföring, vilket inneburit en ökning av antalet som registrerats som utvandrade.

Det går inte att peka på en enskild orsak till detta paradigmskifte som nu sker, utan det handlar om en rad samverkande faktorer. Den här regeringen har varit tydlig från dag ett: vill man vara i Sverige ska man lära sig språket, försörja sig och respektera svenska värderingar. Regeringen skärper reglerna för anhöriginvandring och medborgarskap liksom kraven på hederligt levnadssätt. Vi arbetar metodiskt för att komma åt fusk och missbruk och fler uppehållstillstånd återkallas när det finns grund för det. Sammantaget är det faktorer som påverkar såväl incitamenten att komma till Sverige som att lämna landet.