Igår landade vi på Umeå Airport efter att ha varit på Kanarieöarna, närmare bestämt Las Palmas, en vecka. En behaglig vecka – tillsammans med hustrun och goda vänner – som varit avkopplande och välgörande på alla tänkbara sätt. Tack vare mobil och bärbardator har det emellertid gått att beta av mail, bloggar och annat även under dessa dagar.

Nu tillbaka i Umeå och det känns riktigt skönt. Borta bra men hemma bäst, som talesättet lyder. Vi följde ju nyhetsrapporteringen om snökaos i Sverige, och visst hade det kommit snö den gångna veckan. Det blev lite skifte: att resa från 30-graders värme, sol och sandstränder till ett snötäkt vinterlandskap hemma i Västerbotten.

Var bara tvungen att fota när jag gick in till stan igåreftermiddag. Riktigt vackert! Men en oerhörd kontrast, som sagt.

På stranden i Lads Palmas arrangerades en sandskulpturfestival, och vi tänkte genast på parallellerna med vår isskulpturfestival hemma i Umeå. Uppenbara likheter: man använde roch tar tillvara det material som naturen erbjuder och med lika fina resultat, om än olika. Och på samma sätt som i Umeå vallfärdade människor för att se de fina konstverken som fanns till beskådning.