Idag kan vi läsa i SvD att skolk kommer att skrivas in elevernas betygsdokument fr.o.m. höstterminen 2012, dock inte i slutbetygen utan enbart i terminsbetygen. Det är bra, även om det inte är en universal lösning på alla problem. 

Men det finns ett uppenbart samband mellan närvaro och resultat. Elever som inte är på lektionerna har av naturliga skäl svårare att inhämta kunskaper än de elever som följer undervisningen. I bl.a. Nacka och Stockholms Stad började man i början av 2000-talet redovisa frånvaron på elevernas betyg. Resultaten lät inte vänta på sig. Närvaron steg dramatiskt. Det säger sig självt – när elevens skolkande plötsligt leder till konsekvenser så blir det mindre kul att skolka.

Skolan har också en viktig normbildande funktion. Genom att kräva närvaro visar skolan att det är viktigt att man är på sitt jobb, i skolan precis som i övriga samhället. Vem annars kan utebli lite när det passar? Skolans viktigaste uppgift är kunskapsförmedling. Men kunskapsförmedling förutsätter att eleverna är närvarande i undervisningen. Om elevernas frånvaro minskar när man registrerar skolk i betygsdokumentet, så är det för oss moderater en vettig metod att anamma.