Öppenhet eller ej

Ikväll har det varit tänkt att jag och Holmlund skulle debattera och diskutera våra politiska bloggar, samt föra samtal med en panel bestående av bl.a. Daniel Nordström (VF), Ingvar Näslund (VK), Jan Axelsson (TV4), Linn Svensson (Kultur& Medier, UMU).

Nu verkar hela debattkvällen vara i fara, efter det att Holmlund meddelat att han inte kommer.

Mycket tråkigt. Jag beklagar denna utveckling, av något som såg ut att kunna bli en riktigt riktigt intressant kväll.

Jag är en varm förespråkare för sociala medier: bloggar, facebook, twitter, instagram och annat. Inte minst när det gäller dess effekt på det politiska samtalet och dess förmåga att bryta ner hierarkier i samhällsdebatten.

Att vår debatt skulle direktsändas via svt-webben såg jag personligen som en extra bonus, även om det förslaget kom ganska sent. Fler kan då lyssna till våra synpunkter, tankar och idéer. Det hade också varit mycket intressant att höra hur journalister och andra tänker om vårt bloggande och annat. Och att de som inte kan vara på plats, kan se det via nätet.

Jag har också utgått från att det skulle refereras från debattkvällen. Självklart. En samlad journalistkår, där ingen via twitter, nyhetsartiklar eller på andra sätt sprider debatten vidare låter ju orimligt. I detta fall vore det snarast att betrakta som tjänstefel av den församlade pressen.

Sen finns det alltid tillfällen då ett samtal mellan personer – av olika anledningar -måste kunnas hållas mellan de berörda, utan att det sprids vidare. Det kan gälla kontakter med företag, organisationer enskilda personer, andra partiföreträdare eller annat. Men det finns en tid för tystlåtenhet – det finns också en tid för öppenhet.

När det gäller debatten om politiska bloggar med journalistkåren och andra initierade, så är ju öppenhet och maxmimal spridning det som jag hade förväntat mig.

Det är mitt sätt att se på det hela. Holmlund har ett annat synsätt.