Politisk enighet i Skellefteå om att avyttra delar av kommunala bostadsbolagets lägenhetsbestånd!

Intressant nyhet som vi kunde ta del av igår.

En enig kommunstyrelse i Skellefteå vill avyttra 900 lägenheter från det kommunala bostadsbolaget till en privat aktör. Detta för 1,3 miljarder kr. Det möjliggör ökad nyproduktion och ökat underhåll av befintligt bestånd. Samtidigt som de får in en ny aktör i Skellefteå som har stora investeringsplaner.

Bra jobbat!

Dessutom i politisk enighet! Vi borde nog rekommendera Umeås vänsterpartister och vänsterfalangen inom (S) ett studiebesök till Skellefteå i det sammanhanget.

Umeå borde fortsätta på denna väg också, och fortsätta avyttra delar av AB Bostadens bestånd.

Vi moderater anser att det kommunala bostadsbolaget AB Bostaden har en central roll att spela, när det gäller nyproduktion av hyresrätter. AB Bostaden har idag en dominerande andel – omkring 45 procent – av hyresrättsbeståndet i Umeå.

Tillsammans med övriga borgerliga partier i Umeå vill vi successivt avyttra ytterligare delar av fastighetsbeståndet för att möjliggöra dels ökade underhållsinsatser, dels ökad nyproduktion. AB Bostaden står inför stora utmaningar trots tidigare genomförd avyttring – ökad takt av nyproduktion men framförallt gällande ett stort upprustningsbehov av miljonprogrammet, vilket kräver kapitaltillskott. Fortsatt avyttring av Bostadens bestånd är därför en nödvändighet för att skapa utrymme för renoveringar och nybyggnationer. Det minskar samtidigt Bostadens dominerande roll på marknaden och släpper in fler förvaltande aktörer som kan dra sitt strå till stacken avseende nyproduktion av hyreslägenheter.

2 kommentarer

  1. Brorson

    Det finns en ytterligare aspekt, som jag anser viktigare än ökad nyproduktion och det är att motverka ekonomisk diskriminering av bostadssökande. Det sista jag gjorde som socialdemokrat, var att skriva en motion (som distriktsombudsmannen kastade i papperskorgen) till partikongressen med förslag till lag mot ekonomisk diskriminering på bostadsmarknaden.

    Ombudsmannen slog ner på att jag jämfört med andra diskrimineringsgrunder såsom ras, hudfärg, religiös eller etnisk tillhörighet, sexuell läggning och handikapp, varför jag ska beskriva vad de innebär. Jag hade hämtat information om innebörden av ordet diskriminering från den statliga diskrimineringsombudsmannens (DO:s) hemsida. Det är inte diskriminering i juridisk bemärkelse, om:
    1. Om en skådespelare måste ha en viss hudfärg för att exempelvis få rollen som afrikan i en film om rasdiskriminering’
    2. Om en färgblind nekas anställning som lokförare.
    3. Om en rörelsehindrad nekas jobb som brevbärare.
    4. Det var då, och troligen fortfarande, konflikter om det är diskriminering på religiös eller etnisk grund att neka anställa personer, som kräver rätt att bära viss huvudbonad (t.ex hijab) i yrken med uniformsplikt (t. ex. polis).

    På en direkt fråga från mig svarade handläggaren på DO att det inte anses vara diskriminering om ett handikapp, religiös sedvänja etc hindrar någon att fullgöra en skyldighet. Om så inte är fallet är det fråga om olaga diskriminering. Vid den här tiden hade alliansregeringen nyligen infört ett förbud mot diskriminering inom arbetsförmedlingen p.g.a. sjukdom eller handikapp. Ett bostadsbolag hade nyligen fällts för diskriminering av ett homopar, som nekats lägenhet trots att de båda männen tillsammans hade en tillräckligt hög inkomst för att betala hyran.

    Jag tog fasta på detta och föreslog i mitt lagförslag förbud mot ekonomisk diskriminering på arbetsmarknaden:
    a) Om en person med låg inkomst, ändå har tillräckligt stor inkomst för att betala hyran och när den är betald ändå har tillräckligt med pengar över till normal levnadsstandard i det inkomstläget.
    b) Samma om en höginkomsttagare, som enligt hyresvärdens mening inte har tillräckligt stor inkomst, vill hyra en stor och dyr lägenhet. Kommunala bostadsbolag i Stockholms-trakten kräver att deras hyresgäster ska ha en inkomsts som är minst tre gånger så stor som hyran.
    c. Om man har rätt till försörjningsstöd från socialtjänsten, vari hyran för en mindre lägenhet ingår.
    d. Om man har ett beslut från kronofogden om förbehållsbelopp för betalning av hyra.

    Min undersökning visar att de kommunala bostadsbolagen är allra värst vad gäller diskriminering av bostadssökande med låg inkomst, och t.o.m av höginkomsttagare som inte har tillräckligt hög inkomst enligt godtyckliga bestämmelser, samt av arbetslösa som behöver bostad för att få jobb och av personer med skulder till kronofogden. Samt att bolagen försöker hemlighålla detta.

    Jag har också sett exempel på att personer, som tidigare nekats bostad i kommunala bolag, har fått lägenhet hos de nya ägarna, sedan tidigare kommunala bostäder har fått privata ägare. De nya ägarna verkar se mer till de bostadssökandes faktiska förmåga och vilja att betala hyran än till hemliga bostadspolitiska mål, som kan vara att skapa renodlade rikemansområden. Vilket aningslöst försvaras av S och V i många kommuner.

  2. Brorson

    Det finns en ytterligare aspekt, som jag anser viktigare än ökad nyproduktion och det är att motverka ekonomisk diskriminering av bostadssökande. Det sista jag gjorde som socialdemokrat, var att skriva en motion (som distriktsombudsmannen kastade i papperskorgen) till partikongressen med förslag till lag mot ekonomisk diskriminering på bostadsmarknaden.

    Ombudsmannen slog ner på att jag jämfört med andra diskrimineringsgrunder såsom ras, hudfärg, religiös eller etnisk tillhörighet, sexuell läggning och handikapp, varför jag ska beskriva vad de innebär. Jag hade hämtat information om innebörden av ordet diskriminering från den statliga diskrimineringsombudsmannens (DO:s) hemsida. Det är inte diskriminering i juridisk bemärkelse, om:
    1. Om en skådespelare måste ha en viss hudfärg för att exempelvis få rollen som afrikan i en film om rasdiskriminering’
    2. Om en färgblind nekas anställning som lokförare.
    3. Om en rörelsehindrad nekas jobb som brevbärare.
    4. Det var då, och troligen fortfarande, konflikter om det är diskriminering på religiös eller etnisk grund att neka anställa personer, som kräver rätt att bära viss huvudbonad (t.ex hijab) i yrken med uniformsplikt (t. ex. polis).

    På en direkt fråga från mig svarade handläggaren på DO att det inte anses vara diskriminering om ett handikapp, religiös sedvänja etc hindrar någon att fullgöra en skyldighet. Om så inte är fallet är det fråga om olaga diskriminering. Vid den här tiden hade alliansregeringen nyligen infört ett förbud mot diskriminering inom arbetsförmedlingen p.g.a. sjukdom eller handikapp. Ett bostadsbolag hade nyligen fällts för diskriminering av ett homopar, som nekats lägenhet trots att de båda männen tillsammans hade en tillräckligt hög inkomst för att betala hyran.

    Jag tog fasta på detta och föreslog i mitt lagförslag förbud mot ekonomisk diskriminering på bostadsmarknaden:
    a) Om en person med låg inkomst, ändå har tillräckligt stor inkomst för att betala hyran och när den är betald ändå har tillräckligt med pengar över till normal levnadsstandard i det inkomstläget.
    b) Samma om en höginkomsttagare, som enligt hyresvärdens mening inte har tillräckligt stor inkomst, vill hyra en stor och dyr lägenhet. Kommunala bostadsbolag i Stockholms-trakten kräver att deras hyresgäster ska ha en inkomsts som är minst tre gånger så stor som hyran.
    c. Om man har rätt till försörjningsstöd från socialtjänsten, vari hyran för en mindre lägenhet ingår.
    d. Om man har ett beslut från kronofogden om förbehållsbelopp för betalning av hyra.

    Min undersökning visar att de kommunala bostadsbolagen är allra värst vad gäller diskriminering av bostadssökande med låg inkomst, och t.o.m av höginkomsttagare som inte har tillräckligt hög inkomst enligt godtyckliga bestämmelser, samt av arbetslösa som behöver bostad för att få jobb och av personer med skulder till kronofogden. Samt att bolagen försöker hemlighålla detta.

    Jag har också sett exempel på att personer, som tidigare nekats bostad i kommunala bolag, har fått lägenhet hos de nya ägarna, sedan tidigare kommunala bostäder har fått privata ägare. De nya ägarna verkar se mer till de bostadssökandes faktiska förmåga och vilja att betala hyran än till hemliga bostadspolitiska mål, som kan vara att skapa renodlade rikemansområden. Vilket aningslöst försvaras av S och V i många kommuner.

Lämna ett svar

E-postadressen publiceras inte med automatik.
Ägaren av bloggen kan dock se ditt IP-nummer samt den epost-adress du anger.