Sluta ge straffrabatter till unga kriminella

I dagens Folkbladet skriver jag om vikten att upphöra med straffrabatter för kriminella, oavsett det gäller den s.k. ungdomsrabatten eller mängdrabatt. Lägger även upp insändaren här på bloggen.

 

Sluta ge straffrabatter till unga kriminella

Brottsligheten går allt längre ner i åldrarna. Inte minst kriminella gäng utnyttjar unga till att utföra allt grövre brott, eftersom de får så låga straff. Detta är en orimlig situation.

Idag finns det kopplat till straffskalan en ”ungdomsrabatt” för gärningsmän som är 18-21 år. Den borde snarast avskaffas, vilket jag argumenterat för under lång tid. Hittade bl.a. en insändare som jag skrev i augusti år 2000 om det här, och dessvärre finns denna principiellt felaktiga rabatt kvar 21 år efter att jag debatterade om det i lokaltidningarna.

”Det är bättre jag gör det nu och får tre år än när jag är 21 och får livstid”. Så resonerar unga gängkriminella. Det vittnar en avhoppare om till SVT.

Vi moderater tycker att den som fyllt 18 och begår brott ska ta sitt straff som en vuxen – och att rabatten ska avskaffas! En grov misshandel eller våldtäkt blir inte mindre allvarlig bara för att gärningsmannen exempelvis är 19 år istället för 22. Självklart ska myndiga personer ta konsekvenserna av sitt agerande. Man ska inte komma undan med betydligt lägre straff, som man tyvärr gör idag. En 18-åring har i regel fått sin strafftid halverad.

Därtill vill vi väsentligt skärpa straff för den person som döms för flera brott i en och samma rättegång. Detta genom att dagens form av mängdrabatt tas bort.

Det är samhällets skyldighet att i första hand skydda de laglydiga medborgarna mot dem som med våld vill förstöra och skada. Hederliga människor ska kunna röra sig tryggt ute, medan kriminella ska sitta inne bakom lås och bom.

 

Anders Ågren

Förbundsordförande

Moderaterna i Västerbotten

3 kommentarer

  1. Jörgen K

    Illa beteende kommer med konsekvenser, det är man fostrad med.

    Bekymmersamt då så många kategoriskt försvarar illa beteenden och så även belönar det, rikligt dessutom. Konsekvenserna av ”släpp fångarna loss” slog i sanning åt den andra ytterligheten.

    Martin Timell som uthängd och frikänd hanteras som paria emedan Yasin Mahamoud är dömd för vapnbrott misstänkt för mord och nu stämpling till människorov höjs till skyarna. Astrid Lindgrens böcker bannlyses och plockas från hyllorna emedan IS sympatier florerar fritt och kvinnor fortsätter att lära sig flyga från balkongerna.

    Bäst före datumet har gått ut, det är dags att peka med hela handen. Brinner det så kallar man på brandkåren, man bestämmer inte tid hos tändstickstillverkaren för att förmå de att trycka en varningstext på tändsticksasken…………..

  2. Brorson

    Ågren skriver att ”dagens form av mängdrabatt” bör tas bort. Ja, för någon form av mängdrabatt måste ändå finnas, för att vi inte ska få strafftider på flera hundra år, som i vissa delstater i USA. Dessutom måste det finnas en övre gräns för straffet för ett enskilt brott, för att det ska göra skillnad om gärningspersonen begår ett eller flera brott. Det ska löna sig att avstå från att begå ett brott, som man tänkt begå.

    Därför föreslår jag här att högsta straff för ett enstaka brott ska vara fängelse 20 år. Vlket ska vara hösta straff för mord – lägsta straff för mord bör höjas från 10 till 14 år. Straffet för den som har begått tre mord blir då lägst 42 år och högst 60 år. Enligt den modell för mängdtabatt, som jag tidigare har föreslagit:
    a) För de tre grövsta brotten utdöms straff enligt straffskalan.(3 x X)
    b) För de därefter tre grövsta brotten utdöms halva straffen enligt straffskalan (3 x 1 / 2X)
    c) För övriga brott utdöms straff enligt en schablon, som ska utgå från statistiskt återstående livslängd, när straffen för de sex grövsta brotten har avtjänats, dividerat med ett visst delningstal, beroende på de övriga brottens antal och grovhet.

    Exempel: Om de straffen för de sex grövsta brotten har avtjänats vid 60 års ålder, blir straffet för samtliga återstående brott, om de varken var få eller lindriga eller jättemånga och jättegrova 13 år. Den statistiskt genomsnittliga återstående livslängden vid 60 år är nämligen 26 år. Målsättningen för mängdrabatt-systemet ska nämligen vara att ingen, som inte har dömts för något av de tre folkrättsbrotten, ska dömas till fängelse på livstid, utan var fria under sin sista tid i livet. Därför ska den, som förväntas dö p.g.a sjukdom före denna ålder, benådas, om det inte finns risk att han kommer att begå nya brott.

    De tre folkrättsbrotten är krigsförbrytelse, folkmord och brott mot mänskligheten, som i grova fall brukar handla om mord på flera människor, inte sällan tusentals. Sådana personer bör aldrig släppas ut. Det måste vara skillnad i strafftid mellan mord på tusentals människor och mord på en handfull, fastän även det senare är alldeles förfärligt.

    Skillnaden mellan straff och internering, som jag har föreslagit bör återinföras, är att internering är en fortsatt förvaring för att skydda framtida brottsoffer, sedan straffet för de begångna brotten har avtjänats. Därför ska interneringen upphöra, om och när den inte längre behövs. När och om det inte längre finns risk för allvarliga brott.

    Om mängdrabatterna partitiellt avskaffas uppstår frågan om en brottslig handling eller serie av brottsliga handlingar ska räknas som ett eller flera brott. Exempel 1: Om mer våld än vad som varit ”nödvändigt” för att genomföra en våldtäkt har använts, kan det vara fråga om två brott. Exempel 2:Om en långvarig misshandel, där gärningsmannen t.o.m. har tagit vilopauser för att orka fortstta, har slutat med döden. Försvarsadvokaternas senaste innovation är att det varit ett lindrigare brott än mord, nämligen vållande till annans död. Men är det inte två brott, både misshandel och mord?

    Det måste finnas nåd. även för dem som begått grova brott, men de löjliga benådningsrättegångarna, som är en guldgruva för advokater, måste avskaffa. Eftersom de bara är en korrigering i efterhand av domstolarnas domar, utan att något nytt har framkommit, som skulle kunna motivera en nedsättning av straffet.

  3. Brorson

    I min kommentar till föregående inlägg föreslog jag en reformering av polisväsendet och polisutbildningen. Jag föreslog en kommunalisering av närpolisverksamheten, men även att en trafiksäkerhetsmyndighet blir huvudman för trafikpolisen. Jag föreslår härmed att räddningstjänsten förstatligas – detta mot bakgrund av de stora skogsbrånderna. Kommunerna slipper en utgift (räddningstjänsten) och får en ny utgift i stället (närpolisverksamheten).

    Kommunerna bör vara huvudmän för närpolisen för att bättre kunna samordna brottsbekämpningens olika delar (polis, skola, socialtjänst, fritidsverksamhet) och dessutom själva kunna bestämma den exakta fördelningen av ekonomiska resurser mellan dessa delar. Närpolisens huvuduppgifter bör då vara:
    1. Brottsförebyggande arbete bland barn och unga i samverkan med skola och fritidsverksamhet.
    2. Inskärpa vikten av laglydnad genom att ingripa mot småbrotten såsom cykling på trottoarer, trimmade mopeder o. dyl.
    3. Självständigt göra brottsplatsundersökningar och utreda mängdbrott i närområdet, såsom lägenhetsinbrott.
    4. Medverka till trygghetsskapande åtgärder för äldre, exvis genom att tipsa andra kommunala förvaltningar om förbättringar av utebelysningen mm.
    5. Vara ett stöd för föräldrar till ungdomar som begår brott.
    6. Bistå statspolisen vid ingripanden mot grövre brott.

    Därför föreslår jag en neddragning av polisutbildningen för blivande närpoliser från 2, 5 till 2,0 år, men att rekryteringen av blivande närpoliser särskilt riktas mot personer, som redan har en pedagogisk eller social utbildning, som kanske inte är till lika stor nytta vid konventionellt polisarbete.

    Jag har också föreslagit en ettårig (två terminer) polisutbildning för blivande ordningsvakter, för anställning som ordningsvakter hos
    1. privata vaktbolag, som anlitas av
    a) kommuner för arbetsuppgifter, som inte kräver närpolisutbildning (ordningshållning, parkeringsövervakning mm,)
    b) kollektivtrafiken. för biljettkontroll och avhysning av fripassagerare
    c) handeln, för att motverka butiksstölder
    d) nöjesarrangörer
    e) smittskyddet, för att upplösa dolksamlingar uner pågående pandemi, när det räcker med tillsägelser..
    2. kriminalvården som häktesvakter mm.
    3. den statliga polismyndigheten, för arbetsuppgifter som enligt lag bara får utföras av polis, men fullständig polisutbildning inte behövs, såsom hemtransport av asylsökande som fått avslag.

    Samtliga polisutbildningar ska ge kunskaper och övning i hur man skyddar sig själv och allmänheten mot farliga personer, hur man spärrar av brottsplatser och håller allmänheten borta samt hur man griper och håller kvar personer som anträffas på bar gärning när de begår brott. Planerade tillslag, speciellt när skjutvapen befaras komma till användning, ska däremot alltid göras av poliser med en fullständiga tre-åriga utbildningen.

    Ordningsvakter anklagas ofta för att använda onödigt våld. Jag tror att det delvis beror på otillräcklig utbildning och övning i användning av ett bättre avvägt våld .Men också på att de inte uppfattas som poliser av allmänheten.

Lämna ett svar

E-postadressen publiceras inte med automatik.
Ägaren av bloggen kan dock se ditt IP-nummer samt den epost-adress du anger.