Skärpta straff för bl.a. vapenbrott

Av , , 4 kommentarer 5

Våldet i kriminella gängmiljöer har förändrats under 2000-talet. Antalet skjutningar och sprängningar har ökat avsevärt och många av dem har ägt rum på offentliga platser eller i flerfamiljshus. Det grova våldet, och den organiserade brottslighet som detta våld är ett uttryck för, är systemhotande.

Regeringen har tidigare genomfört en rad skärpningar mot brott i kriminella nätverk, bl.a. en särskild straffskärpningsbestämmelse som kraftigt skärper straffen för skjutningar och sprängningar.

I en promemoria föreslås nu ett ytterligare antal straffskärpningar.

Syftet med straffskärpningarna är att markera allvaret i vissa brott som möjliggör skjutningar och sprängningar och som typiskt sett begås inom kriminella nätverk och att ge rättsväsendet bättre möjligheter att bekämpa sådan kriminalitet.

Straffskalorna för de allvarligare formerna av vapenbrott, brott mot tillståndsplikten för explosiva varor, vapensmuggling och smuggling av explosiva varor, föreslås ändras på följande sätt:

  • straffskalorna för grovt brott ändras från fängelse i lägst två år och högst fem år till fängelse i lägst fyra år och högst sju år,
  • straffskalorna för synnerligen grovt brott ändras från fängelse i lägst fyra år och högst sju år till fängelse i lägst sex år och högst tio år, och
  • maximistraffet för normalgradsbrott höjs från fängelse i tre år till fängelse i fem år.

En följd av ändringarna är att hela verktygslådan under förundersökning öppnas upp på så sätt att hemlig rumsavlyssning, s.k. buggning, nu kan användas vid grovt brott.

Förslaget väntas även leda till att längre fängelsestraff kommer att dömas ut och att sluten ungdomsvård kommer att dömas ut i fler fall och under en längre tid än idag. En viss avhållande effekt för de aktuella brotten kan även förväntas, vilket skulle leda till färre allvarliga våldsdåd eftersom innehavet många gånger är en förutsättning för att det grova våldet ska kunna ske. Detta gäller inte minst i förhållande till gärningar som föregås av mer planerande och kalkylerande av risktagande, vilka är typiskt förekommande inom kriminella nätverk.

Äntligen har vi fått en regering som tar kampen mot de kriminella på allvar.

4 kommentarer

  1. Drutten

    Att straffen höjs är ju bra i sig. Men grova brottslingar bryr sig knappast om en höjning med 2 år. Det är ju bara att säga buuu till grova brottslingar. Nä gör en engångshöjning av straffen till minst 25 år så känns det nog för brottslingen och då har håret hunnit gråna för de allra flesta innan dom släpps ut igen. Dutta med 2 års höjning av straffen hit och dit skrämmer inte en grovt kriminell. Det är ju bara löjligt med de straffhöjningar som nu föreslås.

    Svara
  3. brorson

    De här åtgärderna behövs tyvärr p.g.a. den eskalerande gängbrottsligheten. Sverige har tyvärr en rättsordning, som för att fungera förutsätter att Sverige är totalt isolerat från omvärlden och att bara etniska svenskar begår brott i Sverige. Denna felsyn i den svenska rättsordningen lockar utländska brottslingar till Sverige. Risken att åka fast är mindre om man begår brotten i Sverige än i hemlandet och dessutom är straffen mildare. Och dessutom kan man knyta kontakter med andra kriminella, som valt Sverige som brottsplats, och lära sig mer om Sverige under fängelsevistelsen.

    Tidö-avtelet är tvetydigt vad gäller att hyra fängelseplatser utomlands, I andra meningen talas det om ”en permanent ordning” för att hyra fängelseplatser utomlands för brottslingar, som har dömts till utvisning. Men i första mången står att detta ska ske i ”jämförbara länder i Sveriges närhet”. Är norska fängelser tillräckligt avskräckande för att avhålla kriminella från andra delar av världen att begå sina brott i Sverige?

    Jag skulle nog vilja se, som huvudregel, att brottslingar som har dömts till utvisning, ska avtjäna straffen i hemländerna – som du ju även ska friges till efter avtjänat straff. Undantag kan göras om det finns ”särskilda skäl”, d.v.s. om ”kriminalvården” i hemlandet är direkt omänsklig. Det ska annars inte vara någon vinst för utländska brottslingar att begå brotten i Sverige, jämfört med i hemländerna. Nuvarande ordning (och även den nya ordning, som föreslås i Tidö-avtalet?) innebär ju faktiskt att de utländska brottslingarna själva får välja i vilket lands fängelser de ska avtjäna eventuella straff, genom valet av brottsplats.

    F.ö. tycker jag att Moderaterna har den bästa kriminalpolitiken av alla partier, men även den moderata politiken kan bli ännu bättre.

    Svara
  4. brorson

    När jag påstår att Moderaterna har den bästa kriminalpoltiken, som menar jag -tvärtemot vad oppositionen påstår – att M inte tanklöst kräver ”hårdare straff”, utan förstår att rättvisa måste skipas (att straffen ska vara rättvisa) att balans måste råda mellan brottsling och brottsoffer (enligt nuvarande praxis tas för stor hänsyn till brottslingarna och för lite hänsyn till brottsoffren) samt att även brottslingar har mänskliga rättigheter. Enligt min mening är de modratata förslagen till straffskärpningar väl avvägna.

    Fundera gärna på mänskliga rättigheter i allmänhet och ”oförytterliga” mänskliga rättigheter (som även brottslingar har). Mänskliga rättigheter i allmänhet tillkommer inte alla(som exempel har inte alla rätt vistas i Sverige. Personlig frihet är en mänsklig rättighet, som man kan frångas av olika orsaker, först och främst om man har beågtt brott. Även den, som misstänks för att ha begått ett avskyvärt brott, har rätt till en rättvis rättegång – som därmed måste anses tillhöra de ”oförytterliga” mänskliga rättigheterna. När vi diskuterar brott och straff, måste vi göra detta ur ett mänskliga rättigheter-perspektiv, men också se till straffens olika syften.,

    Straffets primåra syfte måste vara att brottslingen ska sona sitt brott – och när det år gjort ha möjlighet att påbörja ett (nytt) liv som laglydig medborgare. Jag vill uttrycka det så¨, att brottslingen har genom brotet tagit sig en frihet, som han inte haft rätt till, och därför ska plikta med förlust av frihet under en viss tid, som beror på hur grovt brottet var. Därför ska principen vara att ”lika brott ger lika straff”. Straffens primära syften är följande:
    1. Individprevention = brottslingenska avsrkäckas från att begå nya brott.
    2. Allmänprevention = andra(hittills laglydiga) personer ska avskräckas från att begå samma brott.
    3. Inkapacitering = brottslingen ska fyskiskt (genom inlåsning mm) förhindras att begå nya brott-.
    4. Normgivning = att straffbelagda handlingar efter en tid känslomässigt börjar uppfattas som icke önskvärda.

    I debatten framförs ofta ett femte syfte och då inte bara som ett sekundärt syfte, utan huvudsyftet med straffet, som enligt anhängarna sknarare ska vara vård och inte straff. Brottsllingen uppfattas då som en sjukling, som måste vara inläst för att han inte ska rymma från ”vården”. Det är denna ”vårdfilosofi” som gör svensk kriminalvård så oerhört dyroch misslyckad. ”Vårdtagarna” lär sig ganska snabbt vilke resultat ”vårdarna” vill ha,. och jamsar med.

    Nyligen framfördes i en debattartkel att fängelsetiderna är för korta, för att alla ”påverkansprogrammen” ska hinna genomföras. Dessa påverkanspropram har inte alls till syfte att bekämpa brottsligheten, vilket påstås, utan att skapa en arbetsmarknad för diverse ”hjärnkrympare” (”shiinks”)- Bra att bekämpa arbetslsheten bland högutgbildade, även om deras instatser verkligen är till någon nytta? Vad vi i stället borde ha en diskussion om, är hutuvida straffets primära syfte enlig principen lika brott ger lika straff, verkligen räcker för att uppnå straffets alla primära syften.

    Det är högst individuellt hur länge en brottsling`måste hållas inläst för att han inte ska begå nya brott, när han kommer ut. Livstids fängelse för en cykelstöld? Ska alla som har begått den typen av brott, hållas inläst hela livet för att man ska vara säker på att ingen av dem kommer att begå nya brott. De flesta tycker nog att det vore orimligt.

    Jag har själv framfört i debatterna att förvaring behövs som EN EXTRA PÅFÖJD efter avtjänat fänglsestraff, men bara för särskilt farliga återfallsförbrytare.

    Svara

Lämna ett svar

E-postadressen publiceras inte med automatik.
Ägaren av bloggen kan dock se ditt IP-nummer samt den epost-adress du anger.

Presentation

Sysselsättning: kommunalråd (M) i Umeå

Ålder: 52 år
Bor: Öst på stan

Familj: gift med Åsa, två bonusbarn

Utbildning: fyraårig teknisk linje på gymnasiet, gjorde värnplikten som kompanibefäl i Sollefteå (I 21) 15 månader, därefter Gymnasielärarutbildningen vid Umeå Universitet. Lärarexamen 1996 i ämnena historia och svenska, och sedan en fil. mag i historia

 

Senaste inläggen
Sök
Kategorier
  • Inga kategorier
Arkiv
RSS Nytt från vk.se