Holmlund (S) borde rannsaka sin egen politik

Lennart Holmlund (S) uppmärksammar i en debattartikel i VF (7/2) situationen med barnfattigdom. Tyvärr är det alltför många barn i Sverige som växer upp under fattiga förhållanden, oavsett om det mäts i relation till andra eller i absoluta tal. Men sin vana trogen så beskyller Holmlund regeringen för detta.

Rädda Barnen redovisade nyligen sin undersökning om barn som lever under fattigdomsgränsen. Tyvärr har antalet av dessa barn ökat (statistiken baseras på siffror från 2008). Men hur kan vi politiskt förbättra situationen för de föräldrar som har det dåligt ekonomiskt ställt?
 
Alliansen har som fokus att öka antalet människor i arbete, minska utanförskapet och minska på skatterna för låg- och medelinkomsttagare. Detta har stor betydelse för den som lever på marginalen, och för dem som idag står utanför arbetsmarknaden. Till att börja med måste politiken på nationell och lokal nivå syfta till att få människor i arbete. Fattigdom bland barn beror på utanförskap. Det enskilt viktigaste är att människor ska gå från utanförskap till arbete. Så minskar vi bäst barnfattigdomen. Detta måste vara huvudfokus, och här har tyvärr inte de rödgröna bidragit med något positivt.

Men vad gör Holmlund själv? I Umeå har socialdemokraterna lagt en så tung skattebörda på hushållen, att det i sig minskar de ekonomiska marginalerna för umeborna. Genom att jobbskatteavdraget finns och genom att sänka kommunalskatten i Umeå så blir det ekonomiska utrymmet i plånboken betydligt större. Genom att sänka Umeås höga kommunalskatt och fortsätta med ytterligare steg i jobbskatteavdraget på nationell nivå kan även familjer med låg inkomst få möjlighet att unna sig det som andra familjer har råd med.