Jag behöver inte dra bakgrunden till diskussionen om den inställda debatten hos Publicistklubben igårkväll. Den kan de flesta vid det här laget.

Men jag ställer mig frågande till att Publicistklubben låter Holmlund hålla i taktpinnen och bestämma vad som ska gälla. Varför i herrens namn ställer man in en paneldebatt med sex personer, bara för att EN person inte vill vara med. Ok att temat var kopplat till bl.a. Holmlunds bloggande, men avsikten var ju att det skulle bli en betydligt bredare diskussion än så. Om politikerbloggar generellt, hur det bloggas i Umeå, hur media ser på detta och hur forskningen ser på användandet av sociala medier. Holmlund var EN deltagare av sex.

Hade det varit någon ordning, så hade paneldiskussionen genomförts ändå. Med oss fem övriga, och en tom stol. Då hade i alla fall Publicistklubben sett till att Holmlunds agerande hade fått en konsekvens. Jag sa det också till Folkbladet när de ringde igår.

Nu spelar man ju Holmlund rätt i händerna. Hans livsluft är att synas i massmedia, oavsett vad han gör för utspel i stort och smått. Nu har han lyckats med exakt detta. Grattis. Han dominerar nyhetsflödet i två dagar, han behöver inte möta sina motståndare i öppen diskussion, och om en vecka är frågan i sig glömd. Precis som vanligt i det lokalpolitiska debattskeendet i Umeå.

Jag är förvånad över att debatten ställdes in, bara för att Holmlund valde att ta en ledig kväll. Genom att agera på det här sättet, så ger man Holmlund en ännu mer unik position – han kan nu välja om det ska bli debatter eller ej, oavsett hur många andra debattörer som skall delta.

En genomförd paneldiskussion med fem deltagare, och en tom stol, hade varit en betydligt bättre lösning än att som nu bara ställa in arrangemanget.