Som jag tidigare skrivit, så kommer jag här på bloggen att börja lägga ut de insändare och debattartiklar som jag har fått införda i papperstidningen. Detta eftersom många numera endast läser tidningar på nätet.
I dagens VK fick jag följande publicerad:
Sjukfrånvaron halverad men mycket arbete återstår
År 2002 brottades Umeå kommun med extremt höga sjuktal för sin personal. En målsättning om halverad sjukfrånvaro antogs, och genom olika förebyggande insatser och andra aktiviteter skulle man nå målet på tre år. Idag är vi där. Det tog närmare åtta år. Men ännu återstår mycket arbete innan vi kan vara nöjda.
Sjukdagarna per anställd och år har minskat från 33,4 dagar till 15,5. Sjukfrånvaron i procent har minskat från 13,1% till 6,4%. Långtidssjukskrivningarna har minskat från 1273 till 428 personer.
Det är ingen tvekan om att det är ett helt annat fokus på arbetssituationen och hur personalen mår nu, jämfört med tidigare. Samtidigt är det svårt att veta hur mycket som beror på kommunens egna insatser kontra det som sker över hela riket och de nationella insatserna. I Sverige har vi den lägsta sjukfrånvaron på 27 år, så det vore ju konstigt om inte Umeå kommun följde samma trend.
Det som jag tycker är mycket bekymmersamt är att Umeå kommun fortfarande har högre sjukfrånvaro än andra jämförbara kommuner. Personalen, som är vår viktigaste resurs, har det således sämre än om de jobbade i någon av de övriga kommunerna beträffande sjukfrånvaron.
Mycket arbete återstår alltså. Det handlar mycket om det lokala ledarskapet på våra arbetsplatser. Det handlar om att ge ökat självbestämmande till personalen ute på enheterna och mer inflytande över sin arbetssituation. Det handlar också om att ge rättvis lön och erkännande över de ansträngningar som våra anställda lägger ned varje dag på sina arbetsplatser. För att nämna några faktorer.
Anders Ågren
Kommunalråd, M
Umeå
