För att vända utvecklingen i vården krävs välfungerande hälsocentraler

I Region Västerbottens version av sjukvård satsas det ensidigt på de centrala administrativa enheterna. Den ene med finare titel än den andra. Administrationen sväller och frodas med en aldrig sinande ström av strateger, planerare, utvecklare, handläggare och kommunikatörer som fjärrstyr de yrkesprofessionella genom alltmer detaljerade visioner, policys, planer, mål, indikatorer, kommunikationsplaner, riktlinjer och manualer. De skapar onödig administrationstid i kärnverksamheten till en mycket begränsad patient- och medborgarnytta. På myntets baksida svälter kärnverksamheten och går på knäna i en accelererande brist på vårdplatser, sjuksköterskor, distriktssköterskor, distriktsläkare och vårdnära administrativ personal. Nu är det dags att byta kurs och genomföra genomgripande förändringar. När det gäller primärvården presenterar nu Moderaterna 10 förslag med förbättrande åtgärder som skyndsamt borde genomföras. I denna artikel beskriver vi några av dessa förslag.

Vi konstaterar att primärvården i Västerbotten är på väg utför med en rasande fart. Personalen flyr den usla arbetsmiljö som råder. Den enskilt viktigaste åtgärden för att återställa primärvårdens fortsatta utveckling och dess personals framtidstro är att fatta beslut om och genomdriva ett listtak för varje distriktsläkare enligt Socialstyrelsens rekommendationer 1 distriktsläkare per 1 100 invånare. Osäkerhet kring arbetets innehåll och omfattning samt ovisshet kring vad morgonda­gen för med sig utgör negativa faktorer för en sund, hälsosam och god arbetsmiljö. Det är därför utomordentligt viktigt att detta måltal sätts och att man strävar mot att verkligen uppfylla det. Det indikerar att man tar primärvårdens bekymmer på allvar.

I ett tydligt och välfungerande sjukvårdssystem är det av stor vikt att man som invånare vet vart man ska vända sig när man är sjuk. I en nyligen publicerad rapport från Myndigheten för vård- och omsorgsanalys poängteras särskilt vikten av ett fastläkarsystem, inte bara för patienten utan även för läkaren. En tilldelad fast läkare skapar trygghet hos invånarna och därför ska alla invånare listas på en fast, namngiven distriktsläkare. Under en övergångsperiod tills alla är listade på en fast läkare kan man upprätta vakanta listor som hyrläkare eller andra specialiteter kan bemanna alternativt lista patienter på en hyrläkarvårdcentral som tillhandahålls av regionen. När nya specialister i Allmänmedicin eller ST-läkare tillkommer kan dessa listor succesivt bemannas av de nya specialisterna/ST-läkarna. Fokus ska läggas på att snabbast ta regionen ur den bristsituation vi har i primärvården idag.

Vidare är det nödvändigt att i högre grad prioritera ST-utbildningen till specialister i Allmänmedicin. Från flera andra reg­ioner finns exempel på att man markant ökat ST-tillsättningen i primärvården för att i framtiden kunna lösa bristen på distriktsläkare och kunna satsa på nära vård. Reg­ionen bör skyndsamt följa dessa exempel. Det finns även en stor brist på distriktssjuksköterskor som man behöver komma till rätta med.

Framtidens kompetensförsörjning är en jätteutmaning och ödesfråga. Det vi kan vara helt säkra på är att det är helt ohållbart att behålla de arbetsformer och strukturer vi har idag då det helt enkelt inte kommer att finnas tillräckligt med arbetsföra personer för det.

Över tid har regionledningen satsat på att bygga ut den icke vårdnära administrationen och centraliserat organisationen alltmer. Mindre basenheter har samlats ihop till mycket stora komplexa och svåröverskådliga organisationsenheter. Verksam­hetscheferna för dessa stora enheter har fråntagits mandat och befogenhet att styra och därmed förutsättningarna för att leda. Vi måste bort från ”kontrollsamhället” och börja lita på medarbetarna. Vi har under en lång tid föreslagit ett tydligare ledarskap baserat på tillit till vårdprofessionen i hur vårduppdraget ska utföras. De många och otydliga chefsleden måste bli färre där medarbetare och chefer vet vem som leder och bestämmer. Mandat och befogenheter måste till­baka till den enskilda hälsocentralen. Idag är det ytterst få läkare som är verksamhetschefer i primärvården. Att i högre grad eftersträva fler läkare som verksamhetschefer kommer sannolikt att vara rekryteringsbefrämjande då verksamhetsche­fens utbildningsbakgrund många gånger har betydelse för hur nöjda läkarna är med ledarskapet, hur de upplever sin arbetsmiljö och inte minst patientsäkerheten. Samti­digt behöver det etableras en kultur där det är lättare att under en tid ta ett ledaran­svar och sedan gå tillbaka till den kliniska verksamheten.

Nicklas Sandström (M)

Regionråd i opposition

Ulf Wahllöf (M)

Distriktsläkare, specialist i Allmänmedicin

1: a ersättare i regionfullmäktige

Artikeln är publicerad på VK-debatt, länk här.