Kategori: sjukvård

Vårdplatsbristen i Västerbotten är värst i landet 

Av , , Bli först att kommentera 3

Region Västerbotten har den sämsta tillgången till vårdplatser i landet, enligt en nationell sammanställning (DM nr 7/24). Det som vägs samman är beläggningsgrad, överbeläggningar och utlokaliserade patienter, där den sammantagna bilden är urusel för Västerbotten. Konsekvenserna av att inte kunna erbjuda bemannade vårdplatser är omfattande och inkluderar bristande patientsäkerhet, en mycket ansträngd arbetsmiljö för vårdpersonal samt längre vårdköer.

Att vårdköerna blir längre visar sig i att endast 47 procent av länets invånare får sin operation eller åtgärd inom vårdgarantins gränser. I Region Jönköping får 89 procent detta. Vi står alltså inför djupgående problem med hur sjukvården fungerar. Förutom att den politiska ledningen, bestående av de rödgröna partierna, behöver låna pengar för att kunna betala ut löner, har regionen även landets sämsta tillgång på vårdplatser och möjligheter att få vård i tid. Detta måste bli en tankeställare för den rödgröna politiska majoriteten att faktiskt lägga fram förslag på att börja åtgärda problemen. Från Moderaterna och de borgerliga partierna har vi presenterat ett batteri av åtgärder.

Efter nästan 50 års oavbrutet socialdemokratiskt styre har problemen med ekonomin, den administrativa överbyggnaden, den bristfälliga personalpolitiken och de långa vårdköerna förvärrats. Utan förändring kommer länets invånare att bli allt mer skuldsatta för att finansiera utbetalningen av vårdpersonalens löner. Denna negativa trend måste brytas genom ett nytt borgerligt politiskt ledarskap.

 

Besök på Läkemedelscentrum

Av , , Bli först att kommentera 3

Igår träffade jag Läkemedelscentrum som omfattar klinisk farmakologi i Umeå, läkemedelskommittén, läkemedelsförsörjning, ELINOR (evidensbaserad läkemedelsinformation i norr) och klinisk farmaci – läkemedelsgenomgångar för ett samtal om de utmaningar och möjligheter som de ser framför sig. Verksamheten har ett omfattande och viktigt uppdrag att säkerhetsställa ändamålsenlig, säker och jämlik användning av läkemedel som även är kostnadseffektiva samt agerar ett viktigt stöd till det ekosystem som sjukvården är. En del av arbetet syftar till att underlätta förskrivning av rekommenderade läkemedel t ex genom ordinationsmallar, i synnerhet vid dyra terapier. Mycket av samtalet kom att kretsa på framväxten av nya dyra läkemedel för mycket sällsynta indikationer och patientgrupper. Även om det sker en positiv utveckling på området och terapier som gör skillnad på riktigt är det långt ifrån allt som rättfärdigar det mycket höga pris som dessa läkemedel gör anspråk på.

Man ur huse i Lycksele för att visa sitt stöd för BB

Av , , Bli först att kommentera 9

Igår deltog flera hundra Lyckselebor och från övriga delar av inlandet på en manifestation för stöd för BB och visa sitt missnöje med att det är på väg att försvinna. Jag var en av talarna och detta var det anförande jag höll:

Vi har idag samlats här för att visa vårt helhjärtade stöd för en trygg och säker förlossningsvård i hela länet. Inte minst i inlandet som har mycket stora avstånd att ta sig ned till närmaste förlossningsklinik längs kusten. I normalfallet för en gravid kvinna och dess familj innebär varje mil ett tufft lidande. När milen blir fler i kombination av snöstorm och halt väglag blir det på gränsen till helt outhärdligt. Det vet Viktoria från Lycksele om som berättade för media om att hon har svårt att sova på grund av rädslan av att något skulle bli fel eller skulle hända längs vägen.

BB i Lycksele är inte bara viktig för alla familjer utan även utgör även en symbol för vilket inland vi vill se i framtiden. Vi vet att för att behålla och få nya innevånare att flytta till landsbygd krävs utöver jobb och goda möjligheter till fritidsaktiviteter även en trygg vård och omsorg. Där utgör BB en hörnsten i det vårt gemensamma samhällskontrakt till alla som bor och verkar i vårt inland.

Jag vill framhålla och betona att problemen för Lycksele lasarett och inlandssjukvården är långt mycket större än bara BB. Precis som framkom i den så kallade BB-rapporten och något som läkarförbundet understryker så utifrån den negativa spiralen pågår är även Lycksele som akutsjukhus hotad. Om utvecklingen fortsätter som den gör nu så är risken överhängande att Lycksele lasarett blir ett produktionssjukhus likt vad Sollefteå har blivit. Därför är frågan om att behålla förlossningen så mycket viktigare då det är en mycket viktig del i en helhet av att kunna upprätta hålla ett akutsjukhus för vårt inland.

Från Moderaterna och Alliansen har vi under en mycket lång tid i våra alternativa förslag valt att prioritera förlossningsvården i länet. För vi såg detta komma. Faktum är att vi redan för 1,5 år sedan efterlyste en handlingsplan för att rädda förlossningsvården i länet. Trots det finns det ingen sådan politiskt beslutat plan ännu. Än mindre de resurser och prioriteringar som krävs. Att barnmorskor säger upp sig är en stark signal om att arbetsmiljöåtgärder krävs. Scheman behövs ses över och det är även fullt rimligt att även barnmorskor ska kunna ta ut sin sommarsemester varje år. Vi vill uppvärdera barnmorskornas utbildningsbakgrund, att de har dubbla legitimationer ska synas i lönekuvertet. Det behövs också fler utbildningsplatser på barnmorskeutbildningen. Vi ser även behov av se över de villkor som gäller för läkare och är beredd att pröva ännu mer åtgärder för att få gynekologer och barnläkare att vilja jobba på Lycksele lasarett.

Det är tydligt att det finns en politisk enighet om att vi ska ha 3 förlossningskliniker i länet. Däremot förpliktigar det ett ansvar att säkerhetsställa att det faktiskt kan vara på det sättet. Såväl nu, som i framtiden. Det är ytterst ett politiskt ansvar. Inte den lokala avdelningschefen. Inte berörd verksamhetschef. Inte heller hälso- och sjukvårdsdirektören. Det ansvaret vilar mycket tungt på Socialdemokraterna som haft detta ansvar i nästan 45 år. Att krympa ifrån det ansvaret är fegt och oansvarigt.

Det går att vända utvecklingen. Det har faktiskt aldrig funnits så många barnmorskor i Västerbotten som nu. Vi har en läkarutbildning i Umeå. Problemet är bara att den personaln som krävs för att ha BB öppet i Lycksele väljer att göra annat än att jobba i förlossningsvården. Det borde alltså gå, med vilja och kraft, vidta de åtgärder som krävs för att vända utvecklingen och rädda BB i Lycksele. Att vi samlats här idag är en tydlig signal om att viljan finns. Nu återstår bara de politiska besluten.

Dags att byta ut S-ledningen i regionen!

Av , , 2 kommentarer 7

DAGS ATT BYTA UT DEN S-LEDDA MAJORITETEN I REGIONEN – FÖR ATT RÄDDA NUS

Läget på NUS har gått från ansträngt till kris. Lägesbilden är på inget sätt ny utan varit en del av en långsiktig trend där universitetssjukhuset sakta men säkert urholkats år efter år. Region Västerbotten är det län som stänger flest vårdplatser i landet under sommaren. Men redan innan sommaren antalet vårdplatser nere på historiskt låga nivåer.

Larmrapporterna har avlöst varandra från chefer och personal.

Men hur har regionen hamnat här? Framför allt på grund av en svag politisk socialdemokratisk ledning som prioriterat annat före patientvård. Den regionala övergripande byråkratin i Region Västerbotten har under åren svällt ut kraftigt. Sedan 2018 har ej vårdnära administrationen ökat med nästan 20 % medan antalet sjuksköterskor bara med 1,3 %. Det här håller inte.

Några av våra förslag för att vända utvecklingen:
✅ Spara 200 miljoner kronor på administration, överbyggnad och ej vårdnära verksamheter för att prioritera på vården!
✅ En stor personalsatsning på 70 miljoner som ska gå till en utökad lönepott, personalfond, karriärvägar samt förbättrad arbetsmiljö på vårdavdelningar med hög vårdtyngd!
✅ 100 miljoner till avdelningarna för att korta de långa vårdköerna
✅ 30 miljoner mer till förlossningsvården i hela länet för att bidra till en lösning av förlossningskrisen!
✅ Avdelningarna och chefer ska ha mer makt och ansvar över beslut och ekonomi
✅ Det ska löna sig bättre att utbilda och kompetensutveckla sig och alla yrkesgrupper ska ha karriärvägar.
✅ Bättre löneutveckling för specialistutbildad vårdpersonal

Det akuta vårdkaoset kräver ett politisk ansvarsutkrävande

Av , , Bli först att kommentera 7

Larmrapporterna om den extremt pressade situationen på länets sjukhus avlöser varandra. Som situationen ser ut nu är det mer en tolkningsfråga huruvida man klarar av vårdens akutuppdrag när prioriterade canceroperationer förskjuts framåt i tid. Det är lätt att glömma att Norrlands universitetssjukhus (NUS) har ett mycket större uppdrag än bara länet då det är ett specialistsjukhus för hela Norrland. Detta uppdrag klaras inte av just nu vilket gör att våra grannlän skickar patienter till andra regioner.

Hos den ansvariga socialdemokratiska majoriteten verkar det som om försvarslinjerna är att de inte såg detta komma alternativt att det är någon annans fel. Detta trots att det i åratal påtalats om den urholkning som skett av den patientnära vården. När det gäller nutid så inkom redan i februari en skrivelse till regionledningen från ett flertal verksamhetschefer. Skrivelsen var en orosanmälan inför sommaren. Där liknades situationen redan då som en översvämning i ett badkar. ”Vattnet strömmar över kanten på badkaret”. ”…vår nuvarande hantering är att tillgängliga resurser försöker hålla golvet torrt”. Man efterlyste  konkreta beslut om vårdplatser och vårdpersonal för att kunna lösa situationen. Det framhölls att det under året har det aldrig varit så få öppna vårdplatser öppna någonsin. Det som beskrivs i denna skrivelse  är ett läge som det ser ut  när vården ska fungera som bäst och produktionen gå på för fullt. I samma orosrapporter och i andra redogörelser av läget så befarar personal och chefer att sommarsituationen kommer bli än värre. Inte minst då behovet av vård inte avtar särskilt mycket under sommarmånaderna. Nu är vi där och situationen behöver hanteras utifrån att hantera krisen dag för dag.

Lägesbilden är på inget sätt ny utan varit en del av en långsiktig trend där universitetssjukhuset sakta men säkert urholkats. 2010 fanns närmare 700 vårdplatser, för fem år sedan cirka 400 och nu under sommaren är siffran cirka 310. Den förändringen hör framför allt ihop med personalbrist i den vårdnära verksamheten även om den medicinska utvecklingen med ökad dagkirurgi/poliklinisering kan förklara en del. Emellertid så har stora delar av de tyngst belastade vårdavdelningarna nästan hela sitt intag av patienter via akuten. Det inflödet är inte något vi genom beslut om stabsläge, neddragen primärvårdjour på något sätt ändrar på. Det här inflödet handlar oftast om väldigt vårdkrävande patienter som få personer ska hantera på kort tid. Det kan vara akuta förgiftningar, drunkningstillstånd, uttorkning, anorexipatienter med ett BMI runt 11, multisjuka äldre där en demens föreligger, benbrott, hjärtinfarkter. Det kan vara du och jag eller våra anhöriga.

Problemet var att redan i våras att när vården skulle flyta på som bäst är det stora överbeläggningar och akut brist på vårdplatser. Patientinströmningen tar inte sommar-semester för att det är sommar. De krävs ett fungerande akut omhändertagande. När då antalet vårdplatser halveras ytterligare en gång så är det inte konstigt att vårdplatserna tar slut och det blir mycket stora överbeläggningar. Detta leder till en patientosäker vård, extremt pressad och dålig arbetsmiljö för vårdens medarbetare. Samvetsstress och ”världens roligaste jobb” känns inte särskilt kul alls. Förutom det praktiska arbetet med att ta om hand om patienterna så ställer vi en extremt hög moraliskt-etisk press på våra medarbetare i den direkta vården då man ska prioritera mellan vilka individer som ska tilldelas vårdplats och vilka som ska skickas hem. De som jobbar närmast patienterna slutar eller söker sig till jobb som inte har den typen av arbetsuppgifter.

Hur har regionen hamnat här? Framför allt på grund av en svag politisk socialdemokratisk ledning som prioriterat annat före patientvård. Den regionala övergripande byråkratin i Region Västerbotten har under åren svällt ut kraftigt. Sedan 2018 har ej vårdnära administrationen ökat med nästan 20 % medan antalet sjuksköterskor bara med 1,3 %. Därtill har vårdplatserna minskat med 9 % och mängden chefer ökat med samma siffra. Det finns dessutom goda skäl att anta att av de cirka 2900 sjuksköterskor som jobbar i regionen är det allt färre som jobbar patientnära.

Vi behöver prioritera våra resurser på rätt sätt. Det skulle kunna frigöra genom att prioritera det som är viktigt på riktigt. Då kan vi frigöra resurser för den direkta vården. En av de viktigaste prioriteringarna är att förbättra arbetsmiljö, karriärvägar, fortbildning och löner för de yrkesgrupper som sköter den patientnära vården som bedrivs året runt dygnets alla timmar. Det duger inte att Västerbotten ligger i botten när det gäller löner. Mandat och befogenheter måste flyttas närmare första linjens chef som gör att det vårdnära ledarskapet har förutsättningar att lyckas med sitt uppdrag. Antalet vårdplatser måste bli fler och differentieras så att det finns en mellanvårdsavdelning (intermediärvård) samt i samverkan med Umeå kommun skapa en utskrivningsavdelning för patienter som inte behöver sjukhusvård men en högre vårdnivå än vad ett särskilt boende kan erbjuda.

För att ta oss ur vårdkaoset och krisen behövs det ett nytt politiskt borgerligt ledarskap. Ett ledarskap som vill utveckla och inte avveckla NUS som ett starkt och välfungerande universitetssjukhus. Vi behöver prioritera vårdpersonal, vårdplatser och en fungerande sjukvård. Ett ledarskap som kan få vården att hänga ihop bättre och skapa en framtidsoptimism bland vårdens medarbetare.

 

Nicklas Sandström (M)
Regionråd i opposition

Anna Hedman (M)
Avdelningschef på Norrlands universitetssjukhus
Kandidat till Regionfullmäktige

Tobias Kyrk (M)
Läkare på Norrlands universitetssjukhus
Kandidat till Regionfullmäktige

 

Artiklen är publicerad på VK-debatt, länk här.

Primärvårdskollapsen i Skellefteå och länet måste åtgärdas  

Av , , Bli först att kommentera 2

I början av maj bjöd Alliansen i Region Västerbotten in allmänheten till ett öppet möte för att diskutera situationen i primärvård i Skellefteå. Distriktsläkarföreningen gav en mycket tydlig bild av att läget var djupt problematiskt och att det dagens cirka 12 distriktsläkare måste ökas med 40 för att nå en rimlig nivå och en dräglig arbetsmiljö. Till det saknas det ett flertal andra yrkesgrupper för att få en fungerande primärvård. Utöver det krävs nya ändamålsenliga lokaler och ett bättre samarbete med sjukhuset.

Ytterst ansvarig för situationen är de styrande Socialdemokraterna. De har under årtionden blundat för problemen utan att vidta nödvändiga åtgärder för att vända utvecklingen. Det går inte att hävda att det är svårt att rekrytera till den växande staden Skellefteå. Orsaken handlar i praktiken om att Regionen inte är en tillräckligt attraktiv arbetsplats att jobba på. Vi behöver få en långsiktig handlingsplan på plats som skapar en framtidstro inom primärvården. Det handlar i grunden om att skapa en hållbar arbetsmiljö för samtliga anställda där uppdrag och resurser hänger ihop. Förutsättningar för kompetensutveckling behöver säkras, listningstak behöver övervägas och förutsättningarna för att kunna påverka sin arbetssituation förstärkas. Vi föreslår utöver det en resursförstärkning till primärvården samt en välkomnande inställning till att privata alternativ kan etablera sig. Idag saknar Skellefteå helt andra alternativ att vända sig till, vilket är tämligen unikt för en så pass stor stad.

Privata utförare är dock bara en del av helheten. Problemen i primärvården är så pass allvarliga och djupgående att det kommer att ta både tid och resurser för att vända utvecklingen. Men en sak är säker: att en kursändring bara går att åstadkomma genom ett nytt ledarskap för vården i länet och i Skellefteå.


Allians för Västerbotten

Nicklas Sandström(M)
Regionråd i opposition

Ewa-May Karlsson (C)
Gruppledare

Maria Lundqvist Brömster (L)
Gruppledare

Hans-Inge Smetana (KD)
Gruppledare

 

Artikeln är publicerad på Norran.se, länk här.

Bra respons på alliansmöte om primärvården

Av , , Bli först att kommentera 2

Igår arrangerade Alliansen ett öppet möte om primärvården i Skellefteå. Glädjande nog var det fullsatt. Under kvällen kom vittnesmål om hur det är att jobba i primärvården, vad som händer när det gäller lokaler samt möjligheten att bättre kunna nyttja privata utförare. Det blev mycket bra inspel från såväl inbjuda gäster som en engagerad publik där många har eller hade kopplingar till sjukvården i Skellefteå. Det krävs helt uppenbart ett nytt ledarskap för vården i länet för att vända utvecklingen.

Det som har gått sönder i vården behöver byggas starkt igen. Vi behöver en vård vi kan lita på.

Av , , 2 kommentarer 2

År 2021 påminde oss återigen om allvaret och de stora strukturella problem och utmaningar hälso- och sjukvården i Västerbotten har. Pandemin har på många sätt blixtbelyst just detta. Förvisso är det inget nytt för dem som valt att lyssna på vårdens medarbetare som påtalat detta under många år. För alla som lyssnat på alla de berättelser ifrån patienter med stora behov som fått vänta ibland flera år på att få sin behandling. Många av dem är glädjande nog nöjd med vården när de väl har fått den. Dessa allvarliga problem är inget nytt utan fanns redan före pandemin. Pandemin har bara förvärrat dem.

Senast förra veckan var det Lennart som vittnade om att smärtan är olidlig i väntan på operation. Ungefär samtidigt gjordes vårdpersonalen på en av länets största kliniker en anmälan till arbetsmiljöverket om bristande arbetsmiljö. I närtid berättade Emelie, Kajsa och Jonna om att de inte står ut i väntan på att deras barn ska få hjälp från BUP. Det är bara från förra veckan. Exemplen är så många fler.

Ett flertal anmälda avvikelser såväl under 2021 som tidigare och nu i närtid beskriver händelser där vården på grund av resurs eller vårdplatsbrist har tvingats bortprioritera eller senarelägga medicinska åtgärder eller flytta patienten mellan vårdavdelningar. Resultatet för den enskilda patienten är en betydligt försämrad medicinsk situation, utvecklingen av komplikationer eller så har det i värsta fall bidragit till patientens död. Vi har i många avseenden en dysfunktionell vård som på grund av resurs eller vårdplatsbrist leder fram till dyra och dåliga lösningar för såväl patienter som skattebetalarna.

Herr ordförande

2021 års årsredovisning är bara ett i raden av konsekvensen av åratal av politisk försummelse och vanstyre av vården i länet. Det är så uppenbart att den socialdemokratiskt ledda majoriteten även under 2021 misslyckats med att styra, leda och utveckla sjukvården i länet. Det gör nu att vi har en akut situation där vårdpersonal bävar inför hur sommaren ska bli när antalet vårdplatser ska minskas ytterligare. Redan i februari började de första interna orosrapporterna inför sommaren komma. Det finns tveksamheter om ens akutuppdraget under sommaren kommer att kunna hanteras. En situation som ser likvärdig ut i hela länet. Under 2021 var BB i Lycksele stängt två gånger. Trots mycket tydliga krav från verksamhet och barnmorskorna om akuta åtgärder så att detta inte inträffar igen så står vi inför en sommar där endast ett mirakel skulle medföra att BB i Lycksele inte sommarstänger återigen. För att vara tydlig så ska inte vårdens planering och bemanning utgå från tron om mirakel, det finns det andra som får syssla med.

För NUS del ser vi att 2021 har varit del av en långsiktig trend där en urholkning ständigt sker av möjlighet att erbjuda högkvalitativ vård för länets och den norra sjukvårdsregionens patienter. När fokus bara är att hantera dagsaktuella akuta situationen minskar också möjligheten att bedriva forskning och utveckling. Detta kommer framför allt märkas om några år då områden där vi idag är starka och delvis internationellt ledande förvandlas till att vara hjälplöst efter andra universitetssjukhus och länder. Även om det skett investeringar på NUS så är det inte ens i närheten av behovet för att hantera nuet, än mindre hantera de strategiska behov som är nödvändiga på några år sikt. Inte minst i arbetet med de nationella processerna kring vart den mycket sällanförekommande högt specialiserade vården ska bedrivas. Att vara ett riktigt kvalificerat universitetssjukhus med bland annat läkar- och tandläkarutbildning är inget som går att ta för givet utan en position som måste försvars varje dag.

Herr ordförande

När det uppstår ett gap mellan vad chefer samt politiker säger och vad vårdpersonalen och patienterna upplever ute i verksamheten skadas förtroendet för ledningen. Den politiska S-styrda majoriteten lovar år efter år att det ska satsas mer på kärnverksamheten, men varje år blir det tuffare och tuffare att få verksamheterna att gå ihop på ett patientsäkert sätt. I stället ökar den ej vårdnära administrationen dubbelt så mycket som läkare och omvårdnadspersonal. Trots tomt prat om åtgärder för att få en ekonomi i balans har regionen fortsatt ett strukturellt underskott på 200 mkr. Den så kallade omställningsplanen var inget annat än ett luftslott.

Vi behöver prioritera det som är viktigt på riktigt som kan frigöra resurser till den direkta vården. En av de viktigaste prioriteringarna är att förbättra arbetsmiljö, karriärvägar, fortbildning och löner för de yrkesgrupper som sköter den patientnära vården som bedrivs året runt dygnets alla timmar. Om vi lyckas där är det möjligt att rekrytera och behålla vår personal. Utan personal kan vi inte säkerhetsställa att vi har ett starkt universitetssjukhus, fungerande akutsjukhus i Skellefteå och Lycksele samt en fungerande primärvård.

Herr ordförande

Det som har gått sönder i vården behöver byggas starkt igen. Vi behöver en vård vi kan lita på. En vård utan köer. En vård där att träffa patienter och bota, lindra och trösta patienter är viktigare än att skriva rapporter som ingen har efterfrågat.  Regionen behöver en nytt politiskt, borgerligt, ledarskap som kan få vården att hänga ihop på ett bättre sätt och skapa en framtidsoptimism bland vårdens medarbetare. Ett ledarskap som tar tillvara våra fantastiska medarbetares vilja och engagemang när säger att de har världens bästa jobb som gör skillnad på riktigt men att det finns problem som måste fixas. Ett ledarskap som skapar framtidsoptimism inför de problem som måste lösas och hantera de utmaningar som vi står inför. Helt enkelt något som vi inte har idag men som vi kan få efter nästa val.

 

Avslutningsvis yrkar jag bifall till alliansen yrkande och protokollsanteckning.

 

Endoskopi

Av , , Bli först att kommentera 4

I veckan har jag proat på Kirurgcentrum. Jag fick bland annat följa med verksamhetschefen som även delvis jobbar kliniskt. Där fick jag ta del av hur han genomförde två avancerade operationer genom endoskopi. Ingrepp som utförs på få andra universitetssjukhus. Under mitt besök hann jag samtala med många i personalgruppen på Endoskopienheten om hur de såg på sin arbetssituation. Något som var påfallande var hur ansträngt läget var och inte minst utifrån att vårdköerna var så extremt långa. Många som inte bedöms vara akuta kan numera få vänta minst 7 månader, och sannolikt blir det över 1 år. Det får så klart många följdverkningar. Inte minst för alla de patienter som står i vårdkö. Fick även med mig många kloka förslag på lösningar men även en stor vädjan till nya politiska beslut som kan vända utvecklingen.