Omänskligt bollande av äldre måste få ett stopp

Min debattartikel från tisdagens VK:

Omänskligt bollande av äldre måste få ett stopp

Svensk sjukvård fungerar generellt mycket bra och ger mycket goda resultat. Tyvärr finns det en grupp av multisjuka, ofta äldre, som har stora behov av vård och omsorg som faller mellan stolarna i välfärdssystemet. Denna grupp bollas runt i vårdapparaten utan att någon tar ett helhetsansvar.

Det är framför allt mellan kommun och landsting som problemet är som störst. Vården för dem är i dag okoordinerad och fragmentiserad. Den här gruppen ingår i den lilla grupp av befolkningen, cirka fem procent, som konsumerar mer än 50 procent av vårdens resurser. Här finns en av de största möjligheterna att effektivisera och få en lägre kostnad samtidigt som vi kan skapa bättre vård och omsorg för den kroniskt sjuka patienten.

Totalt skrevs 1 121 823 personer ut från sjukhus år 2014 i Sverige. Av samtliga utskrivna fick 334 420 personer fortsatt hälso- och sjukvård av kommuner, medan 221 221 personer fick omsorgsinsatser. Bland dessa utskrivna med fortsatta behov fick 53 763 personer både vård och omsorg. Av dessa sköra personer, varav flertalet var kvinnor 80 år eller äldre, återinskrevs 48 procent på sjukhus inom 30 dagar. I Västerbotten är motsvarande siffra 54 procent. (Socialstyrelsen 2017). Alltså i gruppen 80 år eller äldre så kommer hälften av dem som just skrevs ut från sjukhuset, och ansågs medicinskt färdigbehandlade, således tillbaka inom en månad.

Återinskrivningar har också visat sig förekomma för personer i livets slutskede. Av de 88 976 personer som avled år 2014 i Sverige var 8,2 procent inskrivna två eller fler gånger på sjukhus under sina sista 30 dagar i livet. Detta vansinniga bollande fram och tillbaka är många gånger orsakat av stora brister i samverkan mellan sjukhusvården, primärvård och kommunernas vård och omsorg. Detta måste brytas!

Ett flertal internationella studier har funnit att antalet återinskrivningar kan minska om det sker en individuell planering som kombineras med geriatrisk bedömning, stöd och utbildning till patienter och anhöriga, samt följer upp patienten efter utskrivning. Detta har bekräftats av senare forskning, som även funnit att vårdtiden på sjukhus kan förkortas med hjälp av en individuell planering, till skillnad från rutinmässig utskrivning. En annan positiv effekt av ett sådant arbetssätt är att patienter blir nöjdare med vården.

Andra konkreta åtgärder som måste komma på plats eller förstärkas är utskrivningsteam, ökad användning av teknik i samband med utskrivning, såsom videomöten, ett mer proaktivt arbetssätt med fokus på att förhindra att personen skrivs in i slutenvården i onödan och en fast vårdkontakt i primärvården. Stuprören mellan kommun och landsting gällande dokumentation måste brytas. Ett positivt exempel är Kronoberg som infört ett gemensamt dokumentationssystem som innebär att dubbeldokumentation undviks. Behörig personal kan både läsa och skriva in information, oavsett huvudman eller utförare.

I Sverige har antalet vårdplatser på sjukhus successivt minskat över tid (från 25 298 platser år 2012 till 23 885 platser år 2015). Internationellt sett har Sverige numera få vårdplatser per invånare. Även antalet korttidsplatser har minskat i kommunerna (med 12 % mellan år 2008 och 2012). Andelen äldre än 65 år som bor på särskilt boende har minskat (från 8% till 4% mellan åren 2001 och 2014). Det är också väl känt att andelen äldre i befolkningen ökar kraftigt de närmaste åren, vilket tillsammans med den medicinska och tekniska utvecklingen har medfört ett större behov av vård och omsorg. Detta blir en ekvation som är svår att få ihop om inte samverkan och stödet nära hemmet och i kommunal omsorg blir bättre.

För att detta omänskliga bollande av våra äldre och multisjuka ska få ett slut måste det till politiska åtgärder och beslut. Från moderaterna vill vi bidra och komma med de lösningar som krävs för att detta ska få ett stopp.