Region Västerbotten måste börja lyssna på vårdpersonalen

Läget i sjukvården i länet försämras i en allt snabbare takt. Framför allt beror det på bristen på sjuksköterskor som jobbar patientnära i dygnet runt vården. Det är framför allt där som det riktigt vårdtunga arbetet sker. Utifrån den personalpolitik som den styrande S-majoriteten bedrivit de senaste åren har man värdesatt måndag till fredag på kontorstid högre än dygnet runt arbete. Det gör att det många gånger inte lönar sig bättre att jobba helger och nätter framför att göra annat vårdarbete eller för den delen byta bana till en administrativ tjänst. Detta i kombination med att regionen under väldigt lång tid inte prioriterat att hänga på andra aktörer när det kommer till vårdlöner då man helt enkelt inte haft ekonomiska resurser för det. Det gör att regionen ligger i botten när det kommer till olika lönejämförelser mellan Sveriges 21 regioner. I stället har den administrativa överbyggnaden fått växa. Sedan 2018 har administrationen ökat med nästan 20 % medan antalet sjuksköterskor bara med 1,3 %. Därtill har vårdplatserna minskat med 9 % och mängden chefer ökat med samma siffra.

Det har steg för steg lett fram till en ohållbar personalsituation. Vårdpersonalen får inte den uppskattning som de förtjänar. Det har gått så långt att Vårdförbundet har sagt upp samverkansavtalet då man inte upplever att regionen lyssnar. Inte bara facken är kritisk utan även IVO riktar skarp kritik mot regionen. Det rimmar mycket illa då regionen har som ett av sina mål att vara en god arbetsgivare. Vi kan inte ha en situation där erfaren personal, som vi så väl behöver, lämnar regionen som arbetsgivare. Vissa lämnar yrket helt. Vi saknar i dagsläget cirka 150 distriktsläkare inom primärvården och bara på NUS cirka 200 sköterskor för att lyckas bemanna tillräckligt många vårdplatser.

Alliansen har genom åren lagt fram ett flertal förslag för att på sikt komma till rätta med den allvarliga situation som sjukvården befinner sig i. Något som inte fått gehör från S-majoriteten. Nu när situationen förvärrats än mer behöver prioriteringarna bli än tuffare. Det innebär att vi har förslag på åtgärder som riktar sig framför allt på att minska den administrativa överbyggnaden, höjda taxor och avgifter samt fokus på att få till en mer sammanhängande vård. Det betyder i klartext att minst 100 medarbetare som inte jobbar med vårdnära/direkt patientarbete skulle få lämna regionen. Det skulle också betyda att länsborna skulle få betala avgifter och taxor i nivå med övriga riket. Vi väljer att vara tydlig med detta, det menar vi är att ta ansvar för de utmaningar vi står inför. Men vi gör ändå nödvändiga prioriteringar som frigör resurser och satsningar på vårdpersonal. Vårdpersonalen är regionens viktigaste resurs.

Region Västerbotten behöver utöver prioriteringar på vårdpersonal en personalpolitik som gör att den nuvarande personalen vill stanna kvar och som lockar framtida medarbetare. Ledarskapet på alla nivåer är helt avgörande för att kunna lyckas med utmaningarna på kort och lång sikt. Regionen måste åstadkomma ett tillitsfullt och nära ledarskap. Mandat och befogenheter måste flyttas nedåt i organisationen. Första linjens chefer måste ges förutsättningar att kunna leda verksamheterna framåt. Politiken måste börja lyssna på dem som kan verksamheten bäst – personalen. Vårdpersonalen behöver bli fler som jobbar patientnära. För att detta ska vara möjligt krävs lönesatsningar och en god löneutveckling. Möjlighet till kompetensutveckling, olika karriärvägar och inflytande är nödvändigt. Det är först när det finns tillräckligt med personal som det på allvar går att komma till rätta med arbetsmiljö, vårdplatsbrist och ohälsosamma arbetstider.

Allians för Västerbotten

Nicklas Sandström (M)

Regionråd i opposition

Ewa-May Karlsson (C)

Gruppledare

Hans-Inge Smetana (KD)

Gruppledare

Maria Lundqvist Brömster (L)

Gruppledare