Gör om och gör rätt kring förslaget kring koncentration av högspecialiserad vård

Idag presenterar regeringen att de tänker gå vidare med förslaget om att koncentrera mer högspecialiserad vård. Det är klokt att koncentrera vård. Vården blir sällan bra om den som ansvarar för en viss sjukdom träffar för få patienter. Det gäller såväl högspecialiserad vård som den som är inomregional eller för den delen inom den nära vården.

Däremot är verkligheten inom sjukvården mycket mer komplex än så. Det är inte så att de olika landstingen har en anställd bara för en viss typ av ingrepp som bara utförs några gånger per år. Det hela kan liknas med ett mycket avancerad plockepinn där ett feldrag kan orsaka mycket oväntade dominoeffekter.

För Västerbottens del handlar det till exempel på neurokirurgi. Ett område som idag har för få patienter sett till det dygnet-runt-behov som finns. Om man i en mycket hafsig och illa genomarbetad process väljer att plocka ut delar kan det orsaka dramatiska effekter. Som i sin tur leder till nya oväntade händelser. Ett universitetssjukhus utan en fullskalig neurokirurgi har svårt i sin tur att upprätthålla en läkarutbildning.  Även om det inte går så långt riskerar det att sätta en förlorarstämpel som i sin tur gör att det blir extra svårt att göra rekryteringar och få forskningsanslag.

Det kan låta tillspetsat och det jag vill göra är att beskriva att värsta utfallsscenario. Riskerna med den process som Socialstyrelsen föreslagit är riskerna alldeles uppenbara att så kan bli fallet. Bland annat är min kritik att tidsplanen är extremt snäv i sammanhanget, kriterierna som satts upp är alldeles för allmängiltiga, beslut om att minska ned sin verksamhet ska tas i konsensus av professionen, ingen hänsyn har tagits till erfarenheterna av befintlig rikssjukvårdsnämnd, det saknas konsekvenser för akutuppdraget, avsaknad av syn på behov av att se hela vårdkedjor samt legitimitet saknas för processen bland huvudmännen.

Jag hoppas att Socialdepartementet med Annika Strandhäll (S) i spetsen tar till sig av kritiken och bygger en process för att koncentrera vård som har en legitimitet i vårdsverige. I den nya processen handlar det om att till exempel ge tid för arbetsgrupper att förankra och diskutera sina förslag inom och utanför regionen. Att det finns en tydlig struktur för hur oenighet ska hanteras och därmed vem som tar beslut. Sen finns det ett mycket stort behov av att ha en process för hur helheten ska gå ihop.