I senaste numret av Dagens medicin skriver min partikollega Ulf Wahlöf följande kring situationen i primärvården:
Vi måste få möjlighet att arbeta med det vi är bra på
Vårdpersonal vill göra ett så bra jobb som möjligt med det den är bra på och utbildad för, nämligen att träffa och ta hand om sjuka patienter. Över tid har det dock lagts till ett stort antal arbetsuppgifter, inte minst av administrativ karaktär, som inte upplevs som värdeskapande. Beklagligt nog är trenden negativ. Enligt McKinsey, 2019 går 19 % av arbetstiden för en läkare åt till administration och dokumentation på grund av en orimlig dokumentationsbörda. I en tidsanvändningsstudie av Ivarsson Westerberg m.fl. 2021 visas att administrativa arbetsuppgifter utgör en stor del av personalens arbete på vårdcentral men med vissa variationer mellan yrkesgrupper. Av läkarnas arbetstid utgjorde 36 % direkt patienttid, 34 % indirekt patienttid och 30 % utgjordes av övriga arbetsuppgifter. För sjuksköterskor är motsvarande siffror 42, 28 och 30.
Patienter som numera söker vård är inte bara fler utan deras efterfrågan på sjukvård överstiger ofta inte bara tillgången utan många gånger även behovet. Den mera digitaliserade vardagen med olika sociala medier och sökfunktioner används för att söka svar på upplevd sjukdom. Samhället är i en förändring, och sjukvården har kommit att bli ett surrogat som tar hand om allsköns hemlös problematik, som man kan tycka egentligen inte tillhör sjukvårdens kärnverksamhet och som det inte finns resurser till. Var finns civilsamhället, familjen, kamrater och vänner för alla dem som inte är så svårt sjuka att de behöver sjukvård?
Sjukvårdens andel av BNP har ökat från 5,5 % 1970 till 11 % i dag, och sjukvårdens utgifter från knappt 250 mdkr till 400 mdkr bara de senaste 20 åren. Orsaken till de ökade kostnaderna är komplex. En åldrande befolkning, nya dyra läkemedel, kostsam medicinsk teknik nämns som förklaringar. Andra, kanske ännu viktigare, förklaringar är en kraftig utökning av vad som anses vara vårdens uppgift, en svällande administration samt ett utbrett användande av onödiga medicinska insatser.
Vi räcker inte till, vi behöver bli fler. Distriktsläkarföreningen, DLF, har under mer än ett decennium arbetat och argumenterat för att en distriktsläkare inte ska ha hand om mer än 1 500 listade innevånare för att erhålla en acceptabel arbetsmiljö. Ett förhållande, som mot bakgrund av den under åren svällande administrationen med icke värdeskapande pålagor, istället kanske borde vara en distriktsläkare per 1 200 innevånare. Den arbetsmiljö som skulle kunna skapas med en bemanning som möjliggör förhållandet 1/1500 skulle kunna ge en stabil, eftertraktad och patientsäker bemanning på hälsocentralerna.
Emellertid utifrån måttet 1 500 personer per heltidsspecialist kan man, enligt aktuella siffror från DLF, konstatera att varannan stol står tom. Detta är förskräckligt och utomordentligt upprörande, vilket borde sätta skräck i Primärvårdsansvariga. Denna brist resulterar i att patienter har svårt att få en tid till läkare inom rimlig tidsrymd. Patienter skickas mellan olika hälsocentraler inom de s.k. klustren till den hälsocentral som för dagen har bästa bemanningen. Många som fortsatt ändå inte får en tid söker vård i stället hos nätläkare, länens akutmottagningar eller helt enkelt avstår att söka vård.
Bemanningsproblemen är så stora till följd av dålig arbetsmiljö att det nu till och med är svårt att bemanna även med stafettläkare på grund av att ingen vill arbeta under de urusla arbetsförhållanden som råder.
Vi behöver få arbeta med det vi är bra på och inte med en massa annat. Det finns en massiv skillnad mellan vårdens resurser och vad som anses vara vårdens uppgift. Vårdens resurser måste användas där de gör störst nytta och för dem med störst behov. Det behövs resurstillskott men var ska det tas? Vi måste helt enkelt, med de resurser vi har, börja prioritera vad som tillhör sjukvårdens kärnuppdrag.
Varför måste vården fullständigt köras i botten innan det blir en förändring? Det måste till kraftfulla åtgärder. Det behövs en långsiktig handlingsplan som skapar en framtidstro inom primärvården och en välkomnande inställning till privata alternativ och initiativ. Uppdraget bör begränsas och bättre definieras. Det handlar i grunden om att skapa en hållbar arbetsmiljö för samtliga anställda där uppdrag och resurser hänger ihop. Förutsättningar för kompetensutveckling behöver säkras, listningstak och listning på namngiven distriktsläkare med tillhörande vårdlag behöver komma på plats samt att förutsättningarna för att kunna påverka sin arbetssituation förstärks. Vidare behöver det ske ett systematiskt arbete med att minska det administrativa trycket på de legitimerade yrkesgrupperna genom att arbeta för att rätt kompetens används. Ansvar och befogenheter ska följas åt och vara så decentraliserade som möjligt. Beslut ska tas så patientnära som möjligt. Minska den onödiga och dyra byråkratin samt annan ej vårdnära verksamhet och omfördela dessa pengar till vårdens kärnverksamhet. Prioritera en köfri vård med hög tillgänglighet samt bättre villkor för vårdens medarbetare.
Ulf Wahllöf (M)
Distriktsläkare och f.d. verksamhetschef i primärvården
Kandidat till Regionfullmäktige i Region Västerbotten
Senaste kommentarerna