Infektionskliniken på NUS

Förra veckan var jag på prao på Infektionskliniken på NUS. Huvuduppdraget är allvarliga, ovanliga samt komplicerade infektionssjukdomar som kliniken har sin specialistkompetens inom. För att hantera infektioner gör man även på andra vårdavdelningar. Under dagen följde jag med undersköterskan Mohammed samt sjuksköterskorna Julia och Lisa i deras vardag på vårdavdelningen samt mottagningen. Det som lyfts fram är, som på andra avdelningar, att vårdtyngden, patientens vikt och komplexiteten ökar för varje år. Inte minst kopplat till en åldrande befolkning, klimatförändringar och en ökad förmåga att erbjuda alltmer vård till allt fler i en allt högre ålder. Det som jag särskilt reflekterade över under dagen är hur mycket arbetstid som går åt att hantera vårdens organisatoriska mellanrum. Alltså till exempel att sjuksköterskor får använda alltmer tid för att få kontakt med kommunens hemtjänst utifrån att vårdbehovet har förändrats. På grund av Prator (systemet som kommunicerar mellan regionen och kommunernas kring utskrivningsklara patienter) så hade exempelvis en utskrivningssjuksköterska ringt sju samtal till en mindre kommun för att få tag i en biståndshandläggare men ändå inte lyckats. Det i sig medförde längre vårdtider.