Anförande delårsrapport 2011

Mitt anförande igår på debatten kring delårsbokslutet på landstingsfullmäktige:

 

 

Ordförande, ledamöter och åhörare.

 

Jag är inte förvånad över att landstinget inte kommer att klara ekonomin. Det gick att förutsäga redan då budget presenterades från majoriteten.

 

Jag är inte förvånad över att vi inte kommer att klara målet om god ekonomisk hushållning och därmed inte bygga landstinget starkt inför framtiden. Att prognosen är bara 42 miljoner då det krävs 60 miljoner räcker inte. Det som är mest bekymmersamt är att prognosen för sjukvårdsverksamheten är minus 90 miljoner.

 

Jag är inte förvånad över att det socialdemokratiska landstingsstyrelseordföranden Peter Olofsson kommenterar delårsrapporten med att ”ni ska se nu att allt blir bra”.

 

Det som gör mig förvånad är att s-majoriteten inte gör något, utan sitter med armarna i kors. Och om det görs något så är det någon annans fel. Ibland kan man höra att regeringen ska göra mer. Men han glömmer berätta att det politiska alternativ som han företräder vill minska stödet till landstinget med 14 miljoner, detta i form av höjda arbetsavgifter för unga.

 

Till min förvåning så trots att landstingsstyrelsen i slutet av augusti tog del av delårsrapporten har ännu inte majoriteten vidtagit några åtgärder utifrån den. Min känsla är att man väljer att blunda och önska sig bort istället för att göra något åt det.

 

 

Min förvåning övergår bara till häpnad då det än så länge bara fortsätter att pratas. Problemet är bara med goda intentioner och höga förväntningar så löser man inte de ekonomiska problemen. Det kommer att krävs politisk kraft och mod. Något som tyvärr saknas från socialdemokraterna, vänstern och miljöpartiet.

 

Från Alliansen hade vi ett annat budgetförslag som hade andra idéer och en annan färdriktning för landstinget. Jag är alldeles övertygad om att om de idéerna tillsammans med alliansföreträdare på ordförandeposterna så hade det inte sett ut som det gör nu.

 

Detta år startade inte lätt och nästa år ser ut att bli bara tuffare. Att ständigt skjuta det jobbiga framför sig kommer bara bli jobbigare i längden. Det krävs handling här och nu. Det kommer att krävas politiskt ansvar och politiskt mod.

 

Alliansen står för det ansvaret och är redo att bära det.