Kategori: Primärvård

Politisk överenskommelse kring primärvården

Av , , Bli först att kommentera 1

Pressmeddelande 160317: Politisk överenskommelse kring primärvården

Samtliga gruppledare som är representerade i landstingsstyrelsen har kommit överens om en handlingsplan för åtgärder för den egna landstingsdrivna primärvården. Överenskommelsen gäller året ut och går ut på att skapa arbetsro för det landstinget egen primärvård. Syftet är att allt fokus ska kunna riktas på de stora utmaningar som finns menar de politiska gruppledarna.

Gruppledarna är överens om att det finns stora utmaningar att lösa och då främst de problem som relaterar till brist på specialister inom allmänmedicin. Det kommer att krävas en rad åtgärder på kort och lång sikt. Åtgärder som behöver vidtas måste därför ske såväl lokalt, regionalt och genom nationella åtgärder. Förslagen syftar på att direkt eller indirekt förbättra arbetsmiljön och minska stressen hos vårdpersonalen inom primärvården.

Nedan följer ett samlat material som består av både majoritetens och oppositionens lämnade förslag på åtgärder för att utveckla primärvården i Västerbotten. Följande områden och åtgärder föreslås därför vidtas:

 

Kompetensförsörjning

  • ·    Fortsätt arbetet med RAK för att säkra att personal nyttas rätt relaterat till sin utbildning/erfarenhet och samlade kompetens, inkludera administrativa processer och uppgifter, ex kodning, dokumentation etc.
  • ·    Säkra förutsättningar för tydligt och gärna delat ledarskap. 
  • ·    Stöd läkare som visar intresse och lämplighet att verka som chefer
  • ·    Utveckla IT-stödet genom Framtidens vårdsystem, för att frigöra arbetstid till personal.
  • ·    Ytterligare utveckla, nyttja och säkra tekniken för e-hälsa
  • ·    Fortsatt satsa på Glesbygdsmedicin som eget utvecklingsområde för att synliggöra fördelarna med arbetet som läkare i glesbygd och utveckla därigenom primärvården i länets varumärke.
  • ·    Inför ”akademiska” hälsocentraler/sjukstugor som ett nav i utbildning, fortbildning och forskning. 
  • ·    Gör anställningar i landstinget mer attraktivt genom bl a möjlighet till fler kombinationsanställningar. Ex. forskning/utveckling 30%, patientarbete 70%.
  • ·    Utveckla läkarutbildningen med längre placering i primärvård, en möjlighet för att fler ska välja Allmänmedicin som specialitet. En gemensam handlingsplan behöver arbetas fram inom ramen för SKL. 
  • ·    Befäst den utökning av antalet AT och ST som skett inom primärvården.
  • ·    Översyn primärvårdens jourtjänstgöring (finns även som ett tidigare uppdrag).
  • ·    Fortsätta synliggöra arbetet som allmänläkare
  • ·    Aktiva vägar till anställningar för flyktingar med hälso- och sjukvårdskompetens
  • ·    Återkommande erbjuda stafettläkare fast anställning
  • ·    Fortsatt utlandsrekrytering inom EU/EES
  • ·    Fortsatt riktad rekryteringsinsatser av svenskar som läser till läkare utomlands
  • ·    Fortsätt behålla egna anställda seniora läkare längre i arbete och ta in redan pensionerade läkare under perioder
  • ·    Utöka möjligheterna för studenter att verka som läkarassistenter.
  • ·    Försök med läkare från sjukhusen som vikarier i länets primärvård.

 

Primärvårdens uppdrag och relation till egenvård, hemsjukvård och sjukhusvård

  • ·    Ytterligare utveckla samverkan och gränsdragning mellan primärvård och sjukhusvård. Säkra optimerade vårdprocesser med tydlig gränsdragningen utifrån patientens behov och verksamheternas skilda förutsättningar. Särskilt fokus på vårdkedja för äldre och multisjuka (del i uppdrag till LTS från fullmäktige 2016, finns i landstingsplanen och verksamhetsplanen för 2016).
  • ·    Utöka möjligheterna för specialister i sjukhusvården att arbeta med primärvården genom konsultation och mottagningsarbete.
  • ·    Utöka verksamhetssamverkan mellan hälsocentralerna, sjukstugorna och kommunerna (Finns även med landstingsplanen).
  • ·    Åtgärder för att på kort sikt sänka landstingets kostnader för hyrpersonal

 

Peter Olofsson (S)

Landstingsstyrelsens ordförande

 

Nicklas Sandström (M)

Oppositionslandstingsråd

 

 

LiseLotte Olsson (V)

Landstingsråd

 

 

Ewa-May Karlsson (C)                

Gruppledare

 

 

Marianne Normark (L)

Gruppledare

 

 

Birgitta Nordvall (KD)

Gruppledare

 
Robert Winroth (MP)
Landstingsråd

Läkarintyg för laktosfri kost?

Av , , Bli först att kommentera 2

I VK (17/2 2016) kan man läsa om allsidig kost och att fler och fler barn undviker olika baslivsmedel i onödan. För att motverka det så föreslås nu att det återigen ska krävas läkarintyg för att få ta del av denna kost. Detta innebär en extra pålaga för primärvården som redan idag har stora problem med läkarbemanning.

Det finns läkarintyg på gott och ont som ska rapporteras till myndigheter eller kommuner. Vissa är mer och vissa är mindre berättigade än andra. Ett exempel för att koppla till artikeln i VK är barn som behöver laktosfri kost. Artikeln i sig tar upp ett viktigt problem och med goda intentioner föreslås det att det ska krävas läkarintyg. Men även goda intentioner kan ha problem, utredningen ”Effektiv Vård” (SOU 2016:2) tar upp just exemplet läkarintyg för laktosfri kost.

Utredningen menar att värdet av att skolan på detta sätt involverar hälso- och sjukvården, där tid tas från vården som kan användas till annat, i stället för att direkt acceptera vårdnadshavarens bedömning kan ifrågasättas.

Vidare menar utredningen att kravet innebär i praktiken att vårdnadshavare kontaktar primärvården, får tid för läkarbesök, behovet redogörs och läkaren skriver intyget baserat på uppgifterna från enbart vårdnadshavaren.

Jag vill betona att det är ett problem om barn undviker allsidig kost i onödan, men frågan är om det är riktigt att belasta primärvården med krav om läkarintyg i dessa fall. Ett alternativ till läkarintyg skulle kunna vara att en dietist styrker behovet för barnet, vilket skulle avlasta primärvården om nu inte kommunen själv kan hitta en modell för detta.



Dra lärdom av goda privata exempel

Av , , 2 kommentarer 4

I dagens Folkbladet har jag följande insändare:

Dra lärdom av goda privata exempel

Nyligen presenterades patientundersökningen över vilka hälsocentraler som patienterna rankar bäst. Även i år toppar de privat drivna hälsocentralerna likt de gjort de senaste åren. Undersökningen efterfrågar patienternas syn på delaktighet, bemötande, kontinuitet, information och tillgänglighet. Det är viktiga delar för patienterna ska känna sig sedd och hörd i sin kontakt med vården. Värdet i vården skapas i mötet mellan personal och patient.

Tyvärr är det de landstingsdrivna hälsocentralerna som ligger i botten av listan. Här borde det finnas gott om utrymme att ta lärdom av vad det är som gör att de privat drivna hälsocentralerna gör för att patienterna ska tycka att det funkar bättre för dem. Beklagansvärt verkar Socialdemokraterna lika ointresserade av det som att se över förutsättningarna att fler privat drivna hälsocentraler kan få möjlighet att etablera sig i Västerbotten. Välfärden mår bättre av att patienter får fler alternativ att välja på.

 

Nicklas Sandström (M)

Oppositionslandstingsråd

Låt andra yrkesroller ta större ansvar för sjukvården

Av , , Bli först att kommentera 4

Följande debattartikel blev publicerad i dagens Norran.

 

Låt andra yrkesroller ta större ansvar för sjukvården

 

Sjukvårdens personal är idag numera färre till antal men har aldrig bestått av så många läkare och sjuksköterskor. Det betyder att landstinget använder den särklass dyraste personalen till sådant som annan personal skulle kunna utföra billigare och bättre. Undersköterskor, sjukgymnaster, medicinska sekreterare och sjuksköterskor skulle kunna ta ett betydligt större ansvar för fler arbetsuppgifter.

 

I utredningen ”Effektiv vård” (SOU 2016:2) redogörs ett flertal tidmätningar avseende hur främst läkare fördelar sin arbetstid. En komplicerande faktor är att tidigare studier är genomförda på olika kliniker/mottagningar, med olika medicinska specialiteter, i olika landsting och med lite varierande definitioner. Men studierna uppvisar ändå likartade slutsatser. Endast en tredjedel av tiden ägnas åt direkt patientkontakt i någon form, en tredjedel ägnas åt indirekt patientarbete (journalföring, remisser, intyg, etc.) och en sista tredjedel åt övrigt (möten på och utanför arbetsplatsen, utbildning, förrådsbeställning, hantering av utrustning och lokaler, e-posthantering, icke patientrelaterade resor, handledning, schemaläggning och övrig administration).

 

Flera av professionerna inom hälso- och sjukvården har genom olika enkäter tillfrågats i vilken utsträckning de utför arbete som skulle kunna övertas av någon annan. Myndigheten för vård och omsorgsanalys har genom enkätundersökningar till sjuksköterskor, undersköterskor och fysioterapeuter under 2013 frågat bland annat i vilken utsträckning respektive grupp har arbetsuppgifter som andra yrkesgrupper bör utföra så att kompetensen tas till vara bättre. Svaren visar på en tydlig upplevd potential att omfördela arbetsuppgifter.

 

Socialstyrelsen publicerade år 2004 en handbok med syfte att vägleda i frågor om delegation och fördelning av arbetsuppgifter till vårdgivare. Trots att myndigheten sedan länge påvisat att omfördelning av arbetsuppgifter möter få hinder, lever uppfattningen om att rättsliga hinder vidare och starka kulturer står i vägen för en förändring.

 

Skillnaden mellan undersköterskors medicinska ansvar inom kommunal hälso- och sjukvård och landstingets är orimligt stora. På grund av skillnader i föreskrifterna mellan öppen och sluten vård hindras många gånger att vidaredelegering kan äga rum. Det finns flera uppgifter som sjuksköterskor gör i dag som kan omfördelas till undersköterskor, exempelvis såromläggningar, medicinhantering, provtagningar, sätta och spola kateter, sondmatning och vissa administrativa uppgifter. Trots den vedertagna uppfattningen om att det finns stor potential i omfördelning av arbetsuppgifter är frågan varför det inte sker i en större omfattning än i dag.

 

Kulturen på arbetsplatsen dikterar ofta en bestämd uppfattning om vilka personalkategorier som får göra vad. Vården har starka professioner och ansvaret för förändring faller i stor utsträckning på första och andra linjens chefer. Därför är stödet från högre chefer och den politiska viljan viktig för att kunna avlägsna myterna och stärka stödet för omfördelning av arbetsuppgifter.

 

Det är extremt tydligt att landstingets personal inte får jobba på höjd av sin kompetens utan utför en rad arbetsuppgifter som andra yrkesgrupper kan göra istället. En omfördelning av arbetsuppgifterna skulle frigöra mer tid för att träffa patienter där den faktiska vården skapas. Därför vill Moderaterna i landstinget att landstinget i Västerbotten påbörjar en dialog med landstingens fackförbund i vilka arbetsuppgifter som kan kompetensförskjutas till andra yrkesgrupper.

 

Nicklas Sandström (M)

Oppositionslandstingsråd

 

Sverigeronden – Läkarförbundet på besök

Av , , Bli först att kommentera 1

sverigeronden_symbol

Idag gästar läkarförbundet och dess ordförande Heidi Stensmyren Umeå med deras Sverigeronden. Läkarförbundet nationellt genomför just nu en turné där de träffar alla landsting och regioner runt om i Sverige. I dag har turen kommit till Umeå där de ska träffa landstingsledningen samt sittande majoritet och opposition tillsammans med deras lokalavdelning.

 

På dagens träff kommer frågor komma upp om professionens inflytande över sjukvården, om primärvårdens förutsättningar och hur vi skapar ett effektivt resursutnyttjande i vården.

 

Ser fram emot en spännande och givande dialog!

En mer effektivare resursutnyttjande inom hälso- och sjukvården

Av , , Bli först att kommentera 2

Idag kommer Göran Stiernstedt utredningen om effektivare resursutnyttjande inom hälso- och sjukvården. Det som de lyfter fram som några av de stora delarna i utredningen är att det sällan råder resursbrist i sjukvården utan att resurserna avvänds på fel sätt. Till det många kloka resonemang om primärvårdens roll i sjukvården, ett allt för stort sjukhusfixering och den grupp på fem procent som står förbrukar mer än 50 procent av resurserna av sjukvården. Det ska bli en mycket intressant läsning att få ta del av de mer utvecklande resonemang som finns i utredningen till de förslag som kommer.

Nytt år med nya utmaningar framöver oss

Av , , Bli först att kommentera 3

Så har 2015 blivit 2016 och vi lägger ett händelserikt år bakom oss. År 2015 har på många sätt präglats av den kraftigt ökade nettokostnadsutvecklingen i landstinget och till det en allt tuffare situation inom primärvården. Detta i kombination i en allt kraftfullare utveckling med nya behandlingar och mediciner som möter en högre efterfrågan av en allt äldre befolkning. En ekvation som blir allt tuffare att få att gå ihop.

 

Det kommer att finnas all anledning att under 2016 återkomma till dessa utmaningar då vi inte ser någon avtagande trend utan snarare en ökad. En fråga som kommer att få allt mer fokus under detta år är regionfrågan och hur dessa skall se ut och få för innehåll. Här kommer det att krävas ett tydligt politiskt ledarskap.

Förväntningarna på politiska svar på dessa utmaningar som finns idag och de som möter oss lär inte avta under 2016 utan kommer att tillta. Jag ser med tillförsikt fram emot 2016 fyllt med utmaningar och överraskningar.  

Med dessa korta reflektioner vill jag önska allt blogg-läsare ett riktigt gott nytt år!

Vi har inte råd att betala hur mycket som helst för vad som helst

Av , , 3 kommentarer 5

Vi har inte råd att betala hur mycket som helst för vad som helst

 

Sjukvården står inför en mycket allvarlig situation med en kostnadsutveckling som är ohållbar. Ohållbar utifrån att om detta får fortsätta flyttas kostnader för dagens sjukvård till morgondagen skattebetalare. Som politiker finns ett ansvar att förmedla att det finns en bortre gräns i välfärdstatens åtaganden när det gäller sjukvård när notan skickas till morgondagens skattebetalare. Det är viktigt att inskärpa allvaret i situationen.

 

Det finns ett ansvar att ställa om vår sjukvård till det som är långsiktigt hållbart och rimligt. Det handlar om så enkla saker som att få plus och minus att gå ihop. Enkelt sagt men i en sådan komplex organisation som sjukvården är blir det näst intill omöjlig att faktiskt genomföra utan politisk kraft och mod.

 

Svensk sjukvård har nått en brytpunkt där förväntningar och utbud inte matchas med vår förmåga att finansiera detta. Allt sker i ett sammanhang med en allt äldre befolkning och allt färre i arbetsför ålder.

 

Utvecklingen av sjukvårdens möjligheter går idag så snabbt att de allra senaste preparaten eller behandlingen knappt har införts innan nästa står på tur. Många gånger till det bättre för patienten men emellanåt är vinsten så marginell i förhållande till kostnaden att det inte blir försvarbart. Samtidigt sker en utveckling där det produceras mindre sjukvård i form av färre vårdtjänster och läkarbesök. Det finns ett gemensamt ansvar att vara varsamma med skattebetalarnas pengar.

 

Personalsammansättningen är färre till antal men aldrig bestått av så många läkare och sjuksköterskor. Dagens personal har även helt andra förväntningar och krav på arbetstid och villkor som något förvisso är fullt rimliga men svårt att leva upp till när det kommer till en helhet kring en långsiktig finansiering.

 

Från alla håll ställs det nya krav och förväntningar på sjukvården som ska leverera mer och snabbare. Nya krav och förväntningar kommer från professionen, en allt mer påläst befolkning, statliga regler och riktlinjer och inte minst från oss politiker oavsett partifärg.

 

Förväntningen från medborgarna är idag något helt annat än vad den var för bara 10 år sedan. Det ställs helt nya krav som man som enskild kan tycka är rimligt men sammantaget när alla ställer samma krav blir det orealistiskt sätt till den medicinska nyttan kopplat till vad det kostar. Vi har inte råd att betala hur mycket som helst för vad som helst.

 

Gränsen för vad som är tillräckligt bra/”good enough” och det allra senaste och bästa har sakta glidit isär. Viljan hos den enskilda oftast läkaren att ständigt erbjuda lite mer och bättre följs inte upp med vad som är samhällsekonomiskt hållbart. Detta sker i en miljö där man oftast som enskild läkare saknar beslutstöd och kollegialt stöd för ta beslut om vad som är en tillräckligt bra behandling. I realiteten handlar det om att en patient tillåts dö värdigt istället för att massiva medicinska insatser sätts in för att ge några extra månader överlevnad. Emellanåt kan de extra månaderna leda till sämre levnadskvalité än utan massiva insatser men behandlingen sker till extremt höga kostnader.

 

I detta breda sammanhang blir frågan om till exempel ökade kostnader för hyrläkare, långa vårdköer, en stressad personal som inte känner att man räcker till, för lite tid för forskning och mycket mer av det som finns i den allmänna debatten bara symptom av sjukvårdens kraftfulla utveckling.

 

Sammantaget handlar detta om trender som pågått under en längre tid som nu kommit ikapp en del av sjukvårdens beslutsfattare. När detta utbud av förbättrad sjukvård möter en förändrad efterfråga uppstår ett finansieringsgap. Ska detta mötas upp med höjda skatter? I ett land där medborgarna redan idag betalar världens högsta skatter så kan det tyckas att lite till går bra. Ett resonemang som när det möter verkligheten medför att på bara några år så kommer skatterna att behöva höjas dramatiskt vilket leder till sänkt tillväxt, försämrad konkurrenskraft och färre jobb vilket i sin tur innebär lägre skatteintäkter till sjukvården.

 

Vad finns det för lösningar? Svaret på frågan är lika komplex som dess orsaker. Debatten om större regioner kan snarare riskera att bidra till en förskjutning av fokus till andra frågor av symbolisk karaktär, kartritande och debatt om sjukhusnedläggningar. Svaren finns inte heller att ensidigt utöka utbildningsplatser utan att ställa sig frågan vilken sjukvård ska vara utbudet och av vilka utbildningsgrupper kan den bäst ges av.

 

Svaren finns till största del i hur sjukvården är organiserad och den kultur som råder där det finns en enorm potential att få bättre och mer kostnadseffektiva vårdkedjor. Det kan på medellång sikt dämpa kostnadsutvecklingen. Till det måste arbetet intensifieras med att se över roll- och arbetsfördelning där personalen får jobba med det man är utbildad för. Likaså fortsätta arbetet med nya innovativa lösningar till hjälpmedel och e-hälsa som sparar såväl tid som pengar samt skapar en ökad delaktighet i befolkningen för sin egen hälsa. En ny vårdplattform/journalsystem måste även komma på plats vilket skulle skapa en bättre arbetsmiljö för personalen, högre patientsäkerhet samt resursutnyttjande men även medföra att arbete med överflödig dokumentation och tidstjuvar kraftigt kan minskas.

 

Kvar och helt avgörande för att klara av sjukvårdens utmaningar är att komma åt, definiera och klargöra sjukvårdens uppdrag är att den ska vara tillräckligt bra utifrån vad som är medicinskt och ekonomiskt försvarbart utifrån vad som är långsiktigt samhällsekonomiskt. För att det ska räcka måste även svensk konkurrenskraft utvecklas, fler jobb samt en tillväxt som gör att sjukvårdens samlade kostnader kan tillåtas fortsätta att öka.

 

Moderaterna vill medverka till att åstadkomma breda lösningar som är ekonomiskt hållbara på lång sikt och garanterar en trygg, rättvis och jämlik hälso- och sjukvård i hela länet.

 

Nicklas Sandström (M)

Oppositionslandstingsråd

Inrätta en kriskommission för primärvården

Av , , Bli först att kommentera 4

M vill att landstinget ska inrätta en kriskommission för primärvården

 

I en motion från Andreas Löwenhöök (M), vice ordförande i Nämnden för folkhälsa och primärvård, och Nicklas Sandström (M), landstingsoppositionsråd, föreslår Moderaterna att Västerbottens landsting ska inrätta en kriskommission för att hantera den krisartade situation som råder inom delar av primärvården i Västerbotten.

 

– Tillgänglighetsbrister för patienterna, hög arbetsbelastning för personalen och stora svårigheter att rekrytera läkare och sjuksköterskor, är några av de problembeskrivningar som primärvården brottas med. Just nu är situationen som tuffast för primärvården i Skellefteåområdet. Här har läget stegats upp från allvarlig till krisartad med hot om stängning av hälsocentraler. Detta måste mötas med politisk handlingskraft och vårt förslag om en kriskommission är ett sätt att söka politisk samling för att försöka lösa denna krissituation, säger Andreas Löwenhöök.

 

I motionen föreslår Moderaterna att landstingsstyrelsen skyndsamt ska inrätta en kriskommission för att hantera situationen i primärvården genom att vid specifika primärvårdsmöten förstärka landstingsstyrelsens arbetsutskott med representanter för verksamheterna och arbetsutskotten för nämnderna för folkhälsa och primärvård.

 

Moderaterna skriver att syftet med kriskommissionen är att brett politiskt, och i samråd med verksamheten, ta tag i den rådande situationen. Några av det frågor som de vill att kommissionen ska diskutera är:

Det övergripande uppdraget för hälsocentralerna

 Hur mer resurser kan tillföras primärvården

 Anställning av stödjande personal som kan avlasta läkare och sjuksköterskor, t.ex. läkarsekreterare, servicepersonal och liknande

 Hur de datasystem som läkare och övrig vårdpersonal jobbar med kan utvecklas idag upplevs dessa som tröga och tidskrävande

 Primärvårdens joursystem

Bättre tillvaratagande av den hälso- och sjukvårdskompetens som finns hos nya svenskar

 – Vi ser hur läget i primärvården har förvärrats ytterligare och därför anser vi att landstingsfullmäktige bör pröva frågan om att inrätta en kriskommission där hälsocentralernas situation kan diskuteras på ett lösningsinriktat sätt. Vi som parti har inte alla politiska svar på primärvården problem. Men vi är beredda att ta ansvar och på ett konstruktivt sätt delta i arbetet för en hållbar framtid för primärvården i Västerbotten, säger Nicklas Sandström.

 

 

Motionen bifogas.

 

Motion

Skellefteå/Umeå den 19 november 2015

 

 

Inrätta en kriskommission för primärvården

Under lång tid har primärvården i Västerbotten befunnit sig i ett allvarligt läge. Tillgänglighetsbrister för patienterna, hög arbetsbelastning för personalen samt stora svårigheter att rekrytera läkare och sjuksköterskor, är några av de problembeskrivningar som primärvården brottas med. Problematiken har över tid flyttat runt i länet och nu är det framförallt Skellefteåområdet som brottas med en mycket tuff situation.

 

De senaste åren har situationen för primärvården i Skellefteåområdet stegats upp från allvarlig till krisartad. En generell läkarvakansgrad på ca 60 %, stor frustration över arbetsbelastningen, rationaliseringsprioriteringar och hälsocentraler som hotas av stängning är verkligheten. Verksamheterna ger uttryck för desperation, uppgivenhet och på sina håll talas det om en ”systemkollaps”.

 

På Morö Backe hälsocentral har verksamheten gjort omfattande prioriteringar av arbetsuppgifterna och har riktat resurserna till den direkt sjukvårdande verksamheten. Förebyggandearbete och folkhälsoinsatser får stå tillbaka.

 

I Bureå och Skelleftehamn har det tagits fram risk- och konsekvensanalyser för det aktuella läget med bristande läkarbemanning. De innehåller en rad konsekvenser som direkt går ut över patienterna. Till exempel att medicinska rutiner ej kan följas, att upptäckt av svåra sjukdomar, exempelvis cancer, försvåras och kommer att upptäckas senare eller missas. Det finns också framtaget en prioriteringslista som utesluter vissa patienter. I förlängningen kan hälsocentralerna komma att stängas om inte läkarsituationen förbättras.

 

Med allt detta som bakgrund efterfrågar hälsocentralernas personal och allmänheten politiskt handlande. En del av detta är framtagande av en handlingsplan för att motverka stängning av hälsocentraler, som Moderaterna tidigare har framfört i landstingsfullmäktigedebatten. En annan del är Moderaternas uppmaning att söka politisk samling för att försöka lösa denna krissituation.

 

Redan i april 2014 föreslog Moderaterna att det ska inrättas en primärvårdskommission för att hantera det allvarliga läget som primärvården i länet befinner sig i. Detta diskuterades i en interpellationsdebatt vid landstingsfullmäktiges möte i juni 2014. Svaret blev då att det var onödigt att inrätta ett nytt politiskt forum, men samtidigt gavs ett erkännande till att ”dialogen mellan politiker och verksamhetsrepresentanter för primärvården kan däremot stärkas”. Det sades också att; ”Ett bra förslag i interpellationen är att diskutera det övergripande uppdraget för hälsocentralerna tillsammans med representanter för verksamheten. Landstingsstyrelsens arbetsutskott är ett lämpligt forum för en sådan dialog”.

 

 

 

Nu när läget i primärvården har förvärrats ytterligare så anser Moderaterna att landstingsfullmäktige bör pröva frågan om att inrätta en kommission där hälsocentralernas situation kan diskuteras på ett lösningsinriktat sätt. Förslagsvis en kriskommission där landstingsstyrelsens arbetsutskott förstärks med representanter för verksamheterna och arbetsutskotten för de tre nämnderna för folkhälsa och primärvård – som har till uppgift att följa utvecklingen i primärvården ur ett befolkningsperspektiv.

 

Syftet med kriskommissionen är att brett politiskt, och i samråd med verksamheten, ta tag i den rådande situationen. Några av det frågor som kommissionen bör diskutera är:

 

           Det övergripande uppdraget för hälsocentralerna

           Hur mer resurser kan tillföras primärvården

           Anställning av stödjande personal som kan avlasta läkare och sjuksköterskor, t.ex. läkarsekreterare, servicepersonal och liknande

           Hur de datasystem som läkare och övrig vårdpersonal jobbar med kan utvecklas – idag upplevs dessa som tröga och tidskrävande

           Primärvårdens joursystem

           Bättre tillvaratagande av den hälso- och sjukvårdskompetens som finns hos nya svenskar

 

Moderaterna är ödmjuka inför att vi inte har alla politiska svar på hur primärvårdens problematik ska lösas. Men vi konstaterar att primärvården är i ett så krisartat läge att det nu krävs politisk samling kring frågan. Genom förslaget med inrättandet av en kriskommission är vi beredda att ta ansvar och på ett konstruktivt sätt delta i arbetet för en hållbar framtid för primärvården i Västerbotten.

 

Mot bakgrund av ovanstående föreslår jag att landstingsfullmäktige beslutar:

 

Att       landstingsstyrelsen skyndsamt inrättar en kriskommission för att hantera situationen i primärvården genom att vid specifika primärvårdsmöten förstärka landstingsstyrelsens arbetsutskott med representanter    för verksamheterna och arbetsutskotten för nämnderna för folkhälsa och primärvård.

 

 

 

Andreas Löwenhöök              Nicklas Sandström

Moderaterna                            Moderaterna

 

 

 

Handlingsplan för att motverka hälsocentralsstängningar

Av , , Bli först att kommentera 2

Min partikollega Andreas Löwenhöök lyfter fram behovet av att ta fram en handlingsplan för att motverka att hälsocentraler stängs. Detta inte minst utifrån långtgående planer att stänga ned hälsocentraler i Skellefteå utifrån läkarbrist. Det som förvånar mig är hur positiva Vänsterpartiet (Folkbladet 19/11 samt SVT 18/11)  är till de aktuella planerna att stänga ned Hälsocentraler i länet. Jag har som svårt att köpa logiken att det blir fler läkare med färre hälsocentraler.

 

Pressmeddelande och interpellation finns här nedan:

 

Pressmeddelande 151118: M kräver handlingsplan för att motverka hälsocentralsstängningar

 

Många år av bristande fast läkarbemanning har lett till att situationen på flera av hälsocentralerna i Skellefteåområdet är krisartad. Drygt 60 % av distriktsläkartjänsterna bland hälsocentralerna i Skellefteåområdet är obesatta. På Morö Backe hälsocentral har verksamheten gjort omfattande prioriteringar av arbetsuppgifterna och har riktat resurserna till den direkt sjukvårdande verksamheten. I Bureå/Skelleftehamn har en risk- och konsekvensanalys för det aktuella läget tagits fram och presenterats. Bureå/Skelleftehamn lyfter även fram att hälsocentralerna kan komma att stängas om inte läkarsituationen förbättras. Mot bakgrund av detta kräver nu Moderaterna att det presenteras en handlingsplan för att motverka hälsocentralsstängningar.

 

– Jag har idag lämnat in en interpellation till landstingsstyrelsens ordförande, Peter Olofsson (S), där jag vill veta hur landstingets handlingsplan för att motverka stängningen av hälsocentraler i Skellefteåområdet ser ut. Läget är desperat och det talas om ”systemkollaps” från verksamheterna, det måste vi politiskt reagera på, säger Andreas Löwenhöök (M), vice ordförande i Nämnden för folkhälsa och primärvård.

 

Interpellationen i sin helhet:

 

Handlingsplan mot hälsocentralsstängningar

Många år av bristande fast läkarbemanning har lett till att situationen på flera av hälsocentralerna i Skellefteåområdet är krisartad. Drygt 60 % av distriktsläkartjänsterna bland hälsocentralerna i Skellefteåområdet är obesatta. Detta får nu långtgående konsekvenser för såväl patienter som personalen vid dessa hälsocentraler. Det talas om en desperat situation och ”systemkollaps”.

 

Bristande läkarbemanning medför att läkarnas arbetsuppgifter flyttar över till andra yrkesgrupper och det leder till en ökande arbetsbelastningsspiral inom primärvården. Distriktssjuksköterskor tar över vissa läkaruppgifter, vilket ökar belastningen på sköterskor. Därför måste andra yrkesgrupper ta över distriktsjuksköterskeuppgifter, och så fortsätter det. Sammantaget medför den allt mer ansträngda situationen att medarbetare nu söker sig från primärvården. Till exempel finns det personal som har sökt sig till sjukhusen (specialistsjukvården), kommunerna eller till bemanningsföretag för få en mer dräglig arbetssituation. Jag har också fått starka signaler om frustration över arbetsbelastningen för kvarvarande personalgrupper.

 

För patienterna får den krisartade situationen stora konsekvenser. På Morö Backe hälsocentral har verksamheten gjort omfattande prioriteringar av arbetsuppgifterna och har riktat resurserna till den direkt sjukvårdande verksamheten. Förebyggandearbete och folkhälsoinsatser får stå tillbaka.

 

I Bureå/Skelleftehamn har en risk- och konsekvensanalys för det aktuella läget tagits fram och presenterats. Den innehåller bland annat konsekvenserna:

 

                    Ingen uppföljning av läkare när det gäller prov-svar, inremisser, signering.

                    Medicinska rutiner kan ej följas.

                    Sköterska som triagerar kan ej konsultera.

                    Ingen läkemedelsförskrivning med uppföljning.

                    Receptförskrivning kan ej utföras/ försvåras.

                    Upptäckt av svåra sjukdomar, ex cancer, försvåras och kommer att upptäckas senare/ missas.

                    Prioriteringslista utesluter vissa patienter om den ska följas.

                    Intygs-skrivning kan ej tillgodoses vilket drabbar patienten, ex sjukskrivning.

 

Listan utöver detta är lång och hälsocentralerna i Bureå/Skelleftehamn lyfter fram att hälsocentralerna kan komma att stängas om inte läkarsituationen förbättras. Detta måste vi politiskt agera mot och ta fram en handlingsplan för att motverka.

 

Mot bakgrund av detta så har jag följande fråga till landstingsstyrelsens ordförande, Peter Olofsson (S):

 

                    Hur ser landstingets handlingsplan för att motverka stängningen av hälsocentraler i Skellefteåområdet ut?

 

 

 

Andreas Löwenhöök

Moderaterna