I går var det fullmäktige där plan och budget för 2018 skulle antas. Det blev en lång och tuff debatt där tydliga skiljelinjer framkom på vilket sätt de olika partierna vill göra sjukvården bättre och att den kommer fler till del. Fokus kom att hamna på de allt växande vårdköerna, hur primärvården måste stärkas, hur personalen ska kunna utvecklas samt hur vårdkedjorna bättre ska hänga ihop. Här nedan är det anförande som jag höll:

Ordförande

Ledamöter

Åhörare

Svensk sjukvård är bra. Sjukvården i Västerbotten är inom flera områden bättre tack vare vårdens fantastiska medarbetare. Ännu bättre kan det bli med en politik som tar tag i de riktigt stora utmaningarna med de kraftigt växande vårdköerna, medarbetarnas känsla av att inte räcka till och jobba med de arbetsuppgifter de utbildade sig för, hur den nära vården kan stärkas samt hur de mest sjuka äldre ska få en värdig vård och omsorg.

De rödgröna har aldrig förr delat ut så många kölappar till vård som nu. Köerna har vuxit dramatisk. I mars 2013 var det 1375 medborgare som väntat längre än vårdgarantins 90 dagar. Nu är siffran 5162. En oacceptabel försämring. Du ska få vård när du är sjuk, inte än kölapp. Därför föreslår vi 22 miljoner extra till att minska Sveriges längsta vårdköer, inte minst den inom barn- och ungdomspsykiatrin.

Vi moderater upplever en allt växande frustration och stress bland vårdens medarbetare. Vi ser att samvetsstressen tilltar. Vi ser även att allt fler medarbetare vill kunna utvecklas mer på jobbet. Tyvärr är det för få karriärvägar och vidareutbildningsplatser. Därför satsar vi 25 miljoner kronor i en förbättrad arbetsmiljö och fler karriärvägar och utbildningsplatser för alla yrkesgrupper.

Fru ordförande

Vi moderater vill genomföra en närdvårdsreform. Den ska stärka den nära vården. Vården måste komma närmare patienterna, allra främst genom satsningar på mobil hemsjukvård, utskrivningssköterskor och ökade resurser på länets hälsocentraler.
Vi måste påbörja ett förändrat synsätt för de vi kallar patienter. Gruppen patienter är lika skilda åt som befolkningen i övrigt. Det finns massor av patienter, eller snarare medborgare, som kan och vill ta ansvar för sin egen vård. Det avlastar och skapar tid och resurserna för gruppen mest sjuka äldre. En grupp som bollas runt i systemet utan att någon tar ett helhetsansvar.

Vården blir måste bli sömlös utan mellanrum, särskilt för gruppen mest sjuka äldre.  

Fru ordförande

Även om det handlar om en multisjuk patient eller en relativt frisk patient har alla det gemensamt den strävan att få leva ett liv med en god hälsa och få bra vård trots sin sjukdom. Det värderar vi högt. Samtidigt finns olika

prioriteringar om vad som är viktigast just för mig, vad som gör att mitt liv rikt och värt att leva.

Med utgångspunkt att alla patienter har olika behov fungerar det inte det vårdutbud som erbjuds är organiserat utifrån olika stuprör. Vården måste hänga ihop och finnas där för just mina behov. För Moderaterna kommer patient först, inte systemet, strukturer eller bevarande av vårdens stuprör.

Sammantaget vet vi, även om vi inte pratar om det särskilt ofta, att det enda som kan garantera en god och trygg sjukvård är att fler människor jobbar. Bara då ökar skatteinbetalningar till landstinget. Höjda skatter slår mot jobb och konkurrenskraft. Arbetslinjen är den viktigaste garanten för en god och skattefinansierad hälso- och sjukvård.

Vi i moderaterna vill ta ansvar för att utveckla en bra sjukvård så att den blir bättre, inte minst för de mest sjuka äldre. En sjukvård utan långa vårdköer och en personal som kan känna att de räcker till. En vård som finns där när jag behöver den. En sjukvård att lita på.

Avslutningsvis

Bifall till moderaternas förslag till landstingsplan med budget, skattesats samt särskilda yrkanden.

Omg 2

Fru ordförande

Ledamöter

Åhörare

Peter Olofsson kritik mot Moderaternas budgetförslag kring skattenivå är tämligen tramsig. Det är brukligt att man i ett seriöst budgetarbete utgår ifrån samma budgetförutsättningar. I samma logik varför har socialdemokraterna i regeringsställning inte avskaffat de fem införda jobbskatteavdragen som de vid varje givet tillfälle arbetade emot? Låt oss lämna den debatten.

Vad gäller att alliansen har fyra olika förslag var det något vi tydligt deklarerade att så skulle vara fallet även i år. Vi sa även tydligt att vi ska möta väljarna med ett gemensamt valmanifest. Hur är det på er sida, kommer ni i Socialdemokraterna, Vänsterpartiet och Miljöpartiet gå till val på ett gemensamt valmanifest – kan vi få reda på det redan idag?

Fru ordförande

En nyhet för i år är att Sverigedemokraterna kommit ut som ett tydligt vänsteralternativ i och med att som enda parti driva en skattehöjning. Jag hoppas att han kommer att trivas i samma båt som Liselott, Peter och Robert. Hoppas att det är ömsesidigt. Med risk för att båten kommer att kantra vill jag ändå önska er lycka till på färden.

Däremot det som bekymrar på riktigt är att på denna båt är Peter Olofsson kapten. En kapten som saknar såväl karta som politisk kompass.

Trots alla mörka moln som tonar upp sig på himlen fortsätter färden rakt in i stormens öga. Lika mycket som de styrande blundar inför det blundas det inför sjukvårdens stora framtida utmaningar.

I majoritetens förslag till budget saknar jag förslag på hur sjukvården kan bli bättre och komma fler till del. Med en tydlig kompassriktning med en politik för framtidens hälso- och sjukvård i världsklass tillför vi moderater över 300 miljoner kronor till vården. En kursändring som sätter patienten i centrum.

Under dagens sammanträde med landstingsfullmäktige debatterades årsredovisningen för år 2016. Här nedan är de anförande som jag höll vid mitt första inlägg.

Årsredovisningsanförande

Fru ordförande
Ledamöter
Och Åhörare

Vi vänder nu blad för år 2016. Jag hade tänkt ägna några minuter till ett par reflektioner kring hälso- och sjukvården och dess utveckling.

Vi har aldrig förr haft så mycket resurser till sjukvården men trots det har nog aldrig känslan varit så stark som nu att pengarna inte räcker till för allt det som skulle behövas och vilja göras ute i verksamheten. I debatten hörs starka signaler om vårdplatsbrist, personalbrist och allmän kris i vården. De signalerna måste vi ta på största allvar.

Bara jämfört med 2006 har sjukvården i Västerbotten nästan 2 miljarder mer skattepengar att använda sig av. Detta i form av högre skatteintäkter tack vare fler människor som arbetar, höjt skatteuttag samt mer statsbidrag. Trots det gör hälso- och sjukvårdsnämnden återigen ett underskott på 227 miljoner kronor.
Resultatet på sista raden blev överskott trots att verksamheten går med stora underskott. Detta förklaras helt av att det har sålts av värdepapper med stora reavinster. Utan det hade resultatet varit ett stort underskott.

Det finns således stora strukturella utmaningar i sjukvården att möta där sjukvården använder sig av mer resurser än vad det finns avsatt.

Vi ser en alarmerande ökning av vårdköerna. Vårdköerna i länet har krafigt vuxit de senaste åren. Jämfört med februari 2014 då 11 931 stod i vårdkö står nu i februari 2017 16 993 människor i vårdkö i Västerbotten. En ökning med 70 procent. Det placerar Västerbotten i ett nationellt perspektiv på en bottenplacering. När du är sjuk i Västerbotten ska du få vård – inte en kölapp.

Det paradoxala är att vi sannolikt haft lägre kostnader om vi hade haft mer av den personal som vi saknar, jobbat bort köerna och dimensionerat primärvården utifrån det verkliga uppdraget som de har.

Som det fungerar nu bollas patienter runt mellan vårdavdelningar för att det saknas rätt personal och operationstider. På sjukhussvenska pratar man om att satelliterna har blivit fler. På patientspråk så är det svårt att förstå varför man efter ett kirurgiskt ingrepp i magen ska vårdas på en hjärtvårdens vårdavdelning.

Tyvärr ser vi att allt för mycket resurser används för att administrera vårdköer som folk blir sjukare i. Om primärvården hade haft bättre förutsättningar att snabbt ta emot patienter och ansvara för hela vårdkedjan hade det avlastat den dyrare sjukhusvården. Sammantaget dyra och dåliga lösningar för skattebetalarna och den enskilda patienten.

*** Herr ordförande

Ni vet elefanten i rummet. Det där som ingen vågar prata om. Det alla vet att vi måste på ett seriöst sätt förhålla oss till och börja göra något åt. Alla ni har sätt kurvorna på de demografiska förändringar som nu sker de kommande åren. Det är inte bara det att det blir allt som går i pension utan även att de som är kvar och jobbar blir allt färre.

Om det nu bara stannande där så var det en sak. Till det har vi nu en situation där de allt fler äldre har förväntningar om allt mer avancerad vård allt högre upp i åldrarna. Helt rimliga förväntningar i en välfärdsstat och efter att betalt en av världens högsta skatter i många år.

Det vi vet här inne är vilka utmaningar detta innebär. De vågar vi inte prata om. Det vi även vet som få vågar prata om är att detta inte går att möta med höjda skatter. Vi har redan världens högsta skatter. Att bara höja skatterna är och kommer inte att vara vägen framåt.

Vi måste faktiskt på allvar ta tag i vad vi vet är sjukvårdens stora utmaningar med att ingen tar helhetsansvar för våra mest sjuka äldre som bollas runt i systemet, vårdkedjor där människor faller emellan de organisatoriska mellanrummen, en digitalisering som går allt för långsamt samt en arbetsfördelning bland personalen som gör att en stor del av arbetstiden inte används för det som man är utbildad för. Häri finns all den potential till lösningar som krävs för att på ett rimligt sätt möta de utmaningar som finns framför oss.

Denna årsredovisning likt de som kom åren innan påminner oss om att vi inte längre kan blunda inför de problem som står inför oss.

***

Det måste till nya politiska lösningar och ett politiskt mod att vilja, våga och göra annorlunda. I detta har den politiska majoriteten misslyckats.

Avslutningsvis: Bifall till upprättat förslag till årsredovisning med allianens särskilda yttrande.