Umeå universitet och Norrlands universitetssjukhus (NUS) har länge varit en motor för tillväxt och stora medicinska framsteg. I många avseenden är NUS och de medicinska delarna av Umeå universitet i symbios. Därför är det av största vikt att statusen som ett universitetssjukhus fortsätter att utvecklas. Om en fortsatt utveckling inte sker blir konsekvensen en snabb resa bakåt där vi på  några år bara har kvar ett regionsjukhus utan ett flertal utbildningar kopplade till hälso- och sjukvården. Konsekvenserna av en sådan utveckling är drakoniska. Patienter med behov av mer avancerad vård måste skickas söderut till mycket höga kostnader för skattebetalarna.

För att ett universitetssjukhus med utbildning och forskning ska kunna fungera behöver bassjukvården för Umeåregionen fungera. När det är omfattande problem med brist på vårdplatser och brist på patientnära personal drabbas helheten. Antalet vårdplatser har minskat dramatiskt de senaste åren. Om vårdplatser försvinner på grund av en bristsituation blir effekterna exempelvis att operationer ställs in, patienter vårdas på fel vårdavdelning och patienter skrivs hem tidigare än vad som är önskvärt, eller negativa effekter av senarelagda medicinska åtgärder. Ytterligare ett perspektiv är att senior vårdpersonal använder en orimligt stor del av sin arbetstid för att leta vårdplatser som inte finns. Vårdnära chefer behöver hantera dagssituationen i stället för att fokusera på att utveckla verksamheten. Forskning får stå tillbaka för att hantera vårdadministration. Denna lägesbild är på inget sätt ny utan har varit en del av en långsiktig trend där universitetssjukhuset sakta men säkert urholkats. När fokus bara är att hantera den dagsaktuella akuta situationen minskar också möjligheten att utveckla hälso- och sjukvården för framtidens patienter.

Även om det har skett investeringar på NUS så är det inte ens i närheten av behovet för att hantera nuet, än mindre hantera de strategiska behov som är nödvändiga på några års sikt. I dagsläget kan en rad helt nödvändiga investeringar inte genomföras som skulle göra att NUS låg i nivå med andra universitetssjukhus. Det handlar alltså inte om det allra senaste utan i många avseenden bara om att komma ifatt tidigare vunna positioner. Den högspecialiserade vården befinner sig i en konkurrenssituation gentemot de större universitetssjukhusen. För att möta denna utmaning behöver lokalerna och medicinskteknisk utrustning uppfylla de krav som ställs. Budgeten för medicintekniska investeringar är i dagsläget lägre än behovet, vilket påverkar önskade förbättringar avseende arbetsmiljö och effektivitet. Lokalbehovet är stort då lokalerna i flera fall är undermåliga för flera viktiga regionverksamheter. Det kan få stora konsekvenser, särskilt i diskussionerna om nationellt högspecialiserad vård. Lokalerna måste vara anpassningsbara för verksamhet som ska bedrivas där, och ändringar av verksamhetsinriktning ska kunna göras tämligen effektivt. Inom forskningen krävs ofta det allra senaste inom forskningsinfrastruktur för att kunna konkurrera internationellt. Konsekvenserna kommer framför allt att märkas om några år då områden där vi idag är starka och delvis internationellt ledande förvandlas till att istället hamna efter andra universitetssjukhus nationellt och internationellt.

Det finns ingen enkel lösning på detta komplexa problem. Situationen är allvarlig och det krävs krisinsikt för att behålla statusen för sjukhuset inte minst i de strukturer som ansvarar för den högt specialiserade vården. På vårdgolvet finns redan denna insikt. Därefter kan lösningar börja formas. En av de grundläggande åtgärderna är att få bassjukvården för Umeåregionen att fungera med tillräckligt med vårdplatser, en fungerande samverkan samt en primärvård som kan ta hand om patientens behov utan att slutenvården behöver gripa in i onödan. Utöver det behöver de verksamheter som ansvarar för regionvårdsuppdraget ha en större självständighet över de intäkter som det innebär. Inte som idag att det hamnar på övergripande nivå. Prissättningen gentemot de som köper vård av oss behöver ske till rätt pris, samt att kostnaderna för nya strategiska utvecklingsinvesteringar behöver fördelas mer lika. Västerbottningarna har inte råd att subventionera vård till andra län. För några år sedan försvann de strategiska medlen för NUS profilområden, de behöver komma tillbaka. Många investeringar i detta område har svårt att konkurrera på kort sikt med mer akuta behov.

Vi anser att frågorna kopplade till universitetssjukvården måste upp på den politiska agendan. Väl där behöver strategiska vägval ske som säkerställer vårt universitetssjukhus fortsatta utveckling. NUS roll för hela Norrland är för viktig att nonchalera. Därför är det av största vikt att samlas kring ett nytt politiskt vägval som slår vakt om ett universitetssjukhus även i framtiden.

Nicklas Sandström (M)

Regionråd i opposition

Ewa-May Karlsson (C)

Gruppledare

Hans-Inge Smetana (KD)

Gruppledare

Maria Lundqvist Brömster (L)

Gruppledare

Artikeln finns publicerad här på VK-debatt.

Bidragsbrotten har ökat med 133 procent mellan 2008 och 2021. Så kan vi inte ha det. Regeringen kommer därför införa en utbetalningsmyndighet för att få ordning på bidragssystemet. Myndigheten kommer få i uppdrag att förebygga, förhindra och upptäcka felaktiga utbetalningar från myndigheterna. 18 miljarder hade kunnat finansiera 23 000 poliser, 31 000 undersköterskor eller 26 000 lärare. Det är därför mycket positivt att regeringen tar det systematiska fusket på största allvar. Det handlar om förtroendet för våra gemensamma välfärdssystem och det handlar om enormt mycket pengar.

DN har publicerat en stor granskning av Sveriges köer till cancervården. Sverige har under lång tid haft problem med väntetider inom cancervården. Västerbotten hamnar i en nationell jämförelse på en bottenplacering.

 Uppdatera den nationella cancerstrategin i syfte att stärka den långsiktiga medicinska vården gällande cancersjukdomar och prioritera kortare köer
 Införa en särskild vårdgaranti för cancerpatienter som är betydligt kortare än dagens 90 dagar.
 Region Västerbotten behöver i det svåra ekonomiska läget prioritera vård och prioritera bort administration.
 Att om cancervård inte kan ges inom uppsatta tidsgränser ska patienten ha rätt att vända sig till en annan vårdgivare och bli ersatt för alla de merkostnader detta innebär.

Vi vill att det ska bli lättare att få hjälp med att få vård i tid om regionen inte klarar av vårdgarantin!

 Därför föreslår vi en central vårdgaranti-enhet som ska hjälpa patienter att få vård i tid utanför länet eller hos en annan aktör i länet. Det skulle också flytta ansvaret för att söka vården för patienten från kliniken, vilket sparar tid för regionens vårdanställda.

Inrätta en central vårdgarantienhet

I dagsläget sköts den mesta hanteringen av frågor kopplat till vårdgarantin av respektive verksamhet. Genom att vårdköerna vuxit de senaste åren och blivit allt längre tar denna administration alltmer tid. Tyvärr allt för ofta av vårdutbildad personal exempelvis sjuksköterskor. Sjuksköterskor får svara i telefon och svara på kö-plats i stället för att bemanna en vårdavdelning. En bekymmersam negativ spiral.

I Västmanland har de inrättat en central vårdgarantienhet. Den stödjer såväl verksamheterna som patienterna kring vårdgarantifrågor. På två tjänster sköter de att besvara telefonsamtal, mail och 1177-kontaktformulär från medborgare men även för verksamheten och externa vårdgivare. När medborgare vill få hjälp att få vård hos andra vårdgivare hjälper enheten till med detta. De ringer även patienter när lediga luckor uppstår, de kan även ringa upp patienter inför operation för att säkerhetsställa att förberedelserna är korrekta vilket har stor betydelse för om operationen kan genomföras. De har även hjälp verksamheten att säkerhetsställa att väntelistorna är korrekta vilket de allt för ofta inte är vilket frigör tid och kapacitet till andra. Sammantaget har deras arbete avlastat verksamheterna och skapat en tydlig och enkel väg in för medborgarna.

Region Västerbotten skulle genom att etablera en vårdgarantienhet frigöra tid och resurser i verksamheten som kan användas på bättre sätt. Alltså skulle en sådan här verksamhet inte bidra till ökade kostnader när den kan etableras inom budget.

Mot bakgrund av ovanstående föreslår jag att regionfullmäktige beslutar att

1. Etablera en central vårdgarantienhet med inspiration från Region Västmanland.

Den vanligaste aktiviteten bland långtidsarbetslösa på arbetsförmedlingen är nu ingen aktivitet alls. Allt för många lämnas i passivitet helt utan hjälp och stöd. Alla som har möjlighet ska bidra till det gemensamma. Vi kommer att införa aktivitetskrav på heltid för personer med försörjningsstöd som kan arbeta.

Under två dagar har jag tillsammans med M-kollegor i Västerbotten besökt Österbotten för att följa deras valrörelse till riksdagen. På plats har vi träffat representanter från vårt systerparti Samlingspartiet samt Svenska Folkpartiet. Dels har vi fått veta mer om de viktigaste valfrågorna samt hört mer hur de jobbar i sin valrörelse. Genom att de har ett rent personvalsystem så står verkligen kandidaten i fokus på gott och ont. Det har verkligen varit lärorika och givande samtal med sittande riksdagsledamöter samt många taggade kandidater. Väldigt intressant! Det övergripande målet med resan att stärka samarbetet över kvarken tycker jag har uppnåtts. Nu blir det spännande att se hur valet faller ut då valdagen är nu på söndag.

I Region Västerbottens version av sjukvård satsas det ensidigt på de centrala administrativa enheterna. Den ene med finare titel än den andra. Administrationen sväller och frodas med en aldrig sinande ström av strateger, planerare, utvecklare, handläggare och kommunikatörer som fjärrstyr de yrkesprofessionella genom alltmer detaljerade visioner, policys, planer, mål, indikatorer, kommunikationsplaner, riktlinjer och manualer. De skapar onödig administrationstid i kärnverksamheten till en mycket begränsad patient- och medborgarnytta. På myntets baksida svälter kärnverksamheten och går på knäna i en accelererande brist på vårdplatser, sjuksköterskor, distriktssköterskor, distriktsläkare och vårdnära administrativ personal. Nu är det dags att byta kurs och genomföra genomgripande förändringar. När det gäller primärvården presenterar nu Moderaterna 10 förslag med förbättrande åtgärder som skyndsamt borde genomföras. I denna artikel beskriver vi några av dessa förslag.

Vi konstaterar att primärvården i Västerbotten är på väg utför med en rasande fart. Personalen flyr den usla arbetsmiljö som råder. Den enskilt viktigaste åtgärden för att återställa primärvårdens fortsatta utveckling och dess personals framtidstro är att fatta beslut om och genomdriva ett listtak för varje distriktsläkare enligt Socialstyrelsens rekommendationer 1 distriktsläkare per 1 100 invånare. Osäkerhet kring arbetets innehåll och omfattning samt ovisshet kring vad morgonda­gen för med sig utgör negativa faktorer för en sund, hälsosam och god arbetsmiljö. Det är därför utomordentligt viktigt att detta måltal sätts och att man strävar mot att verkligen uppfylla det. Det indikerar att man tar primärvårdens bekymmer på allvar.

I ett tydligt och välfungerande sjukvårdssystem är det av stor vikt att man som invånare vet vart man ska vända sig när man är sjuk. I en nyligen publicerad rapport från Myndigheten för vård- och omsorgsanalys poängteras särskilt vikten av ett fastläkarsystem, inte bara för patienten utan även för läkaren. En tilldelad fast läkare skapar trygghet hos invånarna och därför ska alla invånare listas på en fast, namngiven distriktsläkare. Under en övergångsperiod tills alla är listade på en fast läkare kan man upprätta vakanta listor som hyrläkare eller andra specialiteter kan bemanna alternativt lista patienter på en hyrläkarvårdcentral som tillhandahålls av regionen. När nya specialister i Allmänmedicin eller ST-läkare tillkommer kan dessa listor succesivt bemannas av de nya specialisterna/ST-läkarna. Fokus ska läggas på att snabbast ta regionen ur den bristsituation vi har i primärvården idag.

Vidare är det nödvändigt att i högre grad prioritera ST-utbildningen till specialister i Allmänmedicin. Från flera andra reg­ioner finns exempel på att man markant ökat ST-tillsättningen i primärvården för att i framtiden kunna lösa bristen på distriktsläkare och kunna satsa på nära vård. Reg­ionen bör skyndsamt följa dessa exempel. Det finns även en stor brist på distriktssjuksköterskor som man behöver komma till rätta med.

Framtidens kompetensförsörjning är en jätteutmaning och ödesfråga. Det vi kan vara helt säkra på är att det är helt ohållbart att behålla de arbetsformer och strukturer vi har idag då det helt enkelt inte kommer att finnas tillräckligt med arbetsföra personer för det.

Över tid har regionledningen satsat på att bygga ut den icke vårdnära administrationen och centraliserat organisationen alltmer. Mindre basenheter har samlats ihop till mycket stora komplexa och svåröverskådliga organisationsenheter. Verksam­hetscheferna för dessa stora enheter har fråntagits mandat och befogenhet att styra och därmed förutsättningarna för att leda. Vi måste bort från ”kontrollsamhället” och börja lita på medarbetarna. Vi har under en lång tid föreslagit ett tydligare ledarskap baserat på tillit till vårdprofessionen i hur vårduppdraget ska utföras. De många och otydliga chefsleden måste bli färre där medarbetare och chefer vet vem som leder och bestämmer. Mandat och befogenheter måste till­baka till den enskilda hälsocentralen. Idag är det ytterst få läkare som är verksamhetschefer i primärvården. Att i högre grad eftersträva fler läkare som verksamhetschefer kommer sannolikt att vara rekryteringsbefrämjande då verksamhetsche­fens utbildningsbakgrund många gånger har betydelse för hur nöjda läkarna är med ledarskapet, hur de upplever sin arbetsmiljö och inte minst patientsäkerheten. Samti­digt behöver det etableras en kultur där det är lättare att under en tid ta ett ledaran­svar och sedan gå tillbaka till den kliniska verksamheten.

Nicklas Sandström (M)

Regionråd i opposition

Ulf Wahllöf (M)

Distriktsläkare, specialist i Allmänmedicin

1: a ersättare i regionfullmäktige

Artikeln är publicerad på VK-debatt, länk här.