Kategori: Alliansen

Besök på Reumatologiska kliniken Västerbotten

Av , , Bli först att kommentera 3

För en tid sedan besökte jag Reumatologiska kliniken Västerbotten. Kliniken är i sammanhanget väldigt liten då den bara har 56 medarbetare och dessutom att de ansvarar för hela länet samt ett ansvar för norra Sverige. Huvudsakliga uppdraget är mottagning i öppenvård samt dagsjukvårdsverksamhet genom ex dropp och rehab. De har även ansvar för terapibadet vid NUS. Just att de kan vara en liten men självständig klinik lyftes fram som en stor fördel och styrka. De kunde på så sätt vara mer självständig och hitta lösningar som passade dem. De bedriver även mycket forskning som de ligger i framkant med. Reumatologiska kliniken är ett mycket bra exempel på vårdens utveckling. Idag har de inga vårdplatser då nya mediciner kunnat skjuta upp insjuknandet av olika sjukdomar. Verksamheten vid NUS bedrivs i en av de äldsta lokalerna på området och det är så uppenbart att de inte är ändamålsenliga alls. Tvärtom så finns det stora vattenskador och många har problem att vistas i lokalerna. Därför känns det fullt naturligt att lokalerna ska rivas och de på sikt ska få flytta in till bättre lokaler.

Problem i vården förskjuts medvetet till framtida generationer

Av , , Bli först att kommentera 3

Nu när Region Västerbotten gör bokslut för år 2022 kan vi konstatera att hur man än vänder och vrider på hur förra året gick så sker det fantastiska saker inom vården, dygnet runt årets alla dagar. Dagligen botas, lindras och tröstas många patienter. Vi har många verksamheter som vi kan vara mycket stolta över. Samtidigt kan vi konstatera att finansieringen av sjukvården idag bekostas av framtida skattebetalare och att så har skett under lång tid. Vi kan även konstatera att den personal som är anställd idag inte kommer att kunna ersättas i den omfattning vi är vana vid. Detta framför allt för att det helt enkelt är för få i arbetsför ålder de kommande årtionden. Vården som ges idag kommer inte att kunna garanteras framöver om man inte är öppen för förändringar. Det finns det varken personal eller pengar till.

Under det senaste årtiondet har den rödgröna politiska majoriteten skjutit jobbiga och tuffa beslut framför sig. 2022 var inget undantag. Detta leder till att regionen nu står ännu sämre rustad med tomma lador för att möta lågkonjunktur, skyhög inflation och en mycket orolig omvärld med krav på en allt högre beredskap. Vi måste inse att vi inte kommer att ha råd med allt och vårduppdragets kärnuppdrag måste värnas och skyddas. Den regionala utvecklingen måste fokusera på huvuduppdraget att skapa en attraktiv livsmiljö och ge förutsättningar för tillväxt i hela länet givet en föränderlig omvärld.

Trots att den socialdemokratiskt ledda majoriteten i regionen presenterat åtgärdsprogram med innebörden att antalet anställda som inte jobbar vårdnära ska minska kan vi konstatera att så inte blivit fallet. Antalet anställda fortsätter att öka, så även för år 2022. Sedan 2018 har antalet anställda ökat med 357 individer. Detta sätter fingret på bristande förmåga till politisk styrning och uppföljning. Samtidigt kan vi även se att överbyggnaden av ej vårdnära tjänster ökat till följd av denna expansion. Sedan 2018 har regionen i antal 235 nya administratörer anställda men bara 37 nya sjuksköterskor. Mäter man från 2019 har antalet sjuksköterskor minskat i regionen. Antalet chefer har under samma tidsperiod ökat med nio procent medan antalet vårdplatser minskat med samma siffra.

Regionen lämnar år 2022 med ett resultat på sista raden med -202 mkr. Framför allt är det de högre skatteintäkterna och statsbidragen som bidrar till att resultatet inte blir sämre än så när de finansiella kostnaderna är ovanligt stora. Vi kan konstatera att regionens soliditet är -8,6 %.  Detta indikerar i sig att regionen inte har en stark ekonomisk ställning. Utifrån en samlad bild av verksamhetens ryggsäck för år 2023 är vår bedömning att det strukturella underskottet i verksamheten är runt 350 mkr. Alltså en klar försämring mot tidigare bedömningar på runt 200 mkr. Till det har nettokostnadsutvecklingen varit bland de högsta i landet vilket i sig indikerar på att den så kallade omställningsplanen inte givit någon effekt alls.

Redan innan pandemin var vårdköerna i Västerbotten bland de längsta i landet. Pandemin förvärrade självklart förutsättningarna att jobba med att korta köerna. Samtidigt som man kan se att andra regioner kommit i gång med att korta köerna blir köerna allt längre i Västerbotten.  En orsak till de långa vårdköerna är dålig personalpolitik som inneburit att man tvingats stänga vårdplatser och skjuta upp operationer. Det krävs en ny personalpolitik som flyttar beslut längre ned i organisationen med ett tydligt lokalt och närvarande ledarskap. Personalen måste ha tydliga karriärvägar och en fungerande löneutveckling som belönar yrkesskicklighet. Arbetsmiljön i regionens verksamheter måste förbättras så att regionen på allvar kan bli en attraktiv arbetsgivare.

Med ett par månader in i det nya året så pekar alla kurvor åt fel håll. Det gör sammantaget att fler problem förskjuts på framtiden. En ljusglimt är att majoriteten lagt fram förslag om att minska den administrativa överbyggnaden. Dock ska ingen bli arbetslös vilket väcker frågan om hur man nu ska kunna spara pengar. Från Alliansens sida vill vi gå tuffare fram för att vända utvecklingen. Vi väljer att vara tydlig med detta, det menar vi är att ta ansvar för de utmaningar vi står inför. Men vi gör ändå nödvändiga prioriteringar från sådant som inte är vård för att prioritera vårdpersonal. Det kan även handla om höjda taxor och avgifter så vi ligger i linje med riket. Detta gör vi för att kunna prioritera öppethållande av vårdavdelningar med patientnära arbete, för att skapa förutsättningar för en primärvård som hänger ihop och för att länets förlossningar ska kunna hålla öppet året runt.

Emellertid är problemen i regionen väsentligt mer omfattande än att en minskning av de administrativa tjänsterna kommer att räcka till. Den politiska oförmågan att styra och leda regionen är högst påtaglig och behovet av en ny ledning för regionen har aldrig varit tydligare än vad den är nu. Vi ser samtidigt att ett växande län skapar nya möjligheter men ställer också nya krav på regionen. Denna utveckling vill vi ta vara på. Vi ser trots allt optimistiskt på de utmaningar som regionen står inför och att de går att lösa. Utifrån tuffa men nödvändiga prioriteringar går det att vända utvecklingen och ta till vara den optimism som finns i länet.

Nicklas Sandström (M)

Regionråd i opposition

 

Ewa-May Karlsson (C)

Gruppledare

 

Hans-Inge Smetana (KD)

Gruppledare

 

Maria Lundqvist Brömster (L)

Gruppledare

 

 

Artikeln är publicerad i VK, länk här.

 

Pressmeddelande 230405: Oppositionsregionrådet dömer ut regionmajoritetens sparplan – verkar leva i en fantasivärld

Av , , 1 kommentar 1

I VK den 5 april menar regionstyrelsens ordförande, Peter Olofsson (S), att den nyligen beslutade reduktionen av 120 tjänster inom administration för att nå en besparingseffekt på 100 mkr med påbörjad verkan 2023 ska ske enligt följande ” Besparingarna ska inte göra någon arbetslös, utan i stället kommer tjänsterna minska genom pensionsavgångar och anställningsstopp.”

Det har fått regionrådet i opposition Nicklas Sandström (M) att reagera.– Det är precis samma misslyckade strategi som vid den förra omställningsplanen som helt saknade effekt på ekonomin, säger Sandström (M).

– Majoriteten verkar tyvärr leva i en fantasivärld om man på allvar tror att , att det går att nå en minskning av antalet administrativa tjänster med en effekt av 100 mkr på genom pensionsavgångar och anställningsstopp, säger Sandström (M).

Moderaterna har ställt en enkel fråga till nästa regionfullmäktige kring uttlandet från regionstyrelsens ordförande.

Mer information:Nicklas Sandström070-254 45 15

Enkla frågan i sin helhet:Enkel fråga

Umeå 5 april

 

Tror du på allvar att regionen kommer att kunna minska administrationen genom endast pensionsavgångar?

I VK den 5 april menar regionstyrelsens ordförande, Peter Olofsson (S), att den nyligen beslutade reduktionen av 120 tjänster inom administration för att nå en besparingseffekt på 100 mkr med påbörjad verkan 2023 ska ske enligt följande ” Besparingarna ska inte göra någon arbetslös, utan i stället kommer tjänsterna minska genom pensionsavgångar och anställningsstopp.”[1]

Det är inte helt olikt hur hanteringen av omställningsplanen hanterades. Där krävdes det att man skulle minska med 400 tjänster för att nå uppsatt effekt. Trots det lovade Olofsson att ” …att ingen anställd kommer att sägas upp.”[2] Effekten av det var att antalet anställda i stället ökade.

Mot bakgrund av ovanstående ställer jag följande enkla fråga till ordförande Peter Olofsson (S)

1. Tror du på allvar, trots erfarenheterna från den misslyckande omställningsplanen, att det går att nå en minskning av antalet administrativa tjänster med en effekt av 100 mkr på genom pensionsavgångar och anställningsstopp?

Nicklas Sandström (M)

Regionråd i opposition

Vård på lika villkor

Av , , Bli först att kommentera 1
Gång på gång visar undersökningar att kvinnor upplever sämre hälsa än män. Allt för länge har kvinnors hälsa åsidosatts. Kvinnor och män, flickor och pojkar ska ha samma förutsättningar för en god hälsa och erbjudas vård på lika villkor.
Därför presenteras nu tre nya åtgärder för att stärka arbetet mot en mer jämställd hälso- och sjukvård för flickor och kvinnor:
✔️Socialstyrelsen får i uppdrag att genomföra insatser för en mer jämlik hälso- och sjukvård, med fokus på sjukdomar och tillstånd som främst drabbar kvinnor och flickor.
✔️Socialstyrelsen ska genomföra insatser för mer jämlik och kunskapsbaserad hälso- och sjukvård för dem som har utsatts för sexuellt våld.
✔️IVO får i uppdrag att förstärka den statliga tillsynen och särskilt granska vården ur ett patientsäkerhetsperspektiv inom mödravård och förlossningsvård.
Alla har rätt till vård på lika villkor.

Aborträtten ska grundlagsskyddas

Av , , 9 kommentarer 2

Kvinnors rätt till abort handlar om den fundamentala rätten till sin egen kropp, sitt eget liv och sin egen framtid. Att slå fast något i grundlagen visar på värderingar som formar vårt samhälle och skyddar våra rättigheter som människor. När flera länder i världen går åt fel håll och inskränker aborträtten ska Sverige gå åt motsatt håll. Staten måste garantera alla kvinnors självklara rätt att frivilligt avsluta en graviditet. Därför grundlagsskyddar vi nu aborträtten.

Flagghissning i Region Västerbotten för att visa stöd för Ukraina

Av , , Bli först att kommentera 5

I mars förra året hissade Region Västerbotten Ukrainas flagga för att visa sitt stöd för landet och i dag på årsdagen av krigsutbrottet hissades åter den gulblå flaggan, åtföljd av en tyst minut. Artem Lytvyn från den ukrainska föreningen i Umeå lämnar över flaggan till Erik Johansson, med regionråden Nicklas Sandström och Jonas Karlberg vid sidan.

– I ett år har det ukrainska folket dagligen försvarat sin demokrati och frihet med sina liv som insats. I och med detta även vår frihet och vår demokrati. För detta flaggar vi idag stolta och oändligt tacksamma i solidaritet, säger regionstyrelsens ordförande Peter Olofsson (S).

– Jag är stolt att Region Västerbotten i dag åter hissar den ukrainska flaggan för att visa solidaritet och stöd för Ukraina och dess befolkning. Stödet har betydelse i kampen för fred, frihet och demokrati samt det tydliga avståndstagandet mot krig och förtryck, säger regionråd Nicklas Sandström (M).

Regionen behöver tre starka sjukhus med egna ledningar

Av , , Bli först att kommentera 5

Problemen i region Västerbotten är många och omfattande. Det märks inte minst på de kollapser, vårdkriser och den personalflykt som just nu sker på område efter område. Det som gör situationen ännu mer allvarsam är att regionen står utan en politisk ledning som har ambition att leda verksamheten. Ansvariga socialdemokrater med sina stödpartier i form av Vänsterpartiet och Miljöpartiet gör sig till offer för omständigheterna och skyller på andra för sina misslyckanden. Kulmen på detta är när de saknar moralisk kompass och går så långt att de deltar i manifestationer mot sig själva. När verksamheten och dess ledning inte vet vartåt de ska styra så blir en redan svårstyrd organisation ännu svårare att leda. Vi har länge efterlyst tydliga prioriteringar där vård ska gå före annat. Framför allt i vårt tydliga ställningstagande att minst 100 medarbetare som inte jobbar i den direkta vården behöver lämna för att frigöra resurser. Nu vill vi ta ytterligare ett steg för att styra regionen på rätt kurs.

Under minst 20 års tid har regionledningen styrt till alltmer centralisering. Mindre basenheter har samlats ihop till mycket stora centrumbildningar. Nästa steg har varit att bilda än större länskliniker där ledar- och chefsansvar flyttats ifrån orten. Medarbetare har fått en allt större känsla av att närmste chef är schysst, en av oss, men inte den som bestämmer utan det är någon annan som man aldrig har träffat utan bara hört talas om. Centraliseringen till Regionens hus har gått så långt att verksamhetscheferna för dessa stora enheter har tagits ifrån mandat och befogenhet att styra och därmed förutsättningarna att leda. Exempelvis så tillåts inte en chef med 400 till 500 anställda själv sätta löner utan förväntas följa det Excel-ark som skickats från Regionens hus. Därför är det inte konstigt att en av regionens största fackförbund i form av vårdförbundet väljer att säga upp sitt samverkansavtal med regionen. Ett annat tydligt tecken är att verksamhetschefer flyr på löpande band och många väljer att inte förlänga sina chefsförordnanden.

Vi har under en lång tid föreslagit ett tydligare ledarskap på de respektive sjukhusen i form av en platschef. Nu vill vi ta ytterligare ett steg genom att göra länets tre sjukhus till egna resultatenheter med en egen sjukhuschef. Det betyder att sjukhuschefen får ett långtgående mandat och befogenhet att inom given budgetram lösa respektive sjukhus vårduppdrag. För den enskilda kliniken är vår ambition att avdelningschefen får ett väsentligt större mandat, att vara både chef och ledare. Det innebär också att de mandat och befogenheter som idag finns på regionens hus i Umeå flyttar ut till respektive sjukhus. HR- och ekonomistabsfunktioner blir således en del av sjukhuschefens stab för att kunna lösa sitt uppdrag. De många och otydliga chefsleden blir färre och medarbetare och chefer vet vem som bestämmer. De tre sjukhuscheferna får därmed i uppdrag att lösa en god och nära vård utifrån de givna förutsättningarna som finns i Umeå, Skellefteå och Lycksele. Sjukhuschefen för NUS får ett särskilt uppdrag att värna och utveckla NUS som ett universitetssjukhus och regionsjukhusvård, samtidigt som det lokala uppdraget att lösa hälso- och sjukvård för Umeåregionen behöver prioriteras. Därmed förändras Hälso- och sjukvårdsdirektörens uppdrag i grunden och blir att värna till helheten och en gemensam färdriktning. Vi har idag ett fungerande samarbete mellan sjukhusen där olika vårdingrepp flyttas till ett enskilt sjukhus för att kunna kraftsamla. Det behöver givetvis beaktas och utvecklas i linje med en förändrad organisation.

Vi är väl medveten om att det inte finns en perfekt organisation och en organisationsförändring i sig löser inte alla problem. Däremot ser vi ett stort behov av att bryta den stora centraliseringsvåg som skett under de senaste årtiondena i vår region. Mandat och befogenhet måste tillbaka till vårdgolvet och den enskilda kliniken eller hälsocentralen. Det löser i sig inte behovet av ytterligare prioriteringar att exempelvis minska på administration och överbyggnad. Vi har fortsatt mycket stora utmaningar när det gäller att få en fungerande primärvård som kan jobba förebyggande. Det i sig avlastar trycket på sjukhusens akutmottagningar. Trots en förändrad organisation och en minskad överbyggnad kvarstår dock en politisk ledning utan vilja, initiativförmåga eller handlingskraft vilket i sig är den mest problematiska delen av regionens utmaningar. Den  går emellertid att byta ut efter valet 2026, men fram till dess kan vi som en konstruktiv opposition peka på en annan väg som regionen kan ta.

Nicklas Sandström (M)

Regionråd i opposition

 

Ewa-May Karlsson (C)

Gruppledare

 

Hans-Inge Smetana (KD)

Gruppledare

 

Maria Lundqvist Brömster (L)

Gruppledare

 

 

 

Man ur huse i Lycksele för att visa sitt stöd för BB

Av , , Bli först att kommentera 9

Igår deltog flera hundra Lyckselebor och från övriga delar av inlandet på en manifestation för stöd för BB och visa sitt missnöje med att det är på väg att försvinna. Jag var en av talarna och detta var det anförande jag höll:

Vi har idag samlats här för att visa vårt helhjärtade stöd för en trygg och säker förlossningsvård i hela länet. Inte minst i inlandet som har mycket stora avstånd att ta sig ned till närmaste förlossningsklinik längs kusten. I normalfallet för en gravid kvinna och dess familj innebär varje mil ett tufft lidande. När milen blir fler i kombination av snöstorm och halt väglag blir det på gränsen till helt outhärdligt. Det vet Viktoria från Lycksele om som berättade för media om att hon har svårt att sova på grund av rädslan av att något skulle bli fel eller skulle hända längs vägen.

BB i Lycksele är inte bara viktig för alla familjer utan även utgör även en symbol för vilket inland vi vill se i framtiden. Vi vet att för att behålla och få nya innevånare att flytta till landsbygd krävs utöver jobb och goda möjligheter till fritidsaktiviteter även en trygg vård och omsorg. Där utgör BB en hörnsten i det vårt gemensamma samhällskontrakt till alla som bor och verkar i vårt inland.

Jag vill framhålla och betona att problemen för Lycksele lasarett och inlandssjukvården är långt mycket större än bara BB. Precis som framkom i den så kallade BB-rapporten och något som läkarförbundet understryker så utifrån den negativa spiralen pågår är även Lycksele som akutsjukhus hotad. Om utvecklingen fortsätter som den gör nu så är risken överhängande att Lycksele lasarett blir ett produktionssjukhus likt vad Sollefteå har blivit. Därför är frågan om att behålla förlossningen så mycket viktigare då det är en mycket viktig del i en helhet av att kunna upprätta hålla ett akutsjukhus för vårt inland.

Från Moderaterna och Alliansen har vi under en mycket lång tid i våra alternativa förslag valt att prioritera förlossningsvården i länet. För vi såg detta komma. Faktum är att vi redan för 1,5 år sedan efterlyste en handlingsplan för att rädda förlossningsvården i länet. Trots det finns det ingen sådan politiskt beslutat plan ännu. Än mindre de resurser och prioriteringar som krävs. Att barnmorskor säger upp sig är en stark signal om att arbetsmiljöåtgärder krävs. Scheman behövs ses över och det är även fullt rimligt att även barnmorskor ska kunna ta ut sin sommarsemester varje år. Vi vill uppvärdera barnmorskornas utbildningsbakgrund, att de har dubbla legitimationer ska synas i lönekuvertet. Det behövs också fler utbildningsplatser på barnmorskeutbildningen. Vi ser även behov av se över de villkor som gäller för läkare och är beredd att pröva ännu mer åtgärder för att få gynekologer och barnläkare att vilja jobba på Lycksele lasarett.

Det är tydligt att det finns en politisk enighet om att vi ska ha 3 förlossningskliniker i länet. Däremot förpliktigar det ett ansvar att säkerhetsställa att det faktiskt kan vara på det sättet. Såväl nu, som i framtiden. Det är ytterst ett politiskt ansvar. Inte den lokala avdelningschefen. Inte berörd verksamhetschef. Inte heller hälso- och sjukvårdsdirektören. Det ansvaret vilar mycket tungt på Socialdemokraterna som haft detta ansvar i nästan 45 år. Att krympa ifrån det ansvaret är fegt och oansvarigt.

Det går att vända utvecklingen. Det har faktiskt aldrig funnits så många barnmorskor i Västerbotten som nu. Vi har en läkarutbildning i Umeå. Problemet är bara att den personaln som krävs för att ha BB öppet i Lycksele väljer att göra annat än att jobba i förlossningsvården. Det borde alltså gå, med vilja och kraft, vidta de åtgärder som krävs för att vända utvecklingen och rädda BB i Lycksele. Att vi samlats här idag är en tydlig signal om att viljan finns. Nu återstår bara de politiska besluten.

Tyvärr mycket stor risk att S-ledarskapet i regionen leder fram till en permanent stängning av BB i Lycksele

Av , , 5 kommentarer 10

Idag kom så den så kallade BB-rapporten. Jag vill också dela rapportörernas optimistiska bedömning om att det skulle gå att privatisera hela förlossningsverksamheten i Lycksele till ett privat bemanningsföretag men jag tror det blir mycket svårt. Utifrån den gedigna rapport som Sylvan och Jacobsson tagit fram som lägger korten på bordet så är problemen mer omfattande än vad tidigare redovisats. Framför allt på läkarsidan såväl i Lycksele som i länet.

Det går även att konstatera att på det sätt Socialdemokraterna misslyckat med sin hantering av åtgärderna för att vända utvecklingen är häpnadsväckande illa skött. Faktum är att Moderaterna och Alliansen redan för 1,5 år sedan efterlyste en handlingsplan för att rädda förlossningsvården i länet. Trots det finns det ingen politiskt beslutat plan. Än mindre de resurser och prioriteringar som krävs. Detta sammantaget med allt högre krav på patientsäkerhet leder nu, tyvärr, fram till att förlossningen i Lycksele med stor sannolikhet riskerar att bli permanent stängd. Det går att konstatera att vi aldrig haft så många legitimerade barnmorskor i länet men aldrig så få som jobbar med i dygnet runt förlossningsvården. Det borde ha gått eller gå att hitta lösningar som får fler barnmorskor och läkare att vilja jobba i Lycksele. Från Moderaterna är vi beredda att hitta och bidra till de lösningar som krävs att hålla BB i Lycksele öppet och undvika en permanent stängning även om det just nu ser väldigt svårt ut.

Region Västerbotten måste börja lyssna på vårdpersonalen

Av , , Bli först att kommentera 7

Läget i sjukvården i länet försämras i en allt snabbare takt. Framför allt beror det på bristen på sjuksköterskor som jobbar patientnära i dygnet runt vården. Det är framför allt där som det riktigt vårdtunga arbetet sker. Utifrån den personalpolitik som den styrande S-majoriteten bedrivit de senaste åren har man värdesatt måndag till fredag på kontorstid högre än dygnet runt arbete. Det gör att det många gånger inte lönar sig bättre att jobba helger och nätter framför att göra annat vårdarbete eller för den delen byta bana till en administrativ tjänst. Detta i kombination med att regionen under väldigt lång tid inte prioriterat att hänga på andra aktörer när det kommer till vårdlöner då man helt enkelt inte haft ekonomiska resurser för det. Det gör att regionen ligger i botten när det kommer till olika lönejämförelser mellan Sveriges 21 regioner. I stället har den administrativa överbyggnaden fått växa. Sedan 2018 har administrationen ökat med nästan 20 % medan antalet sjuksköterskor bara med 1,3 %. Därtill har vårdplatserna minskat med 9 % och mängden chefer ökat med samma siffra.

 

Det har steg för steg lett fram till en ohållbar personalsituation. Vårdpersonalen får inte den uppskattning som de förtjänar. Det har gått så långt att Vårdförbundet har sagt upp samverkansavtalet då man inte upplever att regionen lyssnar. Inte bara facken är kritisk utan även IVO riktar skarp kritik mot regionen. Det rimmar mycket illa då regionen har som ett av sina mål att vara en god arbetsgivare. Vi kan inte ha en situation där erfaren personal, som vi så väl behöver, lämnar regionen som arbetsgivare. Vissa lämnar yrket helt. Vi saknar i dagsläget cirka 150 distriktsläkare inom primärvården och bara på NUS cirka 200 sköterskor för att lyckas bemanna tillräckligt många vårdplatser.

 

Alliansen har genom åren lagt fram ett flertal förslag för att på sikt komma till rätta med den allvarliga situation som sjukvården befinner sig i. Något som inte fått gehör från S-majoriteten. Nu när situationen förvärrats än mer behöver prioriteringarna bli än tuffare. Det innebär att vi har förslag på åtgärder som riktar sig framför allt på att minska den administrativa överbyggnaden, höjda taxor och avgifter samt fokus på att få till en mer sammanhängande vård. Det betyder i klartext att minst 100 medarbetare som inte jobbar med vårdnära/direkt patientarbete skulle få lämna regionen. Det skulle också betyda att länsborna skulle få betala avgifter och taxor i nivå med övriga riket. Vi väljer att vara tydlig med detta, det menar vi är att ta ansvar för de utmaningar vi står inför. Men vi gör ändå nödvändiga prioriteringar som frigör resurser och satsningar på vårdpersonal. Vårdpersonalen är regionens viktigaste resurs.

 

Region Västerbotten behöver utöver prioriteringar på vårdpersonal en personalpolitik som gör att den nuvarande personalen vill stanna kvar och som lockar framtida medarbetare. Ledarskapet på alla nivåer är helt avgörande för att kunna lyckas med utmaningarna på kort och lång sikt. Regionen måste åstadkomma ett tillitsfullt och nära ledarskap. Mandat och befogenheter måste flyttas nedåt i organisationen. Första linjens chefer måste ges förutsättningar att kunna leda verksamheterna framåt. Politiken måste börja lyssna på dem som kan verksamheten bäst – personalen. Vårdpersonalen behöver bli fler som jobbar patientnära. För att detta ska vara möjligt krävs lönesatsningar och en god löneutveckling. Möjlighet till kompetensutveckling, olika karriärvägar och inflytande är nödvändigt. Det är först när det finns tillräckligt med personal som det på allvar går att komma till rätta med arbetsmiljö, vårdplatsbrist och ohälsosamma arbetstider.

 

Allians för Västerbotten

 

Nicklas Sandström (M)

Regionråd i opposition

 

Ewa-May Karlsson (C)

Gruppledare

 

Hans-Inge Smetana (KD)

Gruppledare

 

Maria Lundqvist Brömster (L)

Gruppledare