För en tid sedan besökte jag Reumatologiska kliniken Västerbotten. Kliniken är i sammanhanget väldigt liten då den bara har 56 medarbetare och dessutom att de ansvarar för hela länet samt ett ansvar för norra Sverige. Huvudsakliga uppdraget är mottagning i öppenvård samt dagsjukvårdsverksamhet genom ex dropp och rehab. De har även ansvar för terapibadet vid NUS. Just att de kan vara en liten men självständig klinik lyftes fram som en stor fördel och styrka. De kunde på så sätt vara mer självständig och hitta lösningar som passade dem. De bedriver även mycket forskning som de ligger i framkant med. Reumatologiska kliniken är ett mycket bra exempel på vårdens utveckling. Idag har de inga vårdplatser då nya mediciner kunnat skjuta upp insjuknandet av olika sjukdomar. Verksamheten vid NUS bedrivs i en av de äldsta lokalerna på området och det är så uppenbart att de inte är ändamålsenliga alls. Tvärtom så finns det stora vattenskador och många har problem att vistas i lokalerna. Därför känns det fullt naturligt att lokalerna ska rivas och de på sikt ska få flytta in till bättre lokaler.

I VK den 5 april menar regionstyrelsens ordförande, Peter Olofsson (S), att den nyligen beslutade reduktionen av 120 tjänster inom administration för att nå en besparingseffekt på 100 mkr med påbörjad verkan 2023 ska ske enligt följande ” Besparingarna ska inte göra någon arbetslös, utan i stället kommer tjänsterna minska genom pensionsavgångar och anställningsstopp.”

Det har fått regionrådet i opposition Nicklas Sandström (M) att reagera.

– Det är precis samma misslyckade strategi som vid den förra omställningsplanen som helt saknade effekt på ekonomin, säger Sandström (M).

– Majoriteten verkar tyvärr leva i en fantasivärld om man på allvar tror att , att det går att nå en minskning av antalet administrativa tjänster med en effekt av 100 mkr på genom pensionsavgångar och anställningsstopp, säger Sandström (M).

Moderaterna har ställt en enkel fråga till nästa regionfullmäktige kring uttlandet från regionstyrelsens ordförande.

Mer information:
Nicklas Sandström
070-254 45 15

Enkla frågan i sin helhet:

Enkel fråga

Umeå 5 april

Tror du på allvar att regionen kommer att kunna minska administrationen genom endast pensionsavgångar?

I VK den 5 april menar regionstyrelsens ordförande, Peter Olofsson (S), att den nyligen beslutade reduktionen av 120 tjänster inom administration för att nå en besparingseffekt på 100 mkr med påbörjad verkan 2023 ska ske enligt följande ” Besparingarna ska inte göra någon arbetslös, utan i stället kommer tjänsterna minska genom pensionsavgångar och anställningsstopp.”[1]

Det är inte helt olikt hur hanteringen av omställningsplanen hanterades. Där krävdes det att man skulle minska med 400 tjänster för att nå uppsatt effekt. Trots det lovade Olofsson att ” …att ingen anställd kommer att sägas upp.”[2] Effekten av det var att antalet anställda i stället ökade.

Mot bakgrund av ovanstående ställer jag följande enkla fråga till ordförande Peter Olofsson (S)

1. Tror du på allvar, trots erfarenheterna från den misslyckande omställningsplanen, att det går att nå en minskning av antalet administrativa tjänster med en effekt av 100 mkr på genom pensionsavgångar och anställningsstopp?

Nicklas Sandström (M)

Regionråd i opposition

Kvinnors rätt till abort handlar om den fundamentala rätten till sin egen kropp, sitt eget liv och sin egen framtid. Att slå fast något i grundlagen visar på värderingar som formar vårt samhälle och skyddar våra rättigheter som människor. När flera länder i världen går åt fel håll och inskränker aborträtten ska Sverige gå åt motsatt håll. Staten måste garantera alla kvinnors självklara rätt att frivilligt avsluta en graviditet. Därför grundlagsskyddar vi nu aborträtten.

I mars förra året hissade Region Västerbotten Ukrainas flagga för att visa sitt stöd för landet och i dag på årsdagen av krigsutbrottet hissades åter den gulblå flaggan, åtföljd av en tyst minut. Artem Lytvyn från den ukrainska föreningen i Umeå lämnar över flaggan till Erik Johansson, med regionråden Nicklas Sandström och Jonas Karlberg vid sidan.

– I ett år har det ukrainska folket dagligen försvarat sin demokrati och frihet med sina liv som insats. I och med detta även vår frihet och vår demokrati. För detta flaggar vi idag stolta och oändligt tacksamma i solidaritet, säger regionstyrelsens ordförande Peter Olofsson (S).

– Jag är stolt att Region Västerbotten i dag åter hissar den ukrainska flaggan för att visa solidaritet och stöd för Ukraina och dess befolkning. Stödet har betydelse i kampen för fred, frihet och demokrati samt det tydliga avståndstagandet mot krig och förtryck, säger regionråd Nicklas Sandström (M).

Problemen i region Västerbotten är många och omfattande. Det märks inte minst på de kollapser, vårdkriser och den personalflykt som just nu sker på område efter område. Det som gör situationen ännu mer allvarsam är att regionen står utan en politisk ledning som har ambition att leda verksamheten. Ansvariga socialdemokrater med sina stödpartier i form av Vänsterpartiet och Miljöpartiet gör sig till offer för omständigheterna och skyller på andra för sina misslyckanden. Kulmen på detta är när de saknar moralisk kompass och går så långt att de deltar i manifestationer mot sig själva. När verksamheten och dess ledning inte vet vartåt de ska styra så blir en redan svårstyrd organisation ännu svårare att leda. Vi har länge efterlyst tydliga prioriteringar där vård ska gå före annat. Framför allt i vårt tydliga ställningstagande att minst 100 medarbetare som inte jobbar i den direkta vården behöver lämna för att frigöra resurser. Nu vill vi ta ytterligare ett steg för att styra regionen på rätt kurs.

Under minst 20 års tid har regionledningen styrt till alltmer centralisering. Mindre basenheter har samlats ihop till mycket stora centrumbildningar. Nästa steg har varit att bilda än större länskliniker där ledar- och chefsansvar flyttats ifrån orten. Medarbetare har fått en allt större känsla av att närmste chef är schysst, en av oss, men inte den som bestämmer utan det är någon annan som man aldrig har träffat utan bara hört talas om. Centraliseringen till Regionens hus har gått så långt att verksamhetscheferna för dessa stora enheter har tagits ifrån mandat och befogenhet att styra och därmed förutsättningarna att leda. Exempelvis så tillåts inte en chef med 400 till 500 anställda själv sätta löner utan förväntas följa det Excel-ark som skickats från Regionens hus. Därför är det inte konstigt att en av regionens största fackförbund i form av vårdförbundet väljer att säga upp sitt samverkansavtal med regionen. Ett annat tydligt tecken är att verksamhetschefer flyr på löpande band och många väljer att inte förlänga sina chefsförordnanden.

Vi har under en lång tid föreslagit ett tydligare ledarskap på de respektive sjukhusen i form av en platschef. Nu vill vi ta ytterligare ett steg genom att göra länets tre sjukhus till egna resultatenheter med en egen sjukhuschef. Det betyder att sjukhuschefen får ett långtgående mandat och befogenhet att inom given budgetram lösa respektive sjukhus vårduppdrag. För den enskilda kliniken är vår ambition att avdelningschefen får ett väsentligt större mandat, att vara både chef och ledare. Det innebär också att de mandat och befogenheter som idag finns på regionens hus i Umeå flyttar ut till respektive sjukhus. HR- och ekonomistabsfunktioner blir således en del av sjukhuschefens stab för att kunna lösa sitt uppdrag. De många och otydliga chefsleden blir färre och medarbetare och chefer vet vem som bestämmer. De tre sjukhuscheferna får därmed i uppdrag att lösa en god och nära vård utifrån de givna förutsättningarna som finns i Umeå, Skellefteå och Lycksele. Sjukhuschefen för NUS får ett särskilt uppdrag att värna och utveckla NUS som ett universitetssjukhus och regionsjukhusvård, samtidigt som det lokala uppdraget att lösa hälso- och sjukvård för Umeåregionen behöver prioriteras. Därmed förändras Hälso- och sjukvårdsdirektörens uppdrag i grunden och blir att värna till helheten och en gemensam färdriktning. Vi har idag ett fungerande samarbete mellan sjukhusen där olika vårdingrepp flyttas till ett enskilt sjukhus för att kunna kraftsamla. Det behöver givetvis beaktas och utvecklas i linje med en förändrad organisation.

Vi är väl medveten om att det inte finns en perfekt organisation och en organisationsförändring i sig löser inte alla problem. Däremot ser vi ett stort behov av att bryta den stora centraliseringsvåg som skett under de senaste årtiondena i vår region. Mandat och befogenhet måste tillbaka till vårdgolvet och den enskilda kliniken eller hälsocentralen. Det löser i sig inte behovet av ytterligare prioriteringar att exempelvis minska på administration och överbyggnad. Vi har fortsatt mycket stora utmaningar när det gäller att få en fungerande primärvård som kan jobba förebyggande. Det i sig avlastar trycket på sjukhusens akutmottagningar. Trots en förändrad organisation och en minskad överbyggnad kvarstår dock en politisk ledning utan vilja, initiativförmåga eller handlingskraft vilket i sig är den mest problematiska delen av regionens utmaningar. Den  går emellertid att byta ut efter valet 2026, men fram till dess kan vi som en konstruktiv opposition peka på en annan väg som regionen kan ta.

Nicklas Sandström (M)

Regionråd i opposition

Ewa-May Karlsson (C)

Gruppledare

Hans-Inge Smetana (KD)

Gruppledare

Maria Lundqvist Brömster (L)

Gruppledare

Läget i sjukvården i länet försämras i en allt snabbare takt. Framför allt beror det på bristen på sjuksköterskor som jobbar patientnära i dygnet runt vården. Det är framför allt där som det riktigt vårdtunga arbetet sker. Utifrån den personalpolitik som den styrande S-majoriteten bedrivit de senaste åren har man värdesatt måndag till fredag på kontorstid högre än dygnet runt arbete. Det gör att det många gånger inte lönar sig bättre att jobba helger och nätter framför att göra annat vårdarbete eller för den delen byta bana till en administrativ tjänst. Detta i kombination med att regionen under väldigt lång tid inte prioriterat att hänga på andra aktörer när det kommer till vårdlöner då man helt enkelt inte haft ekonomiska resurser för det. Det gör att regionen ligger i botten när det kommer till olika lönejämförelser mellan Sveriges 21 regioner. I stället har den administrativa överbyggnaden fått växa. Sedan 2018 har administrationen ökat med nästan 20 % medan antalet sjuksköterskor bara med 1,3 %. Därtill har vårdplatserna minskat med 9 % och mängden chefer ökat med samma siffra.

Det har steg för steg lett fram till en ohållbar personalsituation. Vårdpersonalen får inte den uppskattning som de förtjänar. Det har gått så långt att Vårdförbundet har sagt upp samverkansavtalet då man inte upplever att regionen lyssnar. Inte bara facken är kritisk utan även IVO riktar skarp kritik mot regionen. Det rimmar mycket illa då regionen har som ett av sina mål att vara en god arbetsgivare. Vi kan inte ha en situation där erfaren personal, som vi så väl behöver, lämnar regionen som arbetsgivare. Vissa lämnar yrket helt. Vi saknar i dagsläget cirka 150 distriktsläkare inom primärvården och bara på NUS cirka 200 sköterskor för att lyckas bemanna tillräckligt många vårdplatser.

Alliansen har genom åren lagt fram ett flertal förslag för att på sikt komma till rätta med den allvarliga situation som sjukvården befinner sig i. Något som inte fått gehör från S-majoriteten. Nu när situationen förvärrats än mer behöver prioriteringarna bli än tuffare. Det innebär att vi har förslag på åtgärder som riktar sig framför allt på att minska den administrativa överbyggnaden, höjda taxor och avgifter samt fokus på att få till en mer sammanhängande vård. Det betyder i klartext att minst 100 medarbetare som inte jobbar med vårdnära/direkt patientarbete skulle få lämna regionen. Det skulle också betyda att länsborna skulle få betala avgifter och taxor i nivå med övriga riket. Vi väljer att vara tydlig med detta, det menar vi är att ta ansvar för de utmaningar vi står inför. Men vi gör ändå nödvändiga prioriteringar som frigör resurser och satsningar på vårdpersonal. Vårdpersonalen är regionens viktigaste resurs.

Region Västerbotten behöver utöver prioriteringar på vårdpersonal en personalpolitik som gör att den nuvarande personalen vill stanna kvar och som lockar framtida medarbetare. Ledarskapet på alla nivåer är helt avgörande för att kunna lyckas med utmaningarna på kort och lång sikt. Regionen måste åstadkomma ett tillitsfullt och nära ledarskap. Mandat och befogenheter måste flyttas nedåt i organisationen. Första linjens chefer måste ges förutsättningar att kunna leda verksamheterna framåt. Politiken måste börja lyssna på dem som kan verksamheten bäst – personalen. Vårdpersonalen behöver bli fler som jobbar patientnära. För att detta ska vara möjligt krävs lönesatsningar och en god löneutveckling. Möjlighet till kompetensutveckling, olika karriärvägar och inflytande är nödvändigt. Det är först när det finns tillräckligt med personal som det på allvar går att komma till rätta med arbetsmiljö, vårdplatsbrist och ohälsosamma arbetstider.

Allians för Västerbotten

Nicklas Sandström (M)

Regionråd i opposition

Ewa-May Karlsson (C)

Gruppledare

Hans-Inge Smetana (KD)

Gruppledare

Maria Lundqvist Brömster (L)

Gruppledare